Man ser det man vill se

Ibland blir man påmind om att allt inte är vad man själv ser det som.

Jag har tagit mig i kragen och nu anlitat en PT. Det bara måste bli ordning på det här med min egen träning. Vid vår första konsultation frågade hon givetvis vad jag ville få ut av träningen. Bli starkare, få till en rutin och gå ner i vikt var några av de sakerna jag nämnde. Hon tittade på mig och log lite snett och sedan var det dags för vägning och mätning.

Det var då jag fick mig en tankeställare. Det visade sig att min PT och jag har väldigt lika mått, väldigt lika. Ett mått skiljer sig dock åt och det är att min fettprocent är LÄGRE  än hennes. Lägre som i att jag har mindre fett i förhållande till min vikt än vad hon som är PT och smal och vältränad har.

Ibland behöver man visst skakas om lite så vi kom fram till att viktnedgång kanske inte ärdet jag eftersträvade utan istället att omforma kroppen lite. Minska några centimeter här och där

Nu är jag pepp och förbannar det faktum att jag plötsligt har drabbats av tennisarmbåge. Bara sådär… Det blir alltså inget PT-pass ikväll – men ett MRL-pass tänker jag borde funka.

Hur lång tid tar det att bli bra från tennisarmbåge? Någon som vet?

Kraschlandning i verkligheten 

En söndag kan man hinna med mycket. Framförallt när man får en extra timma. 

Maken hade tänkt låta mig få sovmorgon men strax före åtta tyckte Philip att det var dags för mig att vakna. Om det var mig eller sängen han ville åt. 

  
Men fördelen var tiden jag fick. Tiden som gjorde att dagen räckte till att dammtorka, dammsuga, torka golv, klippa gräset, ställa undan altanmöbler, båtjobb och till och med träna. 

   
   
Under tiden fick Philip och Gnista en lekstund på stranden. Det är verkligen roligt att se hur Philip har smällt in hos oss.

   
    
 När allt var klart var det lite kvar av söndagen och maken och äldsta dottern bjöd på grillat till söndagsmiddag. 

En bra avslutning på en rätt intensiv söndag. 

Äntligen på spåret

Jag har haft lite svårt att komma igång med träningen. Efter två år då jag inte riktigt prioriterat mig själv försöker jag nu tänka om. Ska jag orka måste jag nog börja hos mig själv. Är jag på spåret kommer jag att kunna finnas där för andra också.

Lite teknikhjälpmedel brukar vara kul att ha med sig när det gäller att komma igång och jag har sedan tidigare kört med Polar Loop där jag kunnat sätta mål på hur  mycket jag ska röra mig, sova, gå osv. Nu har jag tagit till lite större hjälpmedel. Frukt är ju bra när man tränar – eller?

Jag har länge suktat efter en Apple Watch och i veckan slog jag till på en i rosé. Nu är det inte bara träningsappen jag vill åt i den utan lite annat kul också men träningsappen är en klar bonus. Dessutom är det lättare att se tiden på den jämfört med Loopen som hade tidigare.

Så sakteliga lär vi nu känna varandra. Allt ifrån hur jag rör mig till min puls och kalender. Kul är bara förnamnet.

Nu är det inte bara klockan som gör att det är kul att träna. Jag anmälde mig till en PT-small Group som kallas Ruff Stuff och som körs på söndagar. Idag var tredje söndagen och hej och hå vilken utveckling det har gett. Jag gav järnet och kände blodsmak i munnen idag men leendet växte för varje station där jag kände att jag blivit starkare. Så kul var det att jag, när instruktören sade att det var uppehåll nästa vecka för att hon var bortrest, hörde mig själv säga ”jamen då kör vi väl själva… Vem är på?”

PT-small group varvat med lite box, lite body combat, aningen TRX och ett och annat Body Attack pass är det som gör att jag faktiskt känner att jag prioriterar jag just nu. Och kryddat med en fruktklocka blir det faktiskt lite roligare.

Nu gäller det bara att fortsätta och hålla ut. Bita ihop trots att det gör ont och tar emot. Men det ska jag. Jag bara måste.

Lite rehab på hemmaplan

Äldsta dottern är nyopererad och maken hämtade hem henne så att hon kan rehaba och vara sjukskriven hos oss istället för att vara ensam och långt från familjen. 

Mamman i mig såg en chans att överraska den disneytokiga dottern och handlade och bäddade med nya lakan åt henne. 

  
Nu äts här varannan timme och då ska det ta lång tid. Tänk 25 minuter för att äta ett kokt ägg…

Egentligen borde jag ha gjort massor idag men det enda vettiga jag fick gjort var att putsa kristallkronan i köket. 

  
Ja, och så en riktig långpromenad med nybadade Gnista o Philip. Så lång att de fortfarande sover gott. Till och med snarkar. En på golvet under mig och en på mig. 

  
Imorgon är det dags för PT-small Group igen. Måste säga att det känns riktigt bra att vara igång med träningen igen. 3-4 gånger per vecka är målet, och då räknar jag inte promenader. Den här veckan räknar jag in Box, bodyattack, TRX  och PT- smallgroup. Klapp på axeln på det. 

Vad har du gjort idag?