Författare: en lisa i livet

Yngsta dottern bär nu runt på en bandspelar-EKG och har elektroder fästa på sig. Det ska hon har i 48 timmar så på fredag är det dags för ett återbesök  på Östra igen. Det känns lite konstigt att hoppas att hon ska få många hjärtrusningar under de här dagarna. Till och med fel. Ändå är det det vi vill få – många registreringar så att det finns massor med information till den kommande operationen. För visst är det så att det är i år som hennes hjärtfel lagas? Förra året och de försöken lägger vi bakom oss…

Nu har hon åkt iväg till handbollen, för dagen iklädd lite andra kläder än hon vanligen har när hon tränar. Inte för att det syns på utsidan, utan det är under som det har blivit lite specialare för att inte bandspelaren ska hoppa runt. Tajt linne, bandspelaren, ytterligare ett tajt linne och sen en t-shirt… Vi pratar lager på lager på lager 🙂

Imorgon ska hon spinna tillsammans med maken och det tillsammans med dagens handbollsträning borde ge de registreringar som vi hoppas på.

Det hoppas jag innerligt. Håll tummen!

Nu var det ett tag sedan vi var på Östra med yngsta dottern. Det har inte hänt så mycket den senaste tiden. Idag är det dock dags igen.

Hon står i kö till en ny hjärtoperation  och innan dess vill hennes läkare samla så mycket information som möjligt. Idag ska hon därför kopplas upp på en 48-timmars ekg. Den är portabal så hon ska ha den på sig och med sig i allt hon gör. Allra helst ska hon träna också. Egentligen skulle hon kopplats upp på den redan för tre veckor sedan men då kom en influensa och en öroninflammation i vägen.

Om en stund åker vi till Östra och på fredag ska hon dit igen för att ta bort den. Innan den tas bort har hon förhoppningsvis både tränat handboll och varit på spinning. Jag hoppas att det de får ut ur maskinen är bra material som ökar chanserna för en lyckad ablation…