Funderingar som snurrar i huvudet

Ska jag eller ska jag inte börja leda pass på Friskis igen eller inte? Frågan är inte om jag vill för det vill jag utan mer om det faktiskt är klokt av mig.

Som person gillar jag att det händer mycket runt mig och blir rätt rastlös om det blir för lugnt. Dock finns ett undantag och det är när jag är på båten. Kanske är det därför som jag trivs där – det ger mig liksom balans i tillvaron.

Jag har varit vilande som ledare från Friskis ett tag nu. Först för att det var dags att ta ett break. Efter åtta år som ledare tyckte jag att det var dags att ge andra plats också, men sen för att det blev lite mycket i och med yngsta dotterns hjärtfel.

I förra veckan hade jag bestämt mig till 100% – jag skulle köra till våren igen. Sen hände det. Dotterns hjärta rusade på träningen i fredags. Den senaste operationen hade inte lyckats.

Nu har jag återigen funderat och nog (tror jag) kommit fram till att var sak har sin tid. Mitt fokus just nu behöver vara här, med familjen. När vi sen lägger det här bakom oss, då kan jag lägga fokus någon annanstans igen. Träna på Friskis kommer jag ju inte sluta med för det! Och duktiga ledare finns det gott om.

Det lutar nog mer om mer att jag väljer just så. Var sak har sin tid! (Även om det hade varit sjukt roligt – igen)

Idag blir det skivstång kondition

Vid förra veckans pass fick jag en lite lustig bild i huvudet. Jag hade lassat på rätt bra med tyngder inför benstyrkedelen. Så mycket att jag fick kämpa lite extra för att få upp skivstången från golvet till axlarna. Röd, grön, grön, blå. När vi håller på som bäst tappar jag balansen lite. Bara lite, men tillräckligt för att jag ska hinna se ett möjligt scenario framför mig. Att tippa åt sidan. Vad skulle egentligen hända om jag tippade? Hur illa skulle jag skada mig? Såg bl a hur jag fick själva spetsen på stången på foten…

Nej – det kommer inte att hända. Kommer köra järnet ikväll igen. 🙂 Samma uppsättning färger men i lite annan ordning. Det får blir grön, röd, blå, grön…

 

Idag är också en dag

Yngsta dottern har ont. Ont i ljumskarna där det gick in med alla olika grejer som behövdes vid ingreppet. Hon ligger på soffan och jag leker hönsmamma. Det är något konstigt (eller inte) med hur dåligt jag som mamma mår när hon eller någon av de andra döttrarna inte är hundra. Som mamma vill jag ju kunna fixa och laga och ta bort det onda – inte bara finnas med bredvid. Hade jag kunnat hade jag tagit över det onda. Det som bekymrar mig mest är ifall det skulle börja blöda ur något av ”hålen” igen. De har ju trots allt gått in genom artärer… Lite läskigt att de gått in via pulsådern och ena stickstället ville ju inte sluta sig efter ingreppet och när det nu gör ont blir jag en bekymrad och orolig mamma.

Igår åkte jag iväg för att träna. Skivstång kondition stod på schemat och jag såg fram emot att skingra tankarna. Nu lyckades jag inte helt fokusera på träningen, tankar och fundering snurrar i huvudet hela tiden. Hoppas att ett step-pass ikväll kan funka bättre.  Där gäller det definitivt att fokusera på snurrar och steg annars lär jag få det ordentligt tufft… 🙂

Ändå är det en vacker höstdag idag! När det sprack upp och solen både började värma och skina kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut i trädgården. Jag bara älskar färgerna. Många av våra buskar är faktiskt valda just med tanke på höstfärgerna. Det blir så rackarns vackra kontraster. Jag gillar också att det fortfarande blommar lite här och där.

Nu hoppas jag att dottern är bättre imorgon och att vi snart kan få klarhet i hur operationen verkligen har gått. En första indikation lär vi kunna få när hon börjar träna så smått igen om 1-2 veckor. Hon längtar och jag håller alla tummar jag har.

Vad är egentligen rätt?

När jag vaknade imorse mådde jag inte hundra. Lite illamående var jag men jag sköt undan den tanken och åkte till jobbet. Väl där låg ett mail från en kollega som jag dessutom hade umgåtts med rätt intensivt med under helgen. Hon var magsjuk! Hm – kunde det vara så att jag faktiskt hade smittats av henne…?

Det blev så att jag efter samråd med min chef åkte hem och jobbade. Inte vill jag smitta någon annan. Framförallt inte med magsjuka.

Jag blev inte sämre under dagen och illamåendet från morgonen kan ha varit tillfälligt – Nej – jag lovar, jag är INTE gravid!

Men – hade jag inte vetat att kollegan var magsjuk så hade jag ju varit kvar på jobbet och tänk om jag då verkligen hade varit smittad?!

Oavsett blev det en väldigt konstig situation.

Nu så – nu är jag på G

Förra veckan var jag på Friskis tre gånger och tränade, den  här veckan har jag redan hunnit med en gång. Det känns bra, det känns roligt! Kan det nu bara fortsätta kan det, tillsammans med joggingen bli riktigt bra… Men att det ska ta sån tid att komma tillbaka. En luftrörskatarr är inte att leka med uppenbarligen.

Men nu – nu är jag på g…!