Igår – på väg till skolan – fick yngsta dottern en hjärtrusning (AVNRT? WPW?). Det var ju det som inte skulle hända igen. Inte efter operationen i förra veckan. Visserligen var vi lite förberedda på det (eller?) eftersom den inte gick riktigt enligt planerna men det känns ändå inte roligt.

Nu kommer hon att behöva öka på medicineringen igen och sen får vi se hur/vart det här tar vägen den här gången. Tycker att livet är lite orättvist just nu…

Men – det är bara att bita ihop. Detta är ingenting jämfört med andra som har det betydligt tuffare. Dels går det ju att medicinera och dels kan de gå in och göra ett nytt försök. Följ den spännande fortsättningen – igen…