Maken är ute och reser igen och packade därför sin väska igårkväll. I packbestyren ingick även att stryka skjortorna som han skulle ha med sig. Just det, ha med sig…
De ligger kvar hemma, prydligt vikta.
Han fick ge sig ut och shoppa på väg till flygplatsen istället.
Kvart i elva ikväll ringde det på ytterdörren. Utanför stod äldsta dottern med ett stort leende på läpparna.
Surprise!
Från början skulle hon ha åkt med våra vänner från Jakobsberg för att se mellandotterns föreställning Skönheten och Odjuret. De fick förhinder och kunde inte komma men det hindrade inte henne från att komma hit. Hon ville definitivt se systerns föreställning.
Helt utan vår vetskap bokade hon bussbiljett från Uppsala och dök upp här ikväll. Vi trodde vi skulle se henne först i mitten av november. Nu får vi till söndag lunch på oss att rå om henne lite… Det ska bli jättemysigt!
Tycker synd om mig själv – det får man göra ibland…
Har feber, ont i halsen och huvudvärk så jag tänker tillbringa dagen i sängen.
Jag som hade sett fram emot träningen idag… Dessutom missar jag glasutställningen som vi skulle titta på med konstföreningen på jobbet.
Stackars mig!
Idag var det en annons i ST-tidningen om influensavaccinationsstart (långt ord…) för riskgrupperna. Eftersom jag har barn som tillhör riskgruppen läste jag annonsen noga. Jag uppfattade det som att de skulle vaccineras på måndag eftersom de är under 30 år. Däremot stod det inget om ifall det är drop-in eller tidsbokning som gäller. Har de tänkt sig att alla ska komma ner och sätta sig och vänta?
I och med att barnen är inskrivna på Barnmottagningen ringde jag dit men där svarade de inte i telefon idag. De höll på med förberedelser inför vaccinationerna. Alltså ringde jag Vårdcentralens telefontjänst för att bli uppringd.
De ringde upp mig och jag frågade hur det hela skulle gå till. ”Eh, är de inskrivna på Barnmottagningen? Undra om det inte är så att de ska vaccineras där då? Tyckte jag hörde något i korridoren om det. Vänta ett tag så ska jag fråga.” Det dröjde ett bra tag men sen kom hon tillbaka. ”Förlåt att det tog sån tid men de visste inte själva. De ringer upp dig istället. Ska de ringa på det här telefonnumret?”
…jag blir så trött! Jag vet fortfarande inte hur det ska gå till och nu väntar jag på att Barnmottagningen ska ringa. Får väl vara tacksam för att det ändå börjar hända saker. Vaccinet har ju dröjt ett tag.
Hoppas äldsta dottern kom ihåg att ringa sin Vårdcentral och fråga hur det fungerar där…
Man brukar ju säga att älgen är skogens konung och då menar man förstås älgtjuren. Nu var det nog istället skogens drottning och möjligen två blivande konungar som kalasade på grannens äppelträd.
Även om det är häftigt att se dem så nära är det inte riktigt bra när de inte är skygga. Djuren borde dra sig undan när människor och bilar kommer i närhet. Inte dessa tre – de stod lugnt och stilla kvar och mumsade äpplen medan hela grannskapet tittade på dem.
Hoppas att de vet att älgjakten börjar i nästa vecka så att de drar sig undan.
