Sintra sussar sött

Hon sover mycket, vår nya familjemedlem. Alla nya saker är tröttande. Nyss var det dammsugaren som tog mycket kraft från henne. Den var både lite läskig men samtidigt också spännande. Konstigast var nog när husse och matte nästan lade sig på den för att visa att den inte var farlig…

Efter en sådan prövning är det skönt att krypa in under trappan till den egna tryggheten. Det märks att hon har bestämt sig för att gilla den platsen.

20110614-184445.jpg

Kvällen kommer sedan precis som tidigare kvällar att fyllas med bus. Hon är definitivt ett kvällsdjur innan hon somnar för natten.

Trött jag? Javisst!

Vissa dagar är man (läs jag) bara hur trött som helst. Nu skulle säkert någon då vilja säga något om att det inte är konstigt eftersom vi har en valp hemma. Grejen är bara att valpen är en sömntuta. Sintra sover i vanliga fall från halvtio/tio till sju/halvåtta utan att vakna på natten. Det är alltså inte hon som håller mig vaken på nätterna.

Inte heller beror det på att jag går och lägger mig för sent. Det har blivit så att när Sintra somnar går även resten av familjen och lägger sig och det är en timme tidigare än förut…

Kan det kanske bero på att jag inte har kunna träna på en månad? Hostan är inne på slutklämmen men har inte riktigt släppt taget än och att träna har varit helt uteslutet. Eller beror det helt enkelt på att det kroppen börjar känna att det är dags för semester snart…?

Mest tror jag faktiskt att det beror på den uteblivna träningen så kanske att jag skulle börja våga mig på en promenad i lite raskare tempo ikväll. Kanske… Eller så sover jag lite mer…

Jag klippte till ett microsimkort

Med en ny iPhone4 i handen och ett gammalt minisimkort (det nya microsimkortet ska komma om ”några dagar”) kliade det lite i fingrarna. Skulle jag våga klippa om det gamla så att det passade till min nya mobil? Internet is my friend och jag hittade den här mallenhttp://macbloggen.se

Tänka tänka, fundera fundera. Jag bestämde mig för att göra ett försök. Det fanns ju liksom inte mycket att förlora. Jag kunde inte använda telefonen som det var och skulle jag inte lyckas skulle det ju ändå komma ett nytt kort med posten om några dagar så jag klippte till J och lyckades. Telefonen, förlåt iPhonen gick igång som den skulle och tur är väl det för än har det inte kommit något nytt kort med posten.

Sintra – en livsfarlig vakthund

De har legat i hårdträning med Sintra här i helgen. Hon är nu en livsfarlig vakthund. Man riktigt ser hur farlig hon är… eller inte….

Jag fick ett varm välkomnande av Sintra (och övriga familjen) när jag kom hem. De hade nog saknat mig på riktigt 🙂 De moderna kompostgallren har nu också förökat sig och i trädgården finns en hage. Det kommer ta ett tag att hägna in hela trädgården med hönsnät (!) så det här blir jättebra. Sintra kan nu var lös ute och leka av sig och det märks att hon gillar att vara ute. När hon vill och är på humör och inte är för trött kommer hon när man ropar på henne och har man en godis (korvbit) i handen sätter hon sig fint… Blir hon trött, lägger hon sig nära eller på någon av oss och somnar. Hon är helt ljuvlig och snart har hon bott hos oss i en vecka. Konstigt att det känns som om det varit mycket längre.

 

Tjejseglingshelgen med Aquelina 2011

Hur sammanfattar man en kanonhelg? Hur får man med hur bra allt har varit, hur gott vi har ätit och druckit och hur gott vi har mått? Hur göra man för att inte missa den där måbrakänslan och självförtroendeboosten som helgen har gett? Jag är rädd att missa något men det har verkligen varit hur bra som helst.

Det blev lite segling i år igen och det är klart att det kunde varit mer men nu var vädret, vindarna och tiden som den var och vi har fått lite av allt i stället. Vädermässigt hade vi ingen vind fredagkväll, Lite vind (motvind) på lördagen, mycket vind i natt och på förmiddagen idag och lagom med vind när det var dags att lägga till.

Promenaden igår var inte att leka med och det känns i kroppen. Nu börjar jag faktiskt känna av den kuperade terrängen i benen, det är en bra bit runt Stora Dyrön…

Sen var det ju onödigt av mig att redan igår när vinden vred lite för mycket och ökade att redan då börja oroa mig för hur vi skulle göra när vi skulle lägga loss. Det gick ju hur bra som helst. Jag hade ju inte behövt bekymra mig för det alls. Så mycket klokskap i en båt så var ju det egentligen rätt självklart. Nästa år ska jag träna på att inte oroa mig i onödan.

Bläddrar bland bilderna och ler. En fantastisk helg hade vi och jag kommer att plocka fram både bilder och minnen många gånger. Sen är det ju bara ett år kvar till nästa tjejseglingshelg. Tänk vad kul det hade varit om vi var två båtar då. 🙂