Grattiskramar på födelsedagen syster!
Vi ses på söndag.
Kategori: Personligt
Det är bra att längta
Det betyder att man saknar.
Sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst på min äldsta dotters blogg. Längtar efter henne och ser fram emot att ses snart.
Älskar dig gumman!
Fasters tjejer!
Efter tre och en halv timme i bilen igår, i mörker och regn, kom jag fram till min bror och hans familj. Det var ett tag sedan vi sågs nu så jag har längtat. Det är alltid väl värt tiden i blen.
Egentligen skulle vi ha åkt hit förra helgen men då satte en förkylning käppar i hjulet. Nu blir det istället mys den här helgen och faktiskt även ett 2-årskalas. Brorsans äldsta dotter (min guddotter) fyller år på tisdag och det ska firas på söndag. Jag har till och med hittat en superbra present (tror jag !?)
Båda tjejerna är supermysiga och jag ser fram emot att umgås massor med dem när vi åker till värmen tillsammans i nästa vecka.
Nu ska vi snart åka in till stan. Det är så mysigt här – och så glömde jag mina jeans hemma så det finns faktist anledning att handla… Om jag nu skulle behöva en 🙂
Klart att det ska komma varmvatten ur kranen
Vi har det otroligt bra. Vi trycker på en knapp och lampan tänds, vrider på kranen och fram kommer vatten – både kallt och varmt. Är vi verkligen medvetna om hur bra vi har det?
Kommer ihåg i min barndom/ungdom när jag bodde i Angola ett år. Det var oerhört lärorikt. I lägenheten som vi bodde i fanns det två badkar. Jag kan inte minnas att någon av oss någonsin tog ett bad i något av dem. Ändå var de ständigt fulla med vatten. Att ha i reserv. Vi hade nämligen inte vatten varje dag. Så för att kunna tvätta oss och våra kläder hade vi hela tiden vatten (med jod i) upphällt i badkaren. Vatten till matlagning fanns istället i dunkar och det vattnet kokades alltid först. Under året som vi bodde där bars åtskilliga dunkar med vatten upp till vår lägenhet på femte våningen – hissen var det lite si och så med…om vi ens hade ström…
Hade inte velat vara utan det året och kommer på mig själv med att tänka på det när det blir strömavbrott eller som nu när det är något strul med fjärrvärmen och vi därför inte har något varmvatten.
Ett annat minne från det året handlar om att sila bort mjölbaggar från potatismospulvret innan vi lagade det – men det är en helt annan historia.
Svagaste länken i kedjan
Visst är kroppen finurlig. Den talar om så många saker för oss – om vi vill lyssna på den, och det gör vi väl? Framförallt lyssnar vi på den när vi mår bra. Ni vet den där goa känslan i kroppen som bara vill ha mer. Vi riktigt njuter av den (även om vi inte gärna vill ”skryta” med den. För inte är det ofta som någon, när jag frågor någon hur de mår, svarar:
Tack – jag mår så otroligt bra. Jag är glad för ditten och lycklig för datten för att inte tala om ….
Nej – istället är svaret tillbaka ett kort
Bara fint – själv då?
Utan att reflektera över det. Nej, oftast inte heller jag. Och det är inte bara när vi mår superbra som vi svarar utan att reflektera utan oftast.
För några år sedan, i samband med yngsta dotterns första ablation (hjärtoperation) mådde jag inte särskilt bra av förklarliga skäl. Ändå svarade jag glatt att jag mådde fint när någon frågade (med tillhörande leende). Till slut kom jag på mig själv och rättade mig och svarade att jag inte alls mådde bra. Då blev det konstigt. Vi vet liksom inte hur vi ska bemöta någon som svarar att de inte mår bra. Det blir lätt lite krystat.
Nu var det inte det här jag hade tänkt skriva om när jag började med inlägget utan när kroppen talar om olika saker för oss. Som när vi har mycket, eller åtminstone lite för mycket runt omkring oss. Då vill kroppen få oss att ta det lite lugnare. Huvudvärken dyker upp – vi tar en tablett, vi blir hungriga oftare – vi äter mer, trötthet – mer kaffe osv. På mig sätter det sig oftast i ryggen (har en skada där) därav rubriken. Ryggen är min svagaste länk och där min stress sätter sig. Det intressanta är att det inte bara är den negativa stressen som sätter sig där utan även den positiva. Där är kroppen inte så smart. Den känner nämligen inte skillnad på kul och jobbigt.
Under veckan har jag haft ont i huvudet – tagit huvudvärkstablett, varit trött – ökat kaffeintaget och nu fått duktigt ont i ryggen. Fick det mig att hajja till? Inte då. Jag skyllde på influensavaccinet. Det var lättare än att sänka tempot. När jag väl kom på det föll alla pusselbitar på plats. Då blev det lättare att ta tag i det också och av någon anledning kunde jag även prioritera bättre då.
Ikväll tänker jag prioritera träning. Det vet jag att jag mår bra av! Framöver tänker jag försöka (tänker inte lura mig själv) att faktiskt vara mer uppmärksam på vad kroppen talar om för mig och då agera på rätt saker.
Så tänker jag idag – kanske tänker jag annorlunda imorgon men då får det bli så 🙂
en lisa i livet 