Så kom då fredagen som jag har längtat efter. Vi har checkat in på Radisson Blu (gamla Sheraton), korkat upp lite bubbel och ”gjort helg”. Tjejerna har hittat sitt rum och vi vårt. Vi byter om och ska snart bege oss. Först lite att äta och sedan vänta Göteborgsoperan.
Så mysigt att få rå om varandra lite!
Har samlat de inlägg jag skrev på Stenungsbadens blogg som deras Special Guest under helgen här nedan:
Rekommenderar alla att ta chansen att vinna en sån här möjlighet till upplevelse. Gå med i Facebookgruppen
När jag var liten slog Abba igenom. Jag var blond och min lillasyster mörk. Gissa vem som var Agnetha och vem som var Anni-Frid?! Pappa hade en video och spelade ofta in de uppträdanden som tv sände och vi satt klistrade vid tv’n. Sen kom filmen Abba – the movie och mamma tog med oss till Borås för att se den. Jag bara älskade Abba.
Som åttaåring flyttade jag utomlands och gick bl a i amerikansk skola. Det innebar att jag rätt snart kunde sjunga med i texterna ”på riktigt” och inte bara ljuda låtarna. Jag fortsatte att älska Abba.
Sex år senare flyttad jag hem till Sverige och fick lära mig att det inte var ok att gilla Abba… Något som var jättesvårt för mig att förstå eftersom Abba var enormt stora utomlands. Vad gör man som 14-åring när någon säger hur det ska vara? Jag slutade gilla Abba offentligt, hemma gillade jag dem fortfarande och har så fortsatt. Jag menar – vad skulle en nyårsafton vara utan ”Happy New Year”?
Numera tror jag inte att någon säger emot mig om deras storhet. Har sedan en tid tillbaka alla deras album i min iPhone och har ikväll – återigen – lyssnat på olika låtar från olika album. Shit vad bra de är! Har du inte boxen – se till att skaffa den… Ett litet tips i all välmening…
Lyssnar man noga på deras musik hittar man musikslingor som kommer igen både i Chess och i Kristina från Duvemåla. Lite som en trailer här och där 🙂
Hur lång tid det tar att lyssna igenom hela boxen? Från Saltå Kvarn till Stenungsund i snöstorm ungefär 🙂
Mellandottern är med i Nösnäsgymnasiets kör och idag var det dags för årets luciatåg och hon kom med kanonförslaget att jag skulle komma och titta på det!
Vilka flashbacks jag fick när jag satt där i aulan, såg den fyllas med ettor och väntade på att det skulle börja. vilket kaos det var.
Men tillslut var det tillräckligt tyst för att det skulle börja. Det blev tyst, det blev mörkt och sen kom de. Kanonduktiga var de och jag är så glad att jag tog mig dit. Nu anar jag faktiskt lite julkänsla och den har ju tid att växa till sig…
(Lyckades fånga mellandottern och hennes kompis när luciaframträdandet var slut – helt klart årets sötaste nissar)
Jag gillar Lucia. Det är så fint och stämningsfullt. Jag gillar sångerna, de levande ljusen och den där förväntan innan Lucia kommer in i salen eller man själv i luciatåget börjar sjunga.
Nu när barnen är lite större är det sällan jag får vara med om ett luciafirande längre. Sist var när mellandottern var Stenungsunds lucia 2007. Då trillade till och med tårarna.
I år var äldsta dottern lucia ända långt borta i Uppsala så det enda jag kunde ta del av därifrån var fotografier och hemma var det ingen som lussade. Faktiskt hade jag ställt klockan imorse för att se SVT’s luciafirande. Jag hade ställt klockan på åtta. Lussemorgon var slut åtta. Snacka om långnäsa där. Kunde ju sovit en timme till istället.
Nej – till nästa år får vi nog försöka hitta något trevligt luciatåg och påbörja en ny tradition. Det blev lite väl tomt i år.
en lisa i livet 