Det har nästan blivit en vana. En grönsallad med räkor från Fiskbilen till lunch. Rätt ofta blir det så.
Idag valde jag annorlunda. Mums!
”Tjejgänget lämnar männen på bryggan”
Det är rubriken på mittuppslagsartikeln i julinumret av tidningen Praktiskt Båtägande och det är mig och min båt de skriver om (och självklart även min besättning).
På båtmässan i vintras ville tidningen ha in tips på artikeluppslag och jag kunde inte låta bli att lämna ett förslag. Jag tycker nämligen att det hissas på ögonbryn när jag och mina tjejkompisar ska ut och tjejsegla och det jag kunnat hitta om tjejer som seglar är antingen tävlingssegling eller tjejer som ensamseglar jorden runt. Inget om sådana som jag, som lärt mig ta ut vår egen båt utan att ha vuxit upp med segling. Behöver jag säga att de gillade förslaget?
Tidningen kom ut i handeln och till prenumeranter tidigare i veckan men det var först idag den landade i min brevlåda. Det var kul att äntligen få läsa den och det har även varit roligt att höra från de som sett den före mig. Bl a vet jag att jag har inspirerat en fd kollega till min man som hade fått sig en tankeställare över sin roll ombord – OCH inspiration att ta tag i den.
Det är precis det jag hoppas att artikeln ska leda till. Inspiration och motivation till att se fler tjejer göra som jag. Dvs bli mer delaktig och framförallt aktiva med familjens båt. Det finns så många helger att använda den, även när han som är den som kan mest är upptagen med annat.
Lägg loss och våga! Det är lärorikt och spännande och lite läskigt men framförallt väldigt roligt!
För två år sedan kom yngsta dottern hjärtfel tillbaka. Ett hjärtfel som hon opererades för första gången när hon var sju. Då trodde vi att vi aldrig mer behövde gå igenom den persen någon mer gång.
Vi hade fel! Det blev en ny pers!
Idag, tre operationer senare, blev hon friskförklarad och det känns så skönt! Skönt att det är över, skönt att hon nu mår bra och också skönt att idag förstå att det inte var samma hjärtfel som hon opererades för när hon var yngre. Då fixade de ett AVNRT och nu något som kallas WPW. Båda ger fö samma symptom. Att det handlar om två olika saker gör också att risken för det att komma tillbaka är mindre. Jag har ju hela tiden trott att det var samma sak men har alltså nu förstått att det inte var det. Väldigt skönt är det!
Det är klart att vi ska fira det här! Vi började med varsin glass på Östra (som givetvis landade på min vita klänning) och ska fira mer. Jag har bara inte riktigt bestämt mig för när och hur. En sak är säker – det ska firas ordentligt!
Yngsta dottern är dagens hjälte och hon delar säkert med sig av den utmärkelsen till alla som varit med och fixat henne! 🙂
Åkte och handlade efter jobbet och tröttheten tog liksom överhanden så träningen fick vara. Somnade på golvet i vardagsrummet istället mitt i bus och lek med Sintra. Ja, vi somnade båda två…
Den powernapen visste var den satt för nu har jag hittat alla låtar till mitt pass 🙂 Kvar nu bara att lära mig mixmeister och alla rörelser då men jag har ju några dagar kvar på mig…