Partille Cup

Äntligen lite handboll igen och då tänker jag inte bara på att det är sommaruppehåll utan även att yngsta dottern nu är igång med sitt lag efter att ha blivit friskförklarad efter sitt hjärtfel.

Partille Cup, över 1000 lag och 20 000 deltagare. En häftig upplevelse för många. Vid fyratiden idag kom jag dit för att vara åskådare. Det var fortfarande gruppspel och tjejerna spelade två matcher. En vann de och en förlorade de och det tillsammans med tidigare resultat under veckan ledde till att de imorgon spelar A-slutspel.

Jättekul! Heja SHK!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sintra börjar bli stor eller i alla fall större

Tiden går fort och Sintra är nu redan fjorton veckor gammal. När hon föddes vägde hon 400 gram men nu är hon upp i hela 9 kg och vartenda kilo är fullt med bus. Allra roligast är att stjäla strumpor och hon lyckas hitta dem precis överallt. Får hon tag på en så tokspringer hon in under trappan och ”gömmer” sig men vi ser det som många bra tillfällen för oss att träna LOSS med henne. Det är inte roligt men hon släpper taget och tittar efter oss med ledsna ögon. Buskarna ute är annars väldigt roliga att avlöva och allra först ska grenen dödas. Det går till så att hon hänger sig i en lämplig gren och sen skakar den som en tok. Resultatet brukar oftast inte ge mer än att hon får loss ett par tre löv men hon är lika nöjd med det.

Värmen ställer till det lite för henne och matlusten är det lite si och så med men vem kan klandra henne för det? Jag känner igen det själv. Nu verkar det som att den mest intensiva värmen ska ge sig inom kort och då blir det säkert ordning igen. Dricker gör hon i alla fall och det är ju det allra viktigaste.

På natten vill hon gärna sova inne hos oss och det gör hon i sin koja. Visst händer det att hon vaknar på natten och då går hon ett varv i sovrummet. Först till min sida av sängen där hon ställer sig med tassarna på sängen, blir nerlyft, och sedan till makens sida där proceduren upprepas. Då går hon tillbaka till koja och somnar om. Även på förmiddagen myser hon gärna i kojan (hon är lite morgontrött) men senare på dagen lägger hon sig gärna på golvet i hörnet vid soffan. Där sover hon gott.

Kommandona sitt, ligg och vacker tass funkar klockrent men att komma på inkallning är det lite si och så med. Det finns ju så mycket annat roligt att göra istället. Till hennes försvar får nog tilläggas att hon bara är 14 veckor. Hon kommer att bli riktigt duktig på det vad det lider – det är jag säker på.

Vi kan inte märka några enda tecken på att hon skulle lida av åksjuka. I alla fall inte när hon åker bil och det tar vi som ett tecken på att hon inte kommer att blir sjösjuk heller för nu är det snart dags. Dags för Sintra att gå till sjöss!

Det blev ett skivstångspass av kaoset

I söndags var jag gråtfärdig. Programmet som jag mixade musiken till mitt skivstångspass kraschade och jag visste inte hur jag skulle få till det. Tiden höll på att rinna iväg och ett tag var jag inne på att vi skulle behöva skjuta upp att ge oss av med båten. Idag är situationen en helt annan.

Maken fick löst problemet med musiken, visserligen tillfälligt men det räcker just nu, och inspirationen rann till. Nu är det tillräckligt klart. Tillräckligt klar för att jag skulle kunna köra igenom det med två villiga försökskaniner. Men – det höll på att gå fel redan från början.

Först skulle jag ta mig in i den låsta och larmade lokalen. Hm – hur var det nu man gjorde? Efter två försök ringde jag en ledarkollega och i samma ögonblick som hon svarade blinkade den lilla lampan grön för mig. Väl inne plockade jag fram en bräda, skivstången och vikterna, sen skulle jag dra igång ljudanläggningen. Musiken från min cd lät skit. Det lät burkigt och det lät basigt. Jag kopplade in iPhonen (så himla smidigt) men det lät fortfarande lika illa. Skulle jag behöva åka därifrån utan att ha kört igenom det? Det blev gör om gör rätt. Ett steg i taget och voilá, där var det – ljudet. Riktigt bra lät det dessutom och nu kunde vi köra igång.

Det gick bra! Riktigt bra! Några småjusteringar blir det. En övning i uppvärmningen kändes lite seg och en bicepsövning gick för snabbt men det är småsaker att fixa till. Och så är det slutet då, men det kan jag lätt fixa under tiden vi är ute med båten. För det krävs varken skivstång eller bräda.

Nu känner jag faktiskt att jag kan åka på semester med mycket gott samvete för passet är klart! Så klart den nu kan vara just nu. Stort tack till alla som hjälpt till med allt från musik till larm till att vara bollplank och försökskaniner. Ni har hjälpt mig mycket!

Regn + Råön + Stefan Andersson = solsken

Hela dagen var det varmt. Hela dagen var det klart. Hela dagen såg ut att gå mot en vacker sommarkväll. Det såg ut att bli en vacker sommarkväll så mycket att jag till och med hängde upp en maskin tvätt ute innan vi åkte till Råön. Där skulle vi se Stefan Andersson uppträda.

Maken tittade mot himlen innan vi satte oss i bilen, sedan plockade han med sig ett paraply. Halvvägs ut till Ödsmål kom jag på att jag hade glömt biljetterna hemma och vi fick vända. Väl hemma plockas ytterligare ett paraply med. Maken hade ju trots allt upplevt en långt och blöt regnskur i Göteborg tidigare under dagen så han var mer regnorienterad än vad jag var.

Vilken tur!

När vi hade parkerat bilen öppnade sig himlen. Det bokstavligt talat vräkte ner. Blött sommarregn (som om det nu skulle vara bättre än ett blött höstregn 🙂 ). Just där och då var vi väldigt nöjda med att ha varsitt paraply. Annars var nog det vanligaste regnskyddet vi såg sopsäckar, flera stycken. Ryktet gör gällande att alla hade en gemensam nämnare…

Att regnet skulle förstöra kvällen var inte aktuellt. Stämningen var på topp och Stefan, Sebastian och Magnus bjöd på sig själva, precis som de brukar och lagom till pausen slutade det regna. Nu minns jag nästan inte ens att det regnade längre – även om ALLT var blött när vi kom hem.

Vilken kväll vi fick. Det var mycket semesterkänsla i den och snart är dags för semester på riktigt.

Stora och lilla Aquelina

Hittade en rolig bild på datorn. Båda båtarna heter Aquelina och båda båtarna finns/har funnits i familjen. Gissa vilken båt jag lärde mig segla och manövrera?

Det hade kanske varit naturlig att börja med den mindre men inte jag inte. Nej – vi var tvungna att komma upp i 12 meter på längden och nästan 4 meter på bredden innan jag tog tag i det. Varför göra det enkelt för sig?