Hur kan den bara vara borta?

Vi packar, packar upp, letar grejer och funderar var de kan vara 🙂

Efter en sväng till båten med den största delen av packningen börjar vi nu så sakteliga bli klara för semestern. Kvar är lite kompletterander grejer och att handla mat.

Men det är klart – vi har ett mysterium också. 12 volts-laddaren till våra iPhones har gått upp i rök. Den klarar vi oss inte utan så det blir till att hänga på låset på Expert och/eller Mobilradiocentrum imorgon.

Yipee – då blir det ju sovmorgon!

Kvalar in på mamma-topplistan

Mellandottern skulle göra sin halkkörning idag och eftersom hon hade missat att betala in i tid skulle hon ha med sig kvitto på inbetalningen. Det kom hon på när hon redan satt på lokalbussen påväg.

Vad gör man då? Jo – ringer mamma!

Vad gör mamma då? Jo -släpper allt hon har för händerna, tokkör hem, hämtar kvittot och kör sedan ner till busshållsplatsen vid Kullens (Strandkärr). Där stannar bussen och mellandotterna kan sträcka ut handen och ta emot kvittot.

Idag måste jag bara vara världens bästa mamma – åtminstone i hennes värld…

…och ja – hon blev godkänd på halkan 🙂

Vi hade i alla fall tur med vädret…

Har verkligen haft en underbar vecka i båten, på havet, med vänner… men det har funnits en sak som legat som en grå fuktig yllefilt över alltihop.

Redan i måndags kom den krypande. Den där känslan när man håller på att bli sjuk. Ont i huvudet, täppt i näsan, värk i kroppen (och i örat) och i halsen. Under veckan som varit har det gått upp och det har gått ner. Vissa stunder har jag inte mått allt för bra för att sedan ”skrapa-ihop-mig” och sedan må dåligt igen. Knepigt det där med hur kroppen fungerar. Den kände väl av att jag nu hade tid att vara sjuk.

Det har gått åt metervis med snytpapper och nässprayen som fanns ombord har som tur är räckt. Det allra jobbigaste har dock varit hostan. En hosta som inte ger sig, snarare har den blivit värre allt efter som veckan har gått. Nattetid har den varit som värst (jag har till och med fått träningsvärk i magen av den). Toppa detta med vanlig allergi och det blir en kombination som jag inte önskar någon annan.

Men – vi hade ialla fall tur med vädret…

Fler bilder från veckan hittar du här.

Det behövs bara en droppe för att bägaren ska rinna över

När jag råkade titta in i duschen såg det ut som att någon hade glömt att stänga av den så jag försökte vrida om handtaget. Det gick inte… Det droppade från taket (pärlbandet mitt i bilden)!

Ovanför badrummet nere ligger badrummet uppe och nu verkar det som att något läcker därifrån. Det är väl ganska uppebart till och med…

Vad gör man i det läget. Det stod först ganska still i huvudet men sen tänkte jag att mitt försäkringsbolag* nog vet vad jag ska göra. Dit ringde jag och fick ett journummer att ringa och på det numret svarade SOS alarm åt dem. Först blev jag lite ställd av att de svarade men hon förklarade att det var de som hade jouren och tog mina uppgifter för att be någon ringa tillbaka till mig. Det blev hon som ringde tillbaka, bara för att förklara att det fanns bara jour om man bodde i Partille, Mölndal eller Göteborg !!??!!?? Stackarn fick ta emot min något upprörda svada när hon gett mig instruktioner att dokumentera skadan, fotografera och leta upp en rörmokare i Gula Sidorna. Det här trodde jag inte var sant. Det droppar avloppsvatten från övervåningen och jag ska dokumentera och själv söka upp en rörmokare?

Ringde i alla fall till Herberts Rör’s jourtelefon och där ryckte de ut på en gång. Inte för att det gav så mycket mer än att han kunde konstatera att det inte rinner hela tiden. Mer än så kunde han inte säga. Både toan och ett av handfatten uppe kopplades loss men gav inga solklara svar men taket i vårt badrum är mjukt och vattensjukt.

Imorgon får jag ringa försäkringsbolaget igen. Hoppas verkligen att de har en bra förklaring och sedan hanterar resten på ett föredömligt sätt. Vi har ju trots allt varit kund hos dem i mer än 15 år!

Efter detta hoppas jag att vi inte ska ha mer otur… Det räcker nu! Jag tror inte att jag orkar mer.

*låter försäkringsbolaget få en chans att förklara sig innan jag skriver ut vilket det är

Det är handlar inte om ifall det kommer att hända – utan snarare när det kommer att hända

Döttrarna knarkar hårnålar. Det ligger hårnålar överallt. Maken brukar tycka att jag överdriver men just det här vet jag att han håller med mig om. Åtskilliga gånger har vi vädjat till dem att hålla bättre ordning på dem, vi har liksom sett framför oss vad som skulle kunna hända…

…och nu har hänt!

Smutsig tvätt med hårnålar i fickor + tvättmasin = skrammel. Oåtkomligt skrammel bakom bakom trumman.

Nu är frågan hur man kommer åt skramlet. Någon som vet?