Egon är här och jag kunde ju inte låta bli att åka ut på utsidan Tjörn för att titta på skådespelet. Ett vackert sådant.
Med byar väl över 36 m/s känns det kan man säga. Det räknas faktiskt som orkan.
Kanske att det skulle vara läge att ha på sig hjälm när man går ut…
När det är stormar på gång kan jag inte låta bli att väderknarka lite. Har en lite konstig förkärlek för det. Även när vi inte är ute med båten. Som inför imorgon när det ska friska i ordentligt. Blåser det 26 m/s på Måseskär lär det kännas.
En liten del av mig skulle vilja vara där och då ha med kameran.
När Adventsstormen Berit härjade var jag lite längre norrut i Bohuslän, vid Tjupannan, och det var en upplevelse. Både att vara där, att fotografera och sedan också demontera kameran i smådelar för att torka och göra rent.
Men – nej. Jag myser nog inomhus den här gången istället. Eller?
Plötsligt har det blivit vecka 50. Hur gick det till? Jag tycker inte att det var länge sedan det var sommar, sol, 30 grader i luften och 25 grader i vattnet. Den här hösten har verkligen bara försvunnit. Visst var det varmt långt in i november och mest troligt är det just det som ställer till det i tidsuppfattningen för mig.
Idag är jag lite extra glad att solen skiner. Tänker jag efter gjorde den det även i går och i lördags. I söndags däremot var det nattsvart från morgon till kväll. Nattsvart med ösregn och massa vind. Då var det rätt lätt att längta tillbaka till sommaren som var. Nu hoppas jag att solen får vara kvar och att det fortsätter att vara kallt. Det får till och med gärna komma lite snö för när mörkret lagt sig är vet verkligen M Ö R K T. Bäcksvart typ. Det märks att vintersolståndet närmar sig. Efter det blir det ljusare igen och innan vi vet ordet av är det sommar igen. Eller?
Bara 12 dagar kvar nu då!
Men först tar vi väl tag i ett ordentligt busväder. Det ser ut att bli rätt blåsigt här från midnatt och en bit in på förmiddagen imorgon.
Sintra och jag tog oss en promenad i skogen. Visserligen var det väldigt blött och där inte träden läade blåste det bra. Ändå, 14 grader varmt. Den 2 november. Senast det var så här varmt var visst på 1800-talet…
Jag klagar inte även om det var konstigt att bara ha en tunn vindjacka när jag egentligen skulle ha haft täckjacka, vantar och mössa…
Vi var inte ensamma om att ta oss till slottet idag och alla verkade njuta av det vackra vädret. Överallt var det ”turister” med kameror runt halsarna och det fotograferades för fullt.
Här ÄR verkligen höst och färgerna i orangeskalan lyser upp allt. Visserligen är här inte lika vackert väder som det hemma men jag säger det igen – FÄRGERNA!!
Hur vackert som helst!
Vi började vid Gunillaklockan (från 1588) fick världen utsikt därifrån mot Domkyrkan.
Det var fin utsikt åt många håll – och vackra höstfärger – men man kan väl säga så här… Sintra är inte riktigt fotograferingskompatibel när hon är kopplad. Kom på att jag kunde ställa mig på kopplet. Då blev det inga ryck 🙂 och jag fick tagit några bilder.
Äldsta dottern tog med sig Sintra medan jag gick till Botaniska trädgården. Ingen av oss trodde att man fick ta med hundar in där. Tji fick vi för hundar i koppel var välkomna men å andra sidan var det inte mycket att se där nu. Det var nog lite för mycket höst.
en lisa i livet 