en lisa i livet

När dagen känns jääääätte lång

Publicerat den 23 juni, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi visste att vi ville till Smögen idag och vi lyckades ta oss dit. Från Bohus Malmön till Smögen är det typ jättekort men vi hade ändå hoppats få segla. Ska man segla får det hemskt gärna blåsa mer än 2 m/s så det fick bli motorgång igen…

Fint var det i alla fall och det njöt vi av på vägen.

Framme i Smögen fick vi finfin längsplats (båtens sida ligger mot bryggan). Att ligga så gör livet mycket enklare om man har hund, vilket vi har, för då slipper man vrida sig runt segel och annat, bärandes på 20 kg hund, när man ska gå i land. Och gå i land vill man göra i Smögen. Det finns ju typ miljarder med affärer och även om den stora kommersen inte riktigt verkar ha dragit igång bidrog jag lite till dagskassan i Tenson-butiken.

Det är mer båt här än jag trodde så det har varit mycket folk som rört sig på bryggan. Lagom mycket. Alla verkar precis som jag, ha njutit av solen och faktiskt värmen. Jag har faktiskt haft shorts och linne på mig hela dagen. Det hade jag inte riktigt räknat med.

Smögenbryggan är speciell och jag gillar att gå omkring och titta på miljöerna. Typiska bohuslänsmotiv men ändå speciella för Smögen.

Vackert är det!

I morgon går vi söderut igen. Vi har lyckats få tag på en båtplats i Göteborg (hårdvaluta) under avslutningen av Volvo ocean Race till helgen och att få se inport-racet på lördag ser jag verkligen fram emot.

Kanske blir det Skärhamn imorgon. Kanske blir det Marstrand. Det visar sig.

Nu är det dags att sova efter en härlig avslutning av dagen med sol i sittbrunnen länge. Till och med Sintra verkade njuta av den.

Nyfiken i en strut

Publicerat den 23 juni, 201523 juni, 2015 av en lisa i livet5 kommentarer

Jo, jag får ju lite statistik för bloggen. Typ hur många besökare jag haft en dag, vilka inlägg som lästs och från vilka länder besökarna (ni) kommer. Läskigt? Storebror ser dig? Absolut men ändå väldigt anonymt.

Nu är det så att jag av naturen är hemskt nyfiken. Vem är du, var bor du och hur hittade du hit? Det tycker jag hade varit jätteroligt att få veta. Självklart på ett lagom anonymierat sätt.

Om jag ber snällt?

Jag menar, ni vet ju en del om mig redan ju… 😉

Den där första semesterdagen

Publicerat den 22 juni, 2015 av en lisa i livet3 kommentarer

Med en veckas semester framför oss var vi lite ambivalenta. Båt ja, men vart. Danmark lockade men även ett tomt Bohuslän… Vi snackar I-landsproblem. Ett kort tag igårnatt var vi till och med inne på att kasta loss där och då för att möta alla Volvo Ocean Race båtarna som var på väg mot målgången i Göteborg. Vi besinnade oss och gick och lade oss istället.

Imorse bar det av. Norrut. Smögen var planen. Det var varmt (ljummet i alla fall), solen sken och även om vinden lyste med sin frånvaro kändes det som början på en riktigt bra dag. Och det blev det.

Vi kom inte så långt som till Smögen utan valde att lägga oss i fiskehamnen på Bohus Malmön istället, efter att ha fått rapporter om åska och rejäla skurar på olika håll. Det såg rätt oroväckande ut ett tag.

Men – vi klarade oss. Några enstaka regndroppar fick vi på oss och vi vågade oss inte på den inbjudande uteserveringen men allt som allt har vädret varit helt ok.

Här är fint. Riktigt fint. Och här är tomt. Både på båt och på sommargäster. Enstaka finns här och korkad var den jag stötte på idag. Äldre man med barnbarn, näsan i vädret, vi går ut ur affären samtidigt, han med en glass i handen, jag med kundvagn. Pang sade det när han släppte dörren så att jag körde kundvagnen rätt in i glaset.

Oj, jag såg dig inte…

Jo men tjenare… Eller hur… Men jag förstod var barnbarnen hade lärt sig sitt beteende som jag fysiskt fick känna av i affären. Fast det är klart, jag borde ha tänkt på att inte ha kameran med mig i affären. Den är ju rätt stor och behöver barn komma förbi (läs tränga sig) är den ju i vägen.

Nu kom jagar mig. Här är fint var det ju…

Ett helt ypperligt ställe att fira silverbröllopsdag på.

I morgon går vi till Smögen.

Du och jag – vi!

Publicerat den 22 juni, 201522 juni, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

I 25 år har vi varit gifta, vi har 3 fantastiska döttrar

Familjen växer med hundar och svärsöner

Vi börjar bli många. Du och jag – vi

Tillsammans står vi starka – Inte alltid eniga

Det kan storma runt oss och det kan vara tufft

Bredvid varandra klarar vi det Du och jag – Vi

Vi fyller i varandras meningar – Vi kan börja på samma

Vi vet till och med vad vi tänker – Du och jag – Vi

Jag kan fladdra iväg – drömma – storslaget

Du är mer praktisk och fångar in mig och mitt fladder

Tillsammans hittar vi lösningar – du och jag – vi

Många skakade på huvudet när vi gifte oss

Jag var 19 och du 27. Det skulle aldrig hålla – så sade de

Vi tänkte annat – Du och jag – vi

Du är min bästa vän – Du är en del av mig

Jag vill vara din bästa vän – Jag vill vara en del av dig

Vi har börjat våra liv tillsammans och 25 år har gått

Det är många år kvar – Det är du och jag – Vi!

Tjugofemårig bröllopsdag

Publicerat den 22 juni, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Idag för 25 år sedan blev vi man och fru. Han, maken och jag. Vi vigdes i Strömstad kyrka på midsommarafton och än kan döttrarna kivas om att de nog faktiskt var med. Äldsta i magen och de två andra i pappas pung. Det där med pappas pung sades av mellandottern när hon var tre