När man träffar någon på fel plats

Precis som alla andra så har jag lärt känna människor i lite olika sammanhang. Det är på arbetsplatsen, på Friskis, genom handbollen osv. Ibland händer det att man möter människor från ett sammanhang på ”fel” ställe. Dvs ett ställe som jag inte förknippar dem med.

Idag hörde jag plötslig en röst jag kände igen. Det störde mig lite att jag inte kunde placera den men den stämde inte in på den plats jag var på just då. Jobbet alltså. Sen såg jag honom och ytterligare en person. Båda från för mig olika sammanhang. Den ene har jag lärt känna genom dotterns handboll och den andre genom Friskis. Men där och då när jag hörde dem kunde jag för mitt liv inte placera dem. De var ju på ”fel” ställe. På mitt jobb. Där brukar de inte vara. 🙂

Tänk hur konstigt vi fungerar ibland.

Jag och min kompis Runkeeper

Nu kan jag säga det på riktigt. Jag HAR kommit igång med att springa och jag har gjort det lugnt och sansat. Inte som annars när jag börjar. Då kör jag korta sträckor ett par gånger för att sedan ge mig på 6 km och tycka att det är jobbigt och sen hitta på ursäkter. Nu har jag sprungit 2-3 ggr i veckan.

Nej – den här gången har jag ökat sakta och försiktigt och hela tiden hyfsat tiden per kilometer. Nu börjar det bli en vana och jag tänker fortsätta på den inslagna banan. Snart är jag upp i 6-km rundan och jag tänker ha hyfsat tiden ytterligare tills dess…

Med mig när jag springer har jag en app på min telefon. Runkeeper. Den talar om för mig med jämna mellanrum hur länge jag har sprungit, hur långt jag har sprungit och hur fort. När jag sen kommer hem kan jag se var jag har sprungit (om jag nu inte visste det :-)), vilka nivåskillnader som varit och hur snabbt jag betade av varje del av rundan och en hel del annat onödigt… Det kan verka fånigt men för mig som ser allt i tävlingar kan jag tävla mot mig själv på många olika sätt.

Huvudsaken är att det funkar för mig. Eller hur?

Att kunna stämma en gitarr

I lördags, på Stenungsbadens Springregatta och under tiden seglade IOD, lade en stor Jeanneau (segelbåt av samma märke som vår) till vid bryggan. Stor i det här fallet innebar 50 fot. Jag tyckte att jag kände igen familjen ombord men kunde inte placera dem.

Under kvällen började jag ana var det var jag hade sett dem. Kunde det verkligen vara dem som låg på Ramsö för tre somrar sedan? Varför jag minns just dem är ett roligt minne.

Vi var tre båtar som låg tillsammans i Ramsö hamn, Caprice (de som har Alinde nu), Vilda och vi. Vi hade grillat och satt i land och hade det kanonbra. Bättre kunde det bli tänkte kompisen på Vilda och gick iväg för att hämta sin sons gitarr. Tyvärr visade det sig att den var fruktansvärt ostämd och helt oanvändbar. Någon i Ramsö hamn borde ju kunna stämma en gitarr tänkte vi och sex par ögon började spana av båtarna i hamnen. Snart hade allas våra blickar fastnat på en lite större Beneteau (också segelbåt). Mannen i den familjen såg ut att ha den kunskapen, det var vi några av oss överens om.  Efter ett tag kom vi fram till att han definitivt var den bästa kandidaten och vi hade långa roliga utläggningar om varför det var så. Jag menar, bedöma om någon kan spela gitarr utifrån hur han ser ut… 🙂 Visst!

Efter ytterligare ett tag stegade så kompisen med gitarren i väg mot honom och frågade. Nej – han kunde inte stämma en gitarr så så var det med det.

Tillbaka till i lördags. Jag blev mer och mer övertygad om att det var de och eftersom alla som var med på Ramsö den där dagen även var med denna lördagkväll började fler än jag att spekulera. De kom ihåg tillfället men njae, det var svårt att veta om det var han vi hade frågat ifall han kunde stämma en gitarr. Tills maken stegade fram och frågade.

