Lite rehab på hemmaplan

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Äldsta dottern är nyopererad och maken hämtade hem henne så att hon kan rehaba och vara sjukskriven hos oss istället för att vara ensam och långt från familjen. 

Mamman i mig såg en chans att överraska den disneytokiga dottern och handlade och bäddade med nya lakan åt henne. 

  
Nu äts här varannan timme och då ska det ta lång tid. Tänk 25 minuter för att äta ett kokt ägg…

Egentligen borde jag ha gjort massor idag men det enda vettiga jag fick gjort var att putsa kristallkronan i köket. 

  
Ja, och så en riktig långpromenad med nybadade Gnista o Philip. Så lång att de fortfarande sover gott. Till och med snarkar. En på golvet under mig och en på mig. 

  
Imorgon är det dags för PT-small Group igen. Måste säga att det känns riktigt bra att vara igång med träningen igen. 3-4 gånger per vecka är målet, och då räknar jag inte promenader. Den här veckan räknar jag in Box, bodyattack, TRX  och PT- smallgroup. Klapp på axeln på det. 

Vad har du gjort idag? 

Soppa till valpen

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Precis som nästan varje dag åkte jag hem och rastade hundarna innan jag värmde på min soppa som jag skulle ha till lunch. Soppan blev lite väl varm så den fick stå till sig medan jag sträckte ut mig på soffan en kort stund. Tanken var att några minuters ”shut-eye” skulle avhjälpa den där molande huvudvärken som jag hade.

Behöver jag säga att jag stensomnade?

20 minuter senare vaknade jag av ett konstigt ljud i köket. Typ ”slurp, plask”.

Där, med bakbenen på min stol och framtassarna på bordet, stod en lycklig liten fröken Gnista och mumsade i sig min, nu betydligt svalare, soppa. När hon såg och hörde att jag kommit på henne hoppade hon snabbt ner på golvet och såg väldigt oskyldig ut…

Jag fick åka tillbaka till jobbet utan att ha ätit medan Gnista säkert fortfarande slickar sig om nosen.

Tjugofem istället för fyra

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det brukar ta mig fyra minuter att köra till jobbet. Jo, jag kör, det funkar inte att cykla när jag behöver hem på lunchen till hundarna, rasta dem och sedan hinna tillbaka. Nu ska järnvägsövergången som finns på den väg som jag har hem lagas så den vägen ska vara avstängd månaden ut.
Så – idag fick jag köra en annan väg. Som tog 25 minuter istället för de 4 det brukar ta i vanliga fall. Alla andra skulle ju också köra en annan väg och många bilar i kombination med ljussignaler och en järnvägsövergång ledde till att det kändes som rusningstrafik i en storstad. Inget som jag är van vid i alla fall. När jag nästan var framme och såg avfarten till jobbet tog det mig ytterligare fem minuter eftersom både en expressbuss och en långtradare hade missat att vägen var avstängd längre fram och därför var tvungna att vända. Suck!
Testar en annan väg hem på lunchen tror jag…

När det blir snurrigt

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Jag var bokad på ett Boxpass idag. Jag hade bokat det själv och jag skulle gå tillsammans med en kompis. 

Först snurrade jag till det och trodde att passet började 18.15 och då ville jag inte äta innan. När jag sedan var på väg till träningsanläggningen kom jag på att jag hade glömt skorna hemma. Jag fick ringa kompisen och be henne checka in mig. Som sms-svar tillbaka fick jag veta att incheckningen var paj så det var bara att gå in. Sladdade in på parkeringen (med skorna) och rusade in. Bytte från ute- till inneskor, fyllde vattenflaskan och gick mot lokalerna. I den ena pågår ett Body Pump-pass och i den andra är det CX WORKS. I receptionen kunde de berätta att passet är i den andra anläggningen längre bort på gatan. 

Där och då var jag väldigt nära att åka hem. Lägga mig i soffan. Men det gjorde jag inte. Istället skrapade jag ihop mig och bestämde mig för att ge järnet och det var nog tur. Passet var inte 45 minuter utan 75(!) minuter och väldigt jobbigt. Men roligt. Riktigt roligt och precis vad jag behövde. 

Anledningen till att jag var så snurrig var för att äldsta dottern opererats idag och att jag inte hade hört något. Det har jag nu, och allt hade gått bra. 

Ibland är det ok att vara virrig…

Vems fel det var att jag testade Box? Behå-Helene. Hon påstår att vi ska köra det tillsammans varannan onsdag och eftersom hon smygtränade utan mig kunde ju inte jag vara sämre. Vill hon ha en sparringpartner ska hon få en 🙂