Morgondoppet avklarat och frukosten uppäten och avdukad.
Det blir en dag (till) med den här utsikten.

Det här med att ligga med båten på svaj i en vik är riktigt riktigt bra.
Påskhelgen 2011 låg sent och vi var ute med båten hela helgen. Någonstans kändes det som att det var en ”once-in-a-lifetime”-happening. Det är ju ändå rätt mycket som måste klaffa och vädret är till stor del avgörande.
Men det blev lika bra i år!
Redan tidigt i veckan började väderprognosen se lovande ut så vi bunkrade båten med hundar, ungdomar, mat och dryck. Lite mössor, vantar och varma jackor packade vi också med, bara för att vara på den säkra sidan och det visade sig vara klokt. När vi lade loss på långfredagen var det grått och kallt och jag funderade lite över hur knäppa på en skala vi egentligen är… Som tur var klarnade det upp mer och mer ju närmare Mollösund vi kom och sedan bara det fortsatte att bli bättre och bättre.
Kameran har gått varm under påskhelgen och jag har nästan fått hålla igen lite på hur många bilder jag tar. Det finns så mycket som jag vill dokumentera och fånga på bild för att minnas. Samtidigt gäller det att vara med och inte glömma bort att njuta av nuet också.
Att gå igenom bilderna i efterhand ger en skön känsla. Att ha förmånen att kunna njuta av den bohuslänska skärgården innan ”rushen” drar igång är en ynnest. Kan inte låta bli att dela med mig av ett urval (ganska många faktiskt :-)) bilder. Vacker är det!
Sommartid är det en omöjlighet att få plats i Sillebyssan på Vasholmarna men idag är det bara vi och kompisbåten Alinde här.

Det är Bohuslän när det nästan är som bäst…

Vi fortsätter att njuta och ta tillvara på varenda minut och somliga av oss även av solens strålar. Någon märkte att solen är rätt stark nu… Och det är inte jag. Jag har bara fått ett par hundra nya fräknar idag.
Imorgon tänker jag odla några till.
Det är lite lockande… men vi tar nog vattenvägen i år igen.
Kanske testar vi cykel en annan gång.
Jag har varit där förut men då på sommaren och i vackert väder. Allt blommade och var vackert.
Jag har sett bilder av det i vintrig krispig vit miljö och fascinerats av vackerheten.
Men när jag kom dit i torsdags var det dimmigt, disigt och lite mystiskt istället. Det var inte så mycket som blommade men inomhus hittade jag skönaste sittplatsen som var pyntad med en liten bukett med vitsippor. Det är vår det.
Hann inte med någon längre promenad (läs – frös så in i bänken att jag hellre gick tillbaka in) men skulle lätt kunna tänka mig att åka dit för att bara promenera i slottsträdgården. Där kan min hitta det mesta verkar det som.
Tänk vad fina ställen som finns i vår närhet. Och tänk vad trevligt att ibland råka hamna på dem med jobbet. Då kan man liksom reka inför att kanske ta med maken dit någon gång.