Parkering i juletid

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jo – det är klart att det är total kaos på torgets parkering. Alla ska ju dit och handla det sista inför jul. Så också jag men jag hittade en plats och började parkera på den.

När jag backar bakåt för att justera placeringen i fickan noterar jag att det står en bil och blinkar in på ”min” plats. Mannen i den trodde nog att jag skulle åka därifrån och att han kunde ta platsen men att han blir så upprörd att han hytter med näven och visar finger åt mig när jag kliver ur och går för att uträtta mina ärenden, det trodde jag aldrig.

Heter det julefrid….?

Det lackar mot jul

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Plötsligt är det inte många dagar kvar till julafton och huset börjar fyllas med familj. Förväntan ligger i luften och listor skrivs om vad som ska handlas och fixas med.

Ändå hinner man med lite träning och en av helgens höjdpunkter var när äldsta dottern följde med till gymmet. 47 kg lättare ska hon nu lägga till det som en vana och jag är så glad att få vara med och hjälpa henne igång.

Till veckan fylls huset på med ännu fler och det kommer att krävas både skohorn och hjärterum för att få plats med alla men det ska gå. Det måste gå och alla rum och skrymslen i huset kommer att få bekänna färg. Kanske borde vi bygga ut till nästa jul?

12362799_10153049427931116_3705229930536081259_o1933641_10153049428181116_3165886623797132853_o

Philip och Gnista kommer inte ha svårt att hitta sovplatser. De är rätt nöjda med att vara där alla andra är.

10353241_10153049428416116_8612769909014582080_o12377667_10153049428356116_4596779513486953600_o

Men innan det blir jul på riktigt blir det några dagars jobb till…

25 år

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Äldsta dottern fyllde 25 år i början av december och nu när hon kommit hem till jul bjöd hon in släkten för lite kalas. Ganska mycket kalas om man får säga så.

Redan tidigt imorse var hon iväg och handlade och det har grejats och fixats i köket hela dagen.

Vi andra bidade vår tid och ordnade lite extra med paket. Sånt är viktigt när man fyller 25. Eller ja, det är viktigt oavsett vad man fyller så klart.

Trevligt värre blev det och supermumsigt. Mamman njöt av allt men kanske mest av att ha alla döttrarna hemma inför julen.

Att mamman sedan funderade på hur det gick till när dottern plötsligt var 25 är en helt annan fråga.

Grått, gråare, gråast

Publicerat den av en lisa i livet3 kommentarer

Vi verkar inte gå mot någon vit jul i år och nu är de varma plusgraderna till och med tillbaka igen. Vi kanske inte skulle ha hängt ut sommarjackorna och tagit inte vinterjackorna igår? Vi drog ut på det i det längsta men har ju haft kallt och krispigt ett tag så det kändes som det var dags. Nu visar väderprognoserna framåt på upp till 12 (!) grader i helgen. Då är det inte riktigt läge för dunjacka…

Skärmklipp

Trots varma grader och regn som hänger i luften tänker jag inte klaga på vädret. Ja, försöka i alla fall. Jag kan ju ändå inte göra något åt det. Istället gör jag vad jag vad jag kan för att mysa till det inomhus och en eller flera nya ljusslingor kan ha dykt upp på utsidan också.

Undra om det inte blir ännu lite mysigare med en mugg med varm glögg efter träningen? Och en lussekatt eller två…

 

Det där med träningen

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

varning – långt inlägg

I lite mer än tio år var jag ledare på Friskis & Svettis. Medel Styrka, Core och Skivstång var del av min vardag (och helger) och förutom att leda mina egna pass tränade jag rätt ofta och såg mig nog som rätt vältränad. Fel – jag VAR vältränad.

Om jag blev förkyld hittade jag vikarier och var någon annan sjuk hoppade jag in som vikarie. Under perioden när min rygg kraschade hjälpte träningen mig men till slut blev det nog lite mycket för plötsligt började kroppen säga ifrån.

Det kom krypande lite försiktigt men ont gjorde det i knäet. I början bara ibland men sedan oftare och oftare tills jag kände av det varje gång jag tränade och även när jag inte tränade. Jag tog en paus som ledare och tänkte att jag skulle rehabilitera mig men först vila lite. Visst, jag vilade lite och började sedan träna lite försiktigt och då kom de, frågorna från mina motionärer om när jag skulle komma tillbaka och börja leda pass igen. Så – innan knäet var bra stod jag där igen i mina ledarkläder och fick sedan mer ont. Nästa paus, tillbaka igen och sedan var den onda cirkeln igång. Först vid årsskiftet 2012/2013 tog jag mitt förnuft till fånga och slutade som ledare. Jag inte bara slutade som ledare, jag bestämde mig även för att börja träna hos ”branschkollegan” istället för att verkligen inte gå i samma fälla igen.

2013 blev så början på min sökande träning. Det var svårt att hitta rätt i vad jag skulle träna och jag hade ju inte heller längre någon press på mig ATT träna. Jag behövde inte stå där inför en grupp och orka lite mer än alla andra varje vecka. Jag testade Indoor Walking och tyckte att det var kul. Visst, knäet fortsatte bråka lite men jag gjorde min rehabövningar och så. Lite SoMa Move och CX-works och till och med lite BodyPump gav jag mig på. Ett och annat gästbesök gjorde jag även på Friskis men då kom frågorna igen. ”Är du på väg tillbaka?” ”Ska du leda pass igen?”…

Hösten 2013 kom livet väldigt mycket emellan och att jag skulle prioritera min träning fanns inte på kartan. Annat blev väldigt mycket viktigare. Träningen blev mer och mer sporadisk och med facit i hand var det kanske bra för mitt knä men så tänkte jag inte där och då.

Min Hallux Valgusknöl gav sig till känna högljutt och till slut blev det ju operation (vad jag inte visste då var att en av bovarna till det onda i knäet var just knölen). Under tiden efter operationen började suget efter träning komma och jag började lite försiktigt för att nu i höst ta ett stort kliv in i fållan igen.

Nu är jag igång och jag är så peppad och taggad. Så peppad och taggad att jag måste komma ihåg att bromsa mig själv lite. Eller ja, kroppen gör nog det åt mig. Varför drabbades jag annars av tennisarmbåge :-)? Skämt åsido – jag lovar att jag lyssnar på kroppen.

Något av det bästa jag gjort i höst var att boka en PT. En PT som hjälpte mig lägga upp MIN träning. Min egen träning som är bara för mig. Den träningen varvad med MRL (funkar med armen) är precis det jag behöver och jag tycker att det är roligt igen. Nu känner jag att jag är redo att prioritera mig själv igen och snart kanske jag kan säga att jag är vältränad igen. Snart.

Nu ska jag åka och träna!