Han började lite försiktigt med ifall de hade haft en Beneteau för några år sedan. Det hade de. Nästa fråga blev om de hade varit på Ramsö med den för en sådär tre år sedan. Japp, visst hade de det. Sista frågan då – När ni låg där på Ramsö med er Beneteau, kom det då fram en ”galning” och frågade om du kunde stämma en gitarr?

Yes! Jag hade haft rätt och lyckats placera dem. Det var han som vi alla var övertygade kunde stämma en gitarr men sen visade sig inte kunna det alls.

Vi fick en trevlig pratstund med dem och skrattade gott åt minnet från Ramsö. Tänk vad många roliga minnen man har samlat på sig genom åren.

Trädgården verkar ha vaknat ordentligt nu

Jag har nog inte egentligen gröna fingrar men ändå är det lite kul när det dyker upp vackra växter i trädgården. Återigen har de besegrat vintern och gör sig klara för den varmare delen av året. Idag kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut och fotografera lite.

Häggmispeln gillar jag. Den är så vit och skir på våren och färgsprakande på hösten.

Det japanska hängkörsbärsträdet brukar inte blomma förrän lite senare. Nu har det nästan blommat över.

Det är inte många tulpaner som har överlevt men de som nu är på väg att slå ut verkar vilja kompensera för det med skönhet istället.

Brudspiréan har fullt med knoppar och några blommor har redan slagit ut. Jag gillar den bäst så här, när den inte luktar så mycket (attjoo). Jag tycker till och med att den luktar illa men ändå kan jag inte låta bli att ha den, i ett lite avlägset hörn av trädgården.

Akleja är en annan favorit och den förökar sig som bara den. Bara för mig att njuta av de lite annorlunda blommorna som kommer lite senare. Vissa rosa och vissa lila.

Praktlysing tillhör kategorin ”hatkärlek” De tar över i rabatterna men blommar både länge och i vackert gult så jag försöker gallra varje vår och sedan njuter jag av dem.

Nu är det inte bara de lite finare växterna som har vaknat till liv. Även ogräset har upptäckt att det är vår och varmare. De växer så det knakar. Det är återigen dags för maskroskrig.

Det verkar faktiskt vara så att det är vår på riktigt. Inte bara båtvår 🙂

Spring Regatta 2011

Även i år var jag med och seglade Stenungsbadens Spring Regatta. Med betydligt varmare väder än förra året (då var det fullt sjöställ inklusive mössa och vantar som gällde) fick vi ändå mindre vind. Den vind som fanns kom och gick lite som den ville och vred sig också runt runt och ställde till det för oss. Slutligen kunde vi ändå inta pallen på tredje plats.

I land kunde vi höra Mark (han den beryktade på Bluewater) som hade lyckats samla ett antal adepter till att köra hans Bootcamp. Lite sugen hade jag varit att testa men när det står mellan att segla IOD och Bootcamp var inte valet svårt…

Stenungsbadens Spring Regatta gick av stapeln för tredje året i rad och arrangemanget var precis som vädret på topp. Medan jag seglade passade maken på att glassa runt 🙂 och han testade bl a på att köra Segway. ”jättekul” kunde han konstatera….

Vi skulle bara varit med under eftermiddagen och sedan varit på kalas i Göteborg hos en god vän. Tyvärr blev yngsta dottern sjuk och vi ville vara kvar i Stenungsund för hennes skull. Det är inte kul att ha jobbigt med astma och var ensam hemma och dessutom ha mamma och pappa långt borta. Även om man är 16 år (mamma och pappa lade även med aspekten Valborg och tonåring ensam hemma i beslutet). Nu gjorde vi istället det bästa av dagen och hon blev inte sämre så vi kunde stanna kvar även på kvällen och till och med sova kvar i båten som låg vid bryggan.  (Idag är dottern mycket bättre)

Lika lite vind som det var under lördagen, lika mycket var det idag när vi skulle flytta båten till hemmahamnen igen. Maken och jag tog gemensamt beslutet att faktiskt gå tillbaka till Stenungsbaden istället för att lägga till på vår båtplats. Det var helt fel vind för vår hamn och dessutom 16 m/s av den. Nu ikväll gjorde vi ett nytt försök och belönades då av en vacker solnedgång.

Sköna maj välkommen även i år!

…och Melges’arna som var ute och tävlade idag – de hade nog kul med den vind som var på dagen. Det gick som tåget i alla fall 🙂