Kategori: WPW-syndrom

Inskriven på avdelning

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Nu är då yngsta dottern inskriven på avdelningen och har faktiskt fått enkelrum där en säng har förberetts även för mig. Det blir först imorgon natt vi sover där eftersom hon har permission hemma över natten.

Ultraljudet på hjärtat såg bra ut och vi fick till och med höra att klaffarna såg väldigt fina ut.

Nu har jag släppt av dottern på torget där hon skulle träffa sina kompisar och jag sitter på farstubron med en kopp kaffe. Snart kommer lite folk och vi ska grilla och äta tårta så det blir lite firande av min födelsedag i alla fall…

(fick se ett helt fantastiskt blommande träd utanför Sahlgrenska som jag bara måste få visa…)

Provtagningar och nålar

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Efter provtagningarna och ett EKG blev det dags att sätta nålen i armen. Det visade sig vara lite meckigt och även den tillkallade narkossköterskan fick trixa lite innan nålen väl satt där den skulle.

Nu har vi ätit lunch och sitter i solen med varsin glass. Snart ska vi tillbaka till mottagningen för ett ultraljud och inskrivningssamtal med läkaren. Då hoppas vi få reda på om jag får sova kvar natten efter operationen. Det ryktas att yngsta dottern får ett enkelrum. Håll tummarna för det…

Och – hon är superduktig!

Väntan är över (snart)

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Sedan den 11 september förra året har yngsta dottern stått i kö för att göra en ablation av sitt hjärta. En ingrepp där man går in via ljumsken och armhålan och tar sig in i hjärat med ett antal instrument via artärer och vener. Väl där ska de förhoppnigsvis kunna bränna bort den levande vävnaden som leder till att hennes hjärta rusar vid ansträngning.

Imorgon skrivs hon in på Sahlgrenska, gör ett ultraljud på hjärtat och på torsdag är själva ingreppet. Natten till torsdag får hon sova hemma (permission) så det är skönt för henne (och oss).

Att det nu är dags är både skönt och nervöst på samma gång. Skönt att det äntligen blir av och nervöst eftersom vi inte vet med säkerhet att de kommer att lyckas. Sist hon gjorde ingreppet satt stället lite lurigt till och det tog ett bra tag innan de lyckades bränna. Nu finns risken (en ganska stor risk) att felet den här gången är på samma ställe. Dock har jag mycket stort förtroende för läkarna på Sahlgrenska.

Ska någon fixa det den här gången också är det de!

Äntligen!

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Sedan det visat sig att yngsta dotterns hjärtfel kommit tillbaka (WPW-syndrom) har hon haft en liten portabel EKG-dosa med sig vid träningar. Meningen har varit att varje gång hon får en hjärtrusning få den registrerad och sedan skicka den via telefon till Östra. Det har gått sådär.

Det är klart att det är tufft att först försöka framkalla hjärtrusningen, INTE reflexmässigt försöka häva den, fixa i ordning apparaten, registrera och sedan häva rusningen. Ovanpå allt detta veta att det gör ordentligt ont i hjärtat och att man blir yr och svimfärdig. Inte något man ser fram emot – snarare försöker man undvika det…

I förra veckan lyckades hon dock med en registrering som visade på takykardi och hon har nu fått tid för att göra ett arbetsprov – det blev en återbudstid – redan imorgon.

Hon ska ha med sig träningskläder och skor och kommer att få cykla medan hon är uppkopplad. Meningen är att framkalla hjärtrusningen och få den registrerad och på så sätt sedan i ett första skede få mediciner. Högt på hennes egen önskelista står att få göra en operation igen så att hon kan ”bli som vanligt”

Måste säga att tanken att någon (även om det är läkare) ska in och bränna i hennes hjärta känns lite olustigt, även om vi varit med om det en gång tidigare. Huvudsaken är dock att HON blir bra.

Lycka är…

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

För sju år sedan opererades yngsta dottern för ett hjärtfel (WPW-syndrom). Under sommaren har vi nu fått indikationer på att felet kommit tillbaka. För dottern har det inneburit en stor oro att missa det handbollsläger som hon sedan i vintras varit anmäld till och verkligen sett fram emot.

Idag öppnade kansliet och jag ringde och pratade med deras kansli-chef. Han tyckte definitivit att hon skulle vara med ändå!

Så nu har vi en lycklig 14-åring i huset som säkert redan börjat packa (lägret börjar om en vecka).