Ny hall

Huvudentrén har vi aldrig riktigt fått ordning på trots att vi bott här sedan 1999. Vi använder själva groventrén och har alla våra saker där. Ingången har knappt ens använts av vänner på besök.

Nu ha dock vårt behov ändrats lite. Vi går ut genom huvudingången när vi ska gå ut med Sintra och helt plötsligt har den inte funkat.

Idag fick den en ansiktslyftning och jag är supernöjd. Det saknas lite korgar som ska stå på hatthyllan och vi ska nog komplettera med ytterligare en list med krokar (bl a till barnjackor) men visst blev det bra?

Vilken bild som är före och vilken som är efter framgår nog rätt tydligt…

image
image

Ostbågarna är till hunden

Vår underbara vovve är svårflirtad vad gäller godis och mat. Vi har inte mycket som funkar och testar ständigt nytt godis. Mycket utan framgång.

I tisdags fick vi höra talas om någon som använde ostbågar som belöningsgodis och det lät precis som något som möjligen skulle kunna funka.

image

Idag stod alltså ostbågar på min inköpslista och där stod jag så bland chipsen och all annan snacks. Just då möter jag en bekant. Det blir lite snack om fredagsmys. Han hade en skrälldus med ungdomar med sig och korgen var full med godis och där stod jag bland alla chips. Egentligen letade jag efter en sån där lite påse med ostbågar men jag hittade ingen så jag fick ta en vanlig. De verkade inte riktigt tro mig när jag sade att ostbågarna var till min hund men hans dotter hittade faktiskt en liten påse som jag kunde byta till så kanske trodde hon mig i alla fall 🙂

Ikväll har ostbågarna faktiskt funkat. Det ska bli spännande att se om det håller i sig längre än så… Följ den spännande fortsättningen.

Läser, minns och gråter en skvätt

Yngsta dottern och jag har idag läst alla inlägg jag skrivit här på bloggen om tiden hennes hjärtoperationer höll på. Tre stycken på 11 månader. Både hon och jag är glada över att jag faktiskt skrev och vi kommer på oss själva med att flera gånger säga ”just det” vid saker som vi båda glömt. Nu i efterhand har jag svårt att förstå hur någon av oss och aldrig minst dottern själv tog oss igenom det.

Shit vad stark hon var/är! Och shit vilka duktiga läkare hon har haft förmånen att komma i kontakt med.

Kramar dottern flera gånger och det slutar med att tårarna rinner längs mina kinder. Glädjetårar över att det faktiskt gick bra till slut och ledsna tårar över vad yngsta dottern tvingades gå igenom.

Den 31 mars 2011 gjorde hon sista operationen, den som lyckades. Samma dag föddes även vår underbara Sintra. Dagen kommer alltså alltid att firas dubbelt upp. Varje år!

Du kan läsa alla inläggen här men du får börja bakifrån om du vill läsa i tidsordning.

Lite tyngre, lite jobbigare

Jag brukar ju rekommendera mina motionärer att våga lägga på mer vikter på sina stänger på mitt pass så idag när jag gick på Skivstångspasset med intervall bestämde jag mig för att följa mitt eget råd. Istället för 22,5 kg + stången blev det 25 kg + stången.

Det kändes kan jag berätta. Rätt ok men också tufft. Framförallt var det tufft för ryggen. Jag kände rätt väl var min skada sitter om man säger så. Men – skam den som ger sig. Det blir nog samma vikter nästa vecka, men inte på passet jag leder – där måste jag ju kunna prata samtidigt.

All the way to the top

Det varkar som om Sintra inte heller tyckte att hon var riktigt på hugget på valpträffen för när vi sedan kom hem funkade allt. Hon till och med gick fint i flexikopplet. Visst, i början var hon långt fram men efter en liten stund hängde kopplet som ett leende mellan oss.

Det är bara att konstatera – det var en tillfällig svacka igår. Nu är hon bäst igen och ordningen är återställd!

Det nya hundgodiset verkar fortfarande funka. Får bli att bunkra säckevis…