Vaknar efter en god natts sömn och tittar ut. Himlen är blå, det är stilla, kallt och vackert. Här, i detta nu, vill jag stanna!
Kategori: Utomhus
Idag är också en dag
Yngsta dottern har ont. Ont i ljumskarna där det gick in med alla olika grejer som behövdes vid ingreppet. Hon ligger på soffan och jag leker hönsmamma. Det är något konstigt (eller inte) med hur dåligt jag som mamma mår när hon eller någon av de andra döttrarna inte är hundra. Som mamma vill jag ju kunna fixa och laga och ta bort det onda – inte bara finnas med bredvid. Hade jag kunnat hade jag tagit över det onda. Det som bekymrar mig mest är ifall det skulle börja blöda ur något av ”hålen” igen. De har ju trots allt gått in genom artärer… Lite läskigt att de gått in via pulsådern och ena stickstället ville ju inte sluta sig efter ingreppet och när det nu gör ont blir jag en bekymrad och orolig mamma.
Igår åkte jag iväg för att träna. Skivstång kondition stod på schemat och jag såg fram emot att skingra tankarna. Nu lyckades jag inte helt fokusera på träningen, tankar och fundering snurrar i huvudet hela tiden. Hoppas att ett step-pass ikväll kan funka bättre. Där gäller det definitivt att fokusera på snurrar och steg annars lär jag få det ordentligt tufft… 🙂
Ändå är det en vacker höstdag idag! När det sprack upp och solen både började värma och skina kunde jag inte låta bli att ta med mig kameran ut i trädgården. Jag bara älskar färgerna. Många av våra buskar är faktiskt valda just med tanke på höstfärgerna. Det blir så rackarns vackra kontraster. Jag gillar också att det fortfarande blommar lite här och där.
Nu hoppas jag att dottern är bättre imorgon och att vi snart kan få klarhet i hur operationen verkligen har gått. En första indikation lär vi kunna få när hon börjar träna så smått igen om 1-2 veckor. Hon längtar och jag håller alla tummar jag har.
Vilken fantastisk förmån jag har…
Ibland är det svårt! Svårt att fokusera på rätt saker.
Typ när utsikten från jobbet ser ut så här:
Då glömmer jag nästan att jag behövde skrapa rutorna imorse.
Efter en lunch på balkongen på jobbet känns det ännu bättre. Nu har jag fyllt på med massor av frisk luft, sol och till och med värme. Det var säkert minst 24 grader i solen… Och soppan var rester från igår. En tomatsoppa med fänkål signerad Linas matkasse. En grym sådan.
Härliga höst!
När jag promenerade hem från goda vänner vid midnatt igår var det hela 16 grader ut och det kändes som en ljummen augustikväll. När jag vaknade imorse var ordningen återställd. 9 grader och regn 🙂
Hösten är verkligen på väg och träd och buskar ligger i startgroparna för att skifta färg. Redan nu har vissa börjat anta höstskrud medan andra håller kvar sin gröna färg ett tag till. I krukorna på altanen kämpar växterna nu in i det sista. Ett tag till får de allt stå.
Vackert är det och vackrare kommer det bli!
Vissa dagar innehåller mer än andra
När jag vaknade imorse var det av att min guddotter ropade ”papppa” innifrån gästrummet nere. Fast ropade var nog att överdriva, det var mer ett försiktigt ”pappa” jag hörde. Jag gick in till henne och hon ville följa med och mysa i min säng så vi kröp ner. Egentligen trodde jag inte att jag skulle få sova så mycket till (klockan var 06.40) så jag blev väldigt förvånad när hon gottade ner sig, lade sin hand på min axel och somnade om – så mysigt….
Nästa gång jag/vi vaknade var det av små tassande, rätt hårt tassande, fötter på övervåningen. Guddotterns lillasyster var i full gång. Vad ovant det är med tasset av små fötter på övervåningen numera. Det känns ju inte alls som att det var så länge sedan det var döttrarna man hörde. Nu är det istället ljudet av syskonbarnens små fötter vi får förmånen att njuta av.
Mellandottern kom hem på besök. Hon skulle följa med på ett namngivningskalas och ville även passa på umgås med sina småkusiner innan så det blev fullt fart på busandet och när hon sen även skulle sminka sig var glädjen på topp hos framförallt den äldsta kusinen. Mia – mink…. så säger hon och hon vet precis var allt ska vara. Kanske en blivande makeup-artist 🙂
Det var underbart att kunna äta lunchen på altanen. Vilket härligt väder! Hoppas det upprepas även kommande helger. Båten lockar mycket och både maken och jag ser fram emot lite båtliv igen. Det har typ varit ganska lite av den varan sedan vi kom hem från semestern.
Något jag uppskattar mycket med båtlivet är att vi är utomhus så mycket och efter att jag hade sprungit vid sju-tiden, fick jag igenom att vi skulle sätta oss ute på altanen. Jag tände ljus och lyktor och tog fram filtar men det hjälpte inte. 20 minuter fick jag njuta av att vara utomhus, sen vill gänget gå in… Ok – det var bara 12 grader och jag var nog fortfarande varm efter min joggingtur men ändå – hallå! Klena är vad de är 🙂 eller så är det jag som är galen. Hm… vi kan väl bestämma att det är en kombination.
Oavsett så har dagen varit härlig och självklart med guldkanten att få träffa nära och kära i alla olika åldrar. Från minsta kusinen till min mormor – och så alla där emellan 🙂 Guldkant som sagt!
Imorgon blir det mera kalas!
en lisa i livet 