Visserligen är det hagel på bilderna ovan från igår men i morse singlade snön så fint utanför huset.
Tar tacksamt emot lite värme igen. Och lite mer sol. Mer än så behöver jag inte.
Lunch i båten
Det blev ju inte någon båthelg för oss men lite har vi varit där. Mycket då för att få Philip att gilla det. Jag menar, vi kommer ju ändå att vara där rätt mycket nu.
Igår blev det uppenbart att herr vovve tycker att det går alldeles utmärkt att själv hoppa av båten mellan mantågen. Det håller inte jag med om så nu ska det sys staket…
Idag blev det ändå lunch i båten men tyvärr då nere. Regnet gjorde det aningen otrevligt uppe i sittbrunnen. Ja, de sju ”varma” graderna bidrog även de en del till att vi satt nere.
Mindfullness
Och lite hundmys.
Den som väntar på något gott…
…kan ibland få vänta väldigt länge.
Lite så känns det just nu. Vi kommer liksom inte ut med båten än. Olika faktorer har givetvis spelat in och vädret är en av dem. Just nu är det kalasväder vilket skulle kunna innebära en första helg – men det är kallt och vi har inte riktigt fått ut allt vi ska ha i båten. Det och en begynnande förkylning gör att vi stanna hemma även den här helgen.
Målet i helgen blir att flytta ut allt som ska vara i båten och bunkra den både för Valborgshelgen och Kristihimmelsfärdshelgen. För då SKA vi ut!
Just det – jag ska sy en form av skydd/hinder som jag kan hänga på mantåget (båtens staket). Philip har kommit på att han kan hoppa mellan och jag är inte riktigt kompis med det.
Tips någon?
Det där med att hänga upp saker på en låt
Jag är en sån där som lyssnar på låttexter. Så mycket att musiken inte kan vara för hög för då tappar jag koncentrationen. En kollega försökte en gång att välja låtar på italienska men det hjälpte inte. Språket påminner allt för mycket om portugisiska som jag kan så det var kört det också.
När älskad Sintra fick somna in i augusti var det en låt som ofta spelades på radion. Låten var Photograph av Ed Sheeran och även om texten inte till hundra procent stämmer så var det alldeles för mycket av den som slog an en sträng. Länge efteråt kunde jag inte lyssna på den utan att gråta men det gick bättre och bättre.
Idag hörde jag den igen.
Och grät.
Jag grät massor och borrade in ansiktet i Philips päls. Han som Sintra hittade och skickade skickade till oss.
Tänk att saknaden kan vara så stor fortfarande.
Loving can hurt
Loving can hurt sometimes
But it’s the only thing that I know
When it gets hard
You know it can get hard sometimes
It is the only thing that makes us feel alive
We keep this love in a photograph
We made these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Hearts are never broken
Times forever frozen still
So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin’ me closer
‘Til our eyes meet
You won’t ever be alone
Wait for me to come home
en lisa i livet 