Äldsta dottern fyller år idag och eftersom hon bor långt härifrån tänkte vi nog att vi skulle få fira henne när hon kommer hem i jul. Nu blev det inte så utan istället helt fantastiskt.
Hon jobbar som församlingsassistent (pausar prästpluggandet lite) utanför Uppsala och har bl s en tjejgrupp där som kallas för Sisters. Hon och tjejgruppen var i Göteborg över helgen och idag passade de på att medverka i Högmässan här i hemförsamlingen. De sjöng och jag grät en skvätt. Konstigt nog verkar jag ha blivit aningen gråtmild på äldre dagar. Jättefint var också när dottern och jag, hand i hand, gick fram för att ta emot nattvarden. Det betydde mer för mig än jag trodde.
Efter mässan bjöd jag alla på lunch och huset fylldes med tjejerna och deras ledare. Extra roligt var det just eftersom vi i och med det fick möjlighet att fira dotterns födelsedag med både sång, presenter och glass. Tänk vad viktig familjen är.
När alla hade åkt igen hanns det med att baka saffransbullar med mandelmassa och julmysa så dagen blev jättelång.
Och jag säger som kyrkoherden sade
Låt oss göra detta till en tradition.
