Kvart i sex ringde klockan och för mig är det TIDIGT! Inte gick det att snooza heller. Flyget väntar liksom inte.
Tur att jag har tillgång till lounge på flygplatsen så att jag kunde äta frukost och bli människa innan flyget gick.
Nej, ingen öl/vin och räkmacka så tidigt för mig. Har aldrig riktigt fattat den grejen.
Som jag har längtat efter den här helgen! Och köpstoppsutmaningen, den pausar jag tills jag kommer hem igen.
Kärleken är verkligen underbar och plötsligt har en av döttrarna förlovat sig. Hur roligt är inte det?
Jag är så glad för deras skull och med ett brett leende önskar jag dem all lycka.
(Men plötsligt känner jag mig gammal…)
Julen för 25 år sedan fick vi en elvisp av makens föräldrar. De senaste åren har den skramlat och låtit men maken har envist hävdat att den skulle hålla i många år än. Att han hade rätt nämner vi inte…
Men så idag fick jag ett sms från mellandotters pojkvän
Äntligen (!) hade den tagit slut och jag kan köpa en ny. Nu låter det som om jag inte fått det innan men så är det inte. Det handlar mer om att maken LOVAT att han skulle fixa en ny när den gamla skulle gå sönder. Lite har jag hoppats att det skulle bli typ på julafton…
Men nu blir det en ny. En tystare. En starkare. Och lite knäppa är min familj för när jag kom hem möttes jag av detta.
Kanske med all rätt. Den har ändå funkat i nästan 25 år. Det kan jag nästan garantera att den jag köper nu inte kommer att göra.
När dagen börjar med migrän känns inte dagen särskilt bra. Som tur var ”tog” medicinen så frampå förmiddagen började jag känna mig som människa igen. Till och med så mycket att jag kunde ta mig till jobbet. Jag kanske inte var helt bra för jag bestämde mig för att GÅ till jobbet. Gå som i att promenera. Maken hade bilen med hundburen och skulle hämta Sintra på dagis så jag tänkte till och med promenera hem också…
Så långt hade dagen utvecklats åt rätt håll. En hundbusdejt vid halvsextiden hade också dykt upp.
Sen sket det sig så att säga.
Maken ringde och berättade att tåget var inställt och skulle alltså inte kunna hämta på dagis. Jag hade ingen bil och kunde inte heller hämta på dagis och även om jag hade haft bil hade jag inte bilen med buren… Den stod på pendelparkeringen.
Här någonstans, när logistiktänkandet gick på högvarv, ringde en kompis och tyckte att vi skulle hänga med dem ut och äta under kvällen. Just där och då kändes det inte som en bra idé.
Nu löste sig logistiken tack vare dotter med pojkvän. Bilen, hunden och jag blev hämtade och det med god marginal för att hinna till hunddejten.
Det var lika stor glädje hos både Sintra och Charlie som vanligt och de hann med allt. Springa efter fåglar, skutta i högt gräs, simma efter pinnar och busa sådär så att jag blir glad i hela kroppen.
Och visst hängde vi med våra vänner ut och åt. Det visade sig vara en riktigt bra idé!
Det är långt mellan Österbybruk och Stenungsund. Visserligen olika långt beroende på vilken väg man kör. Den snabba vägen tar 6 timmar (den tog vi i fredags) och den långa vägen tar lite mer än 7 timmar. Vi tog den långa vägen hem idag – men det var så värt det.
Först en promenad bland löven i Herrgårdsparken. Tänk, jag visste inte att jag saknade det men inser att jag helt klart skulle kunna leva med att ha en herrgårdspark i närheten. Sintra håller nog också med…
Sedan både mumsig lunch och middag på vägen. Vi kan väl säga att det är rätt bra att ha släkt utspritt lite här och var i landet. Efter lunchen (med tillhörande efterrätt) kunde jag inte tacka nej till att smaka på hemmagjord Limoncello… Den skulle lätt kunna framkalla ett beroende hos mig kan jag säga. Tur att det fanns två till som kunde köra… Hade ju till och med blivit stoppad i poliskontroll och fått blåsa (utan anmärkning så klart) på vägen dit så jag tycket att jag hade gjort mitt och kunde unna mig både ett glas vin till lunchen men även Limoncello.
Sent omsider är vi nu hemma. Klockan är över elva och vi har varit på resande fot sedan 13 timmar. Har haft en fantastisk helg men just nu är det väldigt skönt att få krypa ner i min egen säng.
