Makens onda gick inte över så han åkte till läkaren och kom hem vid två-tiden inatt. Tyvärr höll inte den smärtlindring han fått så vid halv fyra åkte han in igen.
Där och då tyckte hundarna att det var morgon….
Jag lyckades ändå hålla dem någorlunda halvsovande men sexochtjugo var det bara att knata upp och utfodra dem. Då var de så hungriga att de ville ha maten INNAN de gick ut…
Nu är ju det värdsliga problem jämfört med makens smärta men det lär gå många koppar kaffe idag.
Nu är det så ibland att man inför en helg har en plan med mängder av saker att göra. När man är två känns då inte listan så jättebetungande och till och med lite rolig. Man ska ju göra något tillsammans.
När då den andre blir liggande med gallstensanfall ändras förutsättningarna och plötsligt blir listan lång.
Men – det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i listan. En uppgift i taget och med några mysiga och välbehövliga pauser i solen blev jag nästan klar. Dammsugningen tar jag idag istället.
Tyckte att jag var väl värd både ostbågar och vin när jag var klar.
Missförstå mig nu rätt. Jag beklagar mig inte. Kände mig till och med lite nöjd och duktig efteråt. Och jag gillar inte att maken har ont…
Det där med att vara ensam med två hundar på promenaden.
Det blir lite trassligt… Men är också väldigt mysigt.
För ett år sedan påbörjade äldsta dottern sitt livs äventyr, en resa med stort R. Idag kulminerar den och strax efter 06.00 ringde hon. Då var hon framme på Akademiska sjukhuset i Uppsala för sin DS-operation (duodenal switch). En överviktsoperation med allt vad det innebär.
Jag skriver resa för att det är just det det är och hon har verkligen fått jobba hårt. Förra vecka var hon på inskrivningssamtal och när läkaren skriver i hennes journal att hon verkligen är redo och att de är mycket imponerade över vad hon har åstadkommit inför operationen var det ett välförtjänt kvitto.
Vi har hittills följt henne på håll, det blir så i och med att hon bor så långt bort, men när hon skrivs ut efter helgen hämtar vi hem henne för att kunna finnas där och hjälpa henne.
Nu följer några timmars nervositet hos oss men om några timmar är operationen över och då får vi följa med på nästa etapp av hennes resa.
Vill du följa henne hittar du henne här.
Nu håller vi tummarna!
Jo men nu har jag nog bestämt att jag tycker att det är ok att säga att det är höst även om vi fortsätter att vara utomhus så mycket vi kan. Som igår, när vi bytte rum inne, då åt vi lunchen på altanen. Men loungegruppen blir det nog till att ställa undan nu. Tyvärr. Blir det väder på helgerna framöver lär vi nog fortsätta med båtlivet ett tag till dock.
Inne är det dags att plocka fram värmeljusen och fylla på med lite nya gröna växter. Och kolla upp serier att kolla på Netflix, Viasat och HBO Nordic. Har du något tips tar jag tacksamt emot det J
Bring on höstmys!
