Minnenas allé – Sida 3 – en lisa i livet

Värdefulla traditioner

Publicerat den 25 december, 201425 december, 2014 av en lisa i livet1 kommentar

Vi har haft några år på oss att förfina de jultraditioner som vi har hos oss. Traditioner som är ett hopplock av många generationers egna traditioner.

Som julsmörgåsen. Den som vi äter till lunch på julafton. Den som har varit tradition i snart 70 år och som skapades av min farmor och farfar efter att de hade flyttat till Sydamerika efter andra världskriget. Farfar fick möjlighet att köpa rökt lax och ål från ett norskt fartyg och det tillsammans med hummer blev en landgång som serverades på julafton och gör så fortfarande.

På vår variant har vi dock bytt ut ålen mot makrill och räkor funkar lika bra som hummer. Dessutom har vi skapat en variant som funkar även för dem som inte tål fisk och skaldjur.

Den här traditionen misstänker jag att mina döttrar kommer att föra vidare i sin tur..

Finaste julklappen som betyder massor

Publicerat den 25 december, 2014 av en lisa i livetLämna en kommentar

Jo men visst fällde jag ett par tårar när jag öppnade paketet med ringen. Ringen med döttrarnas namn på.

För fem år sedan fick jag en likadan ring och den har suttit på mitt finger sedan dess. Det är lite som ha tjejerna (som nu är unga vuxna) med mig hela tiden. För ett tag sedan ändrade en av döttrarna sitt tilltalsnamn och då stämde ju inte namnen på ringen längre.

Nu fick jag en ”uppdaterad” ring i julklapp och den betyder massor för mig!

Det där speciella julpyntet

Publicerat den 23 december, 201426 december, 2014 av en lisa i livet1 kommentar

Alla har vi det, det där speciella julpyntet som bara måste fram till jul. Många gånger är det till och med gammalt och slitet och kanske inte ens särskilt fint. Vissa saker är nya och andra har ”ärvts” från de äldre genarationerna.

Hos oss och för mig är ”plingelingen” viktig. Som barn brukade jag vakna på julaftons morgon och höra plingandet från den. Redan första jul jag firade hemifrån såg jag till att det fanns en och när den tog slut efter 24 år köpte jag en ny. Så även i år finns den där och sprider julljud i vårt hus.

Gissa om jag blev glad när maken hade med sig en likadan tomte som funnits i mitt föräldrahem. En sån är som ser lite läskigt ut men ändå snäll. Även den är viktig och hör ihop med julen. Dessutom med extra plus eftersom vi båda vuxit upp med den vid jularna.

Änglarna som jag fått av min farmor är små och kanske inte så fina. Ändå är de speciella. Hon brukade ha dem vid sin julkrubba. Jag har fått flera av delarna till den krubban men av någon anledning är det just änglarna som blivit de som betyder lite mer.

Från farmor har jag även fått en fantastisk ljusstake. Jag vet inte så mycket om den tyvärr men den har kommit att betyda mycket för mig. Kanske är den egentligen inte så julig men för mig är det en julljusstake. Enda kruxet är att hitta ljus som passar till den. ”Birgittaljus” från Liljeholmen är de som kommer närmast.

Betydligt nyare är änglaspelet som jag fått av min mormor. Det spela Stilla Natt i sann speldoseanda och jag kan inte tänka mig att julpynta utan att ta fram det. Även om det egentligen är alldeles för ”docksött” för mig.

Jul efter jul fylls sedan pyntet på med nya grejer och även de tar plats bland det betydelsefulla pyntet. Som ljusstaken med pepparkaksgubbar (fådd av en vän), tomten (vinst i paketspelet) och tärnan med ljus i handen (ett reafynd efter jul) som nu också hör hemma på bästa plats vid jul.

Jag funderar på om det ser likadant ut hos alla. Är det som för mig? Ett hopplock från (faktiskt) nästan hundra år? Eller har det blivit som med mycket annat? Att det köps nytt inför varje år. Hoppas inte det…

Nu känner jag att jag behöver veta mer om den där ljusstaken från farmor. Det får nog bli lite luskande tror jag.

Sekelskiftesdagarna på Marstrand

Publicerat den 23 augusti, 201423 augusti, 2014 av en lisa i livetLämna en kommentar

Tidigare år har de krockat med Tjörn Runt men i år var det äntligen dags för ett besök.

Att komma till Marstrand med båt var också det rätta sättet fick vi höra av författaren Ann Rosman. Hon höll i en historisk vandring på ön och vi hängde på. Med båt antar jag att hon inte menade med färja som ju är så man tar sig hit om man inte har egen båt. Vandringen var mycket intressant och underhållande. Jag som sträckläste alla hennes böcker i somras hade kunnat lyssna på henne i många timmar. Jag anar många framtida böcker.

Även Kung Oscar II hade kommit till Marstrand, två gånger samma dag. Vi såg honom nämligen promenera omkring innan han skulle anlända på riktigt, och då med ångaren Bohuslän.

På ön har det varit fullt med sekelskiftesklädda människor, bilar och miljöer. Ett mycket trevligt arrangemang som vi nog kommer att komma tillbaka till flera gånger.

Men…. Den här hästen verkade inte så tagen av stämningen. Han stod och sov medan man väntade på att ”kungen” skulle anlända 😃

Tur med vädret hade vi också. Vi har fått rapporter om regn och hagel hemifrån men här var det först frampå kvällen regnet och blåsten kom hit. Nu myser vi i ruffen med tända ljus. Det har vi inte direkt gjort mycket i sommar…

Visst hade vi varit där förut

Publicerat den 24 juni, 201424 juni, 2014 av en lisa i livetLämna en kommentar

Efter anvisningar från hotellet gav vi oss ut på stan för att äta lunch. Plötsligt stannade vi och tittade på varandra. Båda hade vi kommit på att just här hade vi nog varit tidigare. Vi såg oss omkring och mycket riktigt – där låg det. Huset som tidigare tillhört en släkting och dit jag 26 år tidigare hade tagit med maken (som då inte var make utan nybliven pojkvän sedan två veckor).

Vi åkte dit för att hjälpa till att röja i dödsboet och alla hjälp var verkligen välkommen och mest spännande den helgen var nog att ta sig in, eller snarare ut från innergården. In var inga problem att ta sig – även om det var lite trångt och man fick fälla in de yttre backspeglarna. Ut däremot var man tvungen att backa. Att makens bil var sprillans ny tillförde onekligen lite spänning till övningen. Vi var tre personer som stod på utsidan och dirigerade medan maken med lätt svettig panna gjorde små små försiktiga manövreranden efter våra anvisningar.

Varken infarten eller innergården finns längre men kan ana var infarten var. Alldeles under skylten REDGREEN, längst ner till vänster i bild.