På väg mot Göteborgsvarvet 

Sedan i höstas får jag veckan träningsupplägg och nästan varje vecka har jag följt det. Sedan en tid tillbaka har även en vän hakat på. Tyvärr har hon annat för sig den dagen Göteborgsvarvet går av stapeln men hon har lovat att sparra hela vägen. 

Det är riktigt roligt att springa med henne och vi tar oss över hinder efter hinder tillsammans. Bl a har vi knäckt milen (9,97 km)… Oftast går det bra men idag gick det mindre bra. 


Vi körde pass 2 idag men gick ut alldeles för hårt i intervallerna. Lärdom till nästa gång blir att lyssna på lillebror som faktiskt tryckte lite extra på att inte ge allt. 

Men – vi gjorde det och det i styv kuling. På torsdag blir det pass 3. 70 minuter. Längtar redan. 

Det händer saker

De där ekollonen som jag tagit hand om har utvecklats riktigt bra. De växer så det knakar och snart är det nog dags att plantera dem i krukor. Tror jag. Kan vara så att jag behöver googla lite. 


Annat som utvecklas är löpningen. Efter en liten dipp i början av november är jag ”back on track” och det känns faktiskt riktigt bra. 


Tre pass i veckan blir det och lillebror fortsätter coacha och han kan sin sak. I tisdags var jag ruskigt nära att knäcka milen och jag är fortfarande hög på känslan. Visst, det tog 74 minuter men bara det där med 74 minuter…

S J U T T I O F Y R A !!!

Hur gick det till? 

Det konstiga är att jag gillar det. På ett knepigt sätt. Jag (och bästa löparkompisen) slår nya personliga rekord varje vecka och båda inser att vi kommer att vara redo och kunna springa en halvmara i mitten av maj. Hur coolt är inte det. 

Nu: ytterligare ett antal avsnitt av The good wife. Grymt bra serie…

Långt kvar till Göteborgsvarvet 

Lillebror coachar och jag springer som han säger. Fick lite hicka förra veckan när det plötsligt smög sig in ett 40-minuterspass men jag tog tjuren vid hornen och fixade det. Tänk. 40 minuter och nästan 6 km. Det trodde jag skulle dröja. 

De senaste veckorna har det dessutom varit runt 25 grader trots att jag sprungit efter jobbet och ändå har det gått bra. Riktigt bra! 

Till idag. Blåsor under båda hålfötterna fick mig att bryta efter 25 minuter. Det känds bättre att bryta än att fortsätta springa på utsidan fötterna. 

Nu blir det vila i 3-4 dagar och inköp av nya strumpor. Enligt lillebror kommer det dessutom bli lite kortare sträckor ett tag, så att kroppen hänger med.

Revanschen

När jag och ena träningskompisen sprang vår 30-minutersrunda i mitten av förra veckan gick det fullkomligt åt fanders. Visst, jag kanske är lite hård mot mig själv men bra gick det inte…

Efter halva sträcka gav andningen upp och allt blev tokjobbigt. Det trots att jag varit duktig och tagit astmamedicin, men det var fuktigt och varmt ute samtidigt som det klipptes gräs på många håll. Kompisen försökte peppa mig men jag var besviken. Det hade ju känts så himla bra de andra gångerna jag sprungit.

Igår kom revanschen. Jag och en annan träningskompis sprang vårt pass (Philip var också med) och det kändes riktigt bra. Kanonbra faktiskt.

Skönt att vända trenden. Vill ju inte tröttna och ge upp. Det är trots allt många månader kvar till Göteborgsvarvet.