Kärleken är verkligen underbar och plötsligt har en av döttrarna förlovat sig. Hur roligt är inte det?
Jag är så glad för deras skull och med ett brett leende önskar jag dem all lycka.
(Men plötsligt känner jag mig gammal…)
Kategori: Familj och vänner
Rest in peace
Julen för 25 år sedan fick vi en elvisp av makens föräldrar. De senaste åren har den skramlat och låtit men maken har envist hävdat att den skulle hålla i många år än. Att han hade rätt nämner vi inte…
Men så idag fick jag ett sms från mellandotters pojkvän
Äntligen (!) hade den tagit slut och jag kan köpa en ny. Nu låter det som om jag inte fått det innan men så är det inte. Det handlar mer om att maken LOVAT att han skulle fixa en ny när den gamla skulle gå sönder. Lite har jag hoppats att det skulle bli typ på julafton…
Men nu blir det en ny. En tystare. En starkare. Och lite knäppa är min familj för när jag kom hem möttes jag av detta.
Kanske med all rätt. Den har ändå funkat i nästan 25 år. Det kan jag nästan garantera att den jag köper nu inte kommer att göra.
Från minus till plus.
När dagen börjar med migrän känns inte dagen särskilt bra. Som tur var ”tog” medicinen så frampå förmiddagen började jag känna mig som människa igen. Till och med så mycket att jag kunde ta mig till jobbet. Jag kanske inte var helt bra för jag bestämde mig för att GÅ till jobbet. Gå som i att promenera. Maken hade bilen med hundburen och skulle hämta Sintra på dagis så jag tänkte till och med promenera hem också…
Så långt hade dagen utvecklats åt rätt håll. En hundbusdejt vid halvsextiden hade också dykt upp.
Sen sket det sig så att säga.
Maken ringde och berättade att tåget var inställt och skulle alltså inte kunna hämta på dagis. Jag hade ingen bil och kunde inte heller hämta på dagis och även om jag hade haft bil hade jag inte bilen med buren… Den stod på pendelparkeringen.
Här någonstans, när logistiktänkandet gick på högvarv, ringde en kompis och tyckte att vi skulle hänga med dem ut och äta under kvällen. Just där och då kändes det inte som en bra idé.
Nu löste sig logistiken tack vare dotter med pojkvän. Bilen, hunden och jag blev hämtade och det med god marginal för att hinna till hunddejten.
Det var lika stor glädje hos både Sintra och Charlie som vanligt och de hann med allt. Springa efter fåglar, skutta i högt gräs, simma efter pinnar och busa sådär så att jag blir glad i hela kroppen.
Och visst hängde vi med våra vänner ut och åt. Det visade sig vara en riktigt bra idé!
Lång dags färd mot natt och hem
Det är långt mellan Österbybruk och Stenungsund. Visserligen olika långt beroende på vilken väg man kör. Den snabba vägen tar 6 timmar (den tog vi i fredags) och den långa vägen tar lite mer än 7 timmar. Vi tog den långa vägen hem idag – men det var så värt det.
Först en promenad bland löven i Herrgårdsparken. Tänk, jag visste inte att jag saknade det men inser att jag helt klart skulle kunna leva med att ha en herrgårdspark i närheten. Sintra håller nog också med…
Sedan både mumsig lunch och middag på vägen. Vi kan väl säga att det är rätt bra att ha släkt utspritt lite här och var i landet. Efter lunchen (med tillhörande efterrätt) kunde jag inte tacka nej till att smaka på hemmagjord Limoncello… Den skulle lätt kunna framkalla ett beroende hos mig kan jag säga. Tur att det fanns två till som kunde köra… Hade ju till och med blivit stoppad i poliskontroll och fått blåsa (utan anmärkning så klart) på vägen dit så jag tycket att jag hade gjort mitt och kunde unna mig både ett glas vin till lunchen men även Limoncello.
Sent omsider är vi nu hemma. Klockan är över elva och vi har varit på resande fot sedan 13 timmar. Har haft en fantastisk helg men just nu är det väldigt skönt att få krypa ner i min egen säng.
En Bondekyrka, en Domkyrka och en insikt
Jag ska inte sticka under stolen med att jag tycker att kyrkor är häftiga ställen. Få byggnader talar till mig som de gör. Bondekyrkan och Uppsala Domkyrka var inga undantag. Det pågick bröllop i Bondekyrkan så det besöket får vi spara till nästa gång men Domkyrkan kom vi in i. Tyvärr (får man säga så) var det en utställning i kyrkan och mig störde det lite. Jag ville sett kyrkan som den är på riktigt. Även om jag tycker att det är bra att den används och bjuder in många att besöka den. Summa summarum blir dock att det får bli ett nytt besök en annan gång.
Äldsta dottern springer ju här lite titt som tätt 🙂 och nu visade hon mig var hon satt vid Ärkebiskopsvigningen i våras och jag insåg också att det är här hon en dag kommer att vigas till präst.
Den insikten!
Efter lunch på Stadsmissionens café utanför Domkyrkan (med livet som insats) kände vi oss nöjda och mätta på intryck.
(Att lunchen intogs med livet som insats beror på att vi satt utomhus. Under en ek. En ek med ekollon. En ek där fåglar gärna satte sig i och ”plockade” ekollon. Man kan väl säga att fåglarna inte ”plockade” alla ekollon. Rätt många ramladen ner på oss. Som målsökanden missiler ungefär…)
Nu blir det lördagsmys och hemmagjord pasta. Jag hör hur de två äldsta döttrarna pysslar med det i köket. Efter maten tänker jag spöa dem i ”När då då?” igen.
en lisa i livet 