Uppkopplad dotter

Yngsta dottern bär nu runt på en bandspelar-EKG och har elektroder fästa på sig. Det ska hon har i 48 timmar så på fredag är det dags för ett återbesök  på Östra igen. Det känns lite konstigt att hoppas att hon ska få många hjärtrusningar under de här dagarna. Till och med fel. Ändå är det det vi vill få – många registreringar så att det finns massor med information till den kommande operationen. För visst är det så att det är i år som hennes hjärtfel lagas? Förra året och de försöken lägger vi bakom oss…

Nu har hon åkt iväg till handbollen, för dagen iklädd lite andra kläder än hon vanligen har när hon tränar. Inte för att det syns på utsidan, utan det är under som det har blivit lite specialare för att inte bandspelaren ska hoppa runt. Tajt linne, bandspelaren, ytterligare ett tajt linne och sen en t-shirt… Vi pratar lager på lager på lager 🙂

Imorgon ska hon spinna tillsammans med maken och det tillsammans med dagens handbollsträning borde ge de registreringar som vi hoppas på.

Det hoppas jag innerligt. Håll tummen!

Då var det dags igen

Nu var det ett tag sedan vi var på Östra med yngsta dottern. Det har inte hänt så mycket den senaste tiden. Idag är det dock dags igen.

Hon står i kö till en ny hjärtoperation  och innan dess vill hennes läkare samla så mycket information som möjligt. Idag ska hon därför kopplas upp på en 48-timmars ekg. Den är portabal så hon ska ha den på sig och med sig i allt hon gör. Allra helst ska hon träna också. Egentligen skulle hon kopplats upp på den redan för tre veckor sedan men då kom en influensa och en öroninflammation i vägen.

Om en stund åker vi till Östra och på fredag ska hon dit igen för att ta bort den. Innan den tas bort har hon förhoppningsvis både tränat handboll och varit på spinning. Jag hoppas att det de får ut ur maskinen är bra material som ökar chanserna för en lyckad ablation…

Mycket träning har det blivit

I eftermiddags frågade yngsta dottern om jag hade tänkt träna idag. Det hade jag inte tänkt men när hon sen ville spinna hängde jag ju på såklart.

Nu är dottern dessutom utrustad med eget träningskort så att hon kan träna när hon själv vill och utan att mamma följer med. Men – tydligen är det ok att träna med mig för vi ska visst spinna igen på lördag.

Jo, hjärtat rusade på henne flera gånger men hon kämpar på. Stark är hon!

Ett trevligt återseende

Yngsta dottern skulle spinna på handbollsträningen idag. I och med att hennes hjärta är som det är hängde jag med för att finnas till hands. Ombytt och med spinskorna på så klart.

Det var ett förväntansfullt gäng med tjejer som väntade utanför spinningsalen. Några av dem hade nog inte riktigt förstått vad de handlade om. De hade nämligen med sig sina iPod:ar för att ha under träningen. 🙂

Cyklarna ställdes in i rätt höjder på sadel och styre och instruktioner delades ut. Sen körde det igång. De kämpade på duktigt (och jag med) och inte ens när det visade sig att det var hela tio minuter kvar gav de upp. Då kom Raise your glas med Pink och plötsligt blev det allsång och tjejerna fick massor av ny energi (och jag med).

Det var ett tag sedan jag var på spinning nu. Så länge sedan att jag hade glömt hur kul det var. Det tyckte yngsta dottern också så det lär nog bli fler gånger.  Även om hjärtat rusade på henne flera gånger… Det hoppas vi, tom räknar vi med, fixas under 2011.

image

Ett sista positivt besked under 2010

Sista dagarna fick vi så besked från yngsta dotterns hjärtläkare. Alla hennes ”värden” och kurvor tillsammans med makens och mitt EKG gjorde att hjärtspecialisterna i Barcelona, Stockholm och Toronto kunde göra bedömningen att yngsta dottern INTE har Brugadas syndrom! Det var mycket goda besked.

Visserligen har hon ändå en ny operation framför sig och massor av undersökningar men att kunna stryka ett streck över risken om Brugadas är ett oerhört bra sätt att börja det nya året på. Året då yngsta dotterns hjärtfel kommer att bli fixat. Det bara vet jag!