en lisa i livet

Tutt-titt

Publicerat den 11 januari, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Sintra är ju parad och vi hoppas på valpar i februari. Än är det för tidigt att kunna se en ”mage” men vi letar andra tecken. Som att hon sover massor. Och att hon verkar ha tappat matlusten och mår lite illa just nu. Dessutom tycker jag att hon blivit lite lugnare och att man kan ana något i hennes blick…

Hennes kennelmatte var också nyfiken så idag åkte vi till Lysekil på en tutt-titt. För de har verkligen förändrats på henne. Större och mera rosa. Det sägs vara en bra indikation. Det och att hon inte var ett dugg intresserad av att leka med yrvädret Jojo, en av kennelmattens egna hundar.

Även kennelmatte tyckte nog att det såg lovande ut med tuttarna men eftersom Sintra lurade oss i våras funderar hon på om det inte vore bra med ett ultraljud. Blir det så får vi veta på riktigt. Snart.

Nu börjar det bli riktigt spännande.

Olika lördagsnöjen

Publicerat den 11 januari, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Medan vi är på middag hos en god vän börjar telefonen plinga. Det är mellandottern som är på ”firmafest”. Som sig bör har det varit jobb först innan festligheterna drog igång. Kan väl säga att hennes och mina firmafester ser aningen olika ut…

Framförallt då kanske när det gäller vilka som är med…

Ikväll kommer hon hem och hon har lovat berätta allt men riktigt så mycket tror jag inte att jag får veta. What happens at a firmafest stays at a firmafest typ 🙂

Mer än orkan i byarna

Publicerat den 10 januari, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Egon är här och jag kunde ju inte låta bli att åka ut på utsidan Tjörn för att titta på skådespelet. Ett vackert sådant.

Med byar väl över 36 m/s känns det kan man säga. Det räknas faktiskt som orkan.

Kanske att det skulle vara läge att ha på sig hjälm när man går ut…

Det blir nog lite blåsigt

Publicerat den 9 januari, 20159 januari, 2015 av en lisa i livet5 kommentarer

När det är stormar på gång kan jag inte låta bli att väderknarka lite. Har en lite konstig förkärlek för det. Även när vi inte är ute med båten. Som inför imorgon när det ska friska i ordentligt. Blåser det 26 m/s på Måseskär lär det kännas.

En liten del av mig skulle vilja vara där och då ha med kameran.

När Adventsstormen Berit härjade var jag lite längre norrut i Bohuslän, vid Tjupannan, och det var en upplevelse. Både att vara där, att fotografera och sedan också demontera kameran i smådelar för att torka och göra rent.

Men – nej. Jag myser nog inomhus den här gången istället. Eller?

Ett rungande hurra på 100-årsdagen!

Publicerat den 9 januari, 20158 januari, 2015 av en lisa i livet1 kommentar

Idag skulle han ha fyllt hundra! Det är helt klart värt att nämnas på bloggen. Ja, det och en fanfar! Tänk att mitt under brinnande första världskriget föddes han, min morfar. Det är länge sedan, men ändå inte längre sedan än att jag fått höra om det av någon som levde då.

Den sista jämna födelsedagen han fick fira var 90-årsdagen. Då anslöt hela släkten till den lilla byn Ruderting i södra Tyskland där han och mormor bodde. Av stormen Gudrun, som härjade i Sverige samtidigt, fick vi bara se skadorna som blivit när vi några dagar senare bilade hemåt genom Skåne och Halland.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen och igen – Att mina barn har fått uppleva samma äldregeneration som jag har och faktiskt fortfarande gör, dvs min farmor, mormor och morfar, gör mig väldigt glad.

Så, idag kommer jag att lägga två rosor i havet. En för min morfar på hans födelsedag och en för min mormor som gick för att möta honom för två år sedan igår. Båda lika saknade.