Försöker att lägga fokus på annat

Det där med att råka ut för tennisarmbåge hade kunnat vara droppen och den ultimata ursäkten för att bara lägga mig på soffan och så hade det varit bra ned det. Nu är inte det riktigt min ”cup of Tea” men ont har jag och begränsad är jag.

Allt är svårt utan att använda högerarmen för mycket. Tvätta håret, klä på mig, äta, skriva på ett tangentbord, laga mat, hänga tvätt, hålla koppel, tömma diskmaskinen, klippa med sax osv osv… Dessutom kan jag inte träna och har till och med svårt att vrida om nyckeln för att starta bilen.

Men – det där är världsliga saker och det kommer att gå över. Håller bara tummarna för att det inte ska ta för lång tid.

Fokus lägger jag istället på roliga saker. Som att Fitterbittan hälsade på. Och en trevlig middag hos vänner vi inte träffat på hundra år. Och hundbus på Orust där Philip plötsligt verkade ha förstått det där med att leka och rasa med de andra hundarna.


  
Och en middag ute med fina kompisen och ett träningspass som jag kommer att få grym träningsvärk av imorgon (hälften av övningarna, som på något sätt involverade armar, byttes mot benövningar) och fika på torget och nya blommor.


Och en långpromenad i minusgrader och en mumsig söndagsmiddag med maken som varit med och arrangerat RC-segling hela helgen och haft svinkul.  

Det handlar om att fokusera på rätt saker. Så därför fick maken tömma diskmaskinen, hänga tvätten och stryka nytvättade gardiner.

Slutet på en helg

Nu ligger vi i soffan, Philip och jag. Det är Beck på tv’n och vi slötittar sådär lagom. Trötta är vi men på ett bra sätt. 

  
Söndagar för mig, innebär ett tufft träningspass på en timma. Skönt är det och äntligen verkar jag ha kommit in i det där med regelbunden träning. 

Maken seglade lite radiostyrd segelbåt under tiden men efter det tog vi oss till havet med hundarna. Det var alldeles lagom väder och badbart enligt vovvarna. 

De där promenaderna och att se dem ha roligt ger mig massor med energi. Det märks så tydligt att det där med att få springa lösa uppskattas av dem. Vi har ju varit lite restriktiva med att ha Philip lös. Han är ju ändå rätt ny för oss, men det verkar inte vara några problem alls. Han håller bättre koll på oss än vi på honom känns det som. 

   
    
    
 
Imorgon är det ny vecka och jag har bestämt att det blir en riktigt bra vecka. Fler som håller med? 

Lycka med hundar

Philip har varit hos oss i två månader nu och har landat väldigt bra. Sakta och säkert har vi lärt känna varandra. Han har lärt sig att det går alldeles utmärkt att linda oss runt tassen men att vi är konsekventa och gärna pussas. Vi har lärt oss att han har en inbyggd matklocka som ringer på minuten två gånger varje dag. Ja, vi har lärt oss massa annat om varandra också men viktigast är att vi lärt oss varandra. 

Det var självklart att älska honom redan från början och dag för dag tog han för sig mer och mer av det som nu är hans självklara plats hos oss. Det är lite som att han alltid funnits här. 

Numera är det oss han förknippar med ”husse” och ”matte”. Det var det inte i början så vi undvek att säga det. Vi har också nu så sakteliga börjat låta honom vara lös på promenader men då på platser där vi är ensamma. Förra veckan första gången och igår igen. Lyckan hos honom går inte att ta miste på och han håller hela tiden koll på var både vi och Gnista är. 

Gnista och Philip har en storebror lillasysterrelation. Han bestämmer och hon fjäskar och är den ene inte i närheten verkar den andra sakna och glädjen är ömsesidig när de ses igen. Båda vaktar sin mat och sitt tuggben  och emellanåt höjer de tonen mot varandra och det är kul att se att de båda kan sitt hundspråk och är tydliga. 

Ute, lösa, följs de åt och har mycket roligt tillsammans. Visst ser man att de är lyckliga. Jag vill gärna tro det i alla fall. 

 
     
    
    
   

Lugn dag. Kanske tom lugn helg

Efter en ganska lång period med uppbokade helger och lite väl mycket på agendan är den här helgen mer eller mindre tom och det känns nästan konstigt. 

Den börjar bra. Två lyckliga hundar som studsade upp i sängen och överöste mig med pussar. Den lilla var dock lite väl kärvänlig och plötsligt hade jag förärats med en äkta fläskläpp. 

Nu – frukost! 

Efter det, handla lite och sedan troligen en sväng ut med vovvarna i naturen. Kanske åker kameran med. 😃

Kraschlandning i verkligheten 

En söndag kan man hinna med mycket. Framförallt när man får en extra timma. 

Maken hade tänkt låta mig få sovmorgon men strax före åtta tyckte Philip att det var dags för mig att vakna. Om det var mig eller sängen han ville åt. 

  
Men fördelen var tiden jag fick. Tiden som gjorde att dagen räckte till att dammtorka, dammsuga, torka golv, klippa gräset, ställa undan altanmöbler, båtjobb och till och med träna. 

   
   
Under tiden fick Philip och Gnista en lekstund på stranden. Det är verkligen roligt att se hur Philip har smällt in hos oss.

   
    
 När allt var klart var det lite kvar av söndagen och maken och äldsta dottern bjöd på grillat till söndagsmiddag. 

En bra avslutning på en rätt intensiv söndag.