Började läsa på kryddburkarna i köksskåpet. Det stod visst ett bästföredatum på dem. Då insåg jag att vi inte är storförbrukare av vissa kryddor direkt. Muskoten hade ett bästföredatum från 2005 (?!).
Jag slängde många burkar… 🙂
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.
Trädgårdsarbete med lekpaus
Vi hade tur, det var fint väder idag. Trots att natten blev lite kort (dottern kom hem vid halv tre…) vaknade jag utvilad. Maken verkade även han ha klarat av att hantera sin jetlag efter sitt Kanadaäventyr med borttappad väska, inställt kundmöte, sjukdom och evakuering av hotellet mitt i natten… Det bådade gått för en dag då vi skulle få gjort lite i trädgården.
Det blev nio säckar med löv… Och då har inte alla löv släppt sitt tag än så vi lär få göra om det om ett par veckor.
Sintra var med oss hela tiden och hittade både det ena och det andra att hjälpa till med men när hon kom med en boll var det bara att ta en paus och leka med henne. Just bollar tycker hon är extra roligt. Vi fick gjort massor och hon somnade helt utmattad efter tre timmar utomhus.
Ny hall
Huvudentrén har vi aldrig riktigt fått ordning på trots att vi bott här sedan 1999. Vi använder själva groventrén och har alla våra saker där. Ingången har knappt ens använts av vänner på besök.
Nu ha dock vårt behov ändrats lite. Vi går ut genom huvudingången när vi ska gå ut med Sintra och helt plötsligt har den inte funkat.
Idag fick den en ansiktslyftning och jag är supernöjd. Det saknas lite korgar som ska stå på hatthyllan och vi ska nog komplettera med ytterligare en list med krokar (bl a till barnjackor) men visst blev det bra?
Vilken bild som är före och vilken som är efter framgår nog rätt tydligt…
Ostbågarna är till hunden
Vår underbara vovve är svårflirtad vad gäller godis och mat. Vi har inte mycket som funkar och testar ständigt nytt godis. Mycket utan framgång.
I tisdags fick vi höra talas om någon som använde ostbågar som belöningsgodis och det lät precis som något som möjligen skulle kunna funka.
Idag stod alltså ostbågar på min inköpslista och där stod jag så bland chipsen och all annan snacks. Just då möter jag en bekant. Det blir lite snack om fredagsmys. Han hade en skrälldus med ungdomar med sig och korgen var full med godis och där stod jag bland alla chips. Egentligen letade jag efter en sån där lite påse med ostbågar men jag hittade ingen så jag fick ta en vanlig. De verkade inte riktigt tro mig när jag sade att ostbågarna var till min hund men hans dotter hittade faktiskt en liten påse som jag kunde byta till så kanske trodde hon mig i alla fall 🙂
Ikväll har ostbågarna faktiskt funkat. Det ska bli spännande att se om det håller i sig längre än så… Följ den spännande fortsättningen.
Läser, minns och gråter en skvätt
Yngsta dottern och jag har idag läst alla inlägg jag skrivit här på bloggen om tiden hennes hjärtoperationer höll på. Tre stycken på 11 månader. Både hon och jag är glada över att jag faktiskt skrev och vi kommer på oss själva med att flera gånger säga ”just det” vid saker som vi båda glömt. Nu i efterhand har jag svårt att förstå hur någon av oss och aldrig minst dottern själv tog oss igenom det.
Shit vad stark hon var/är! Och shit vilka duktiga läkare hon har haft förmånen att komma i kontakt med.
Kramar dottern flera gånger och det slutar med att tårarna rinner längs mina kinder. Glädjetårar över att det faktiskt gick bra till slut och ledsna tårar över vad yngsta dottern tvingades gå igenom.
Den 31 mars 2011 gjorde hon sista operationen, den som lyckades. Samma dag föddes även vår underbara Sintra. Dagen kommer alltså alltid att firas dubbelt upp. Varje år!
Du kan läsa alla inläggen här men du får börja bakifrån om du vill läsa i tidsordning.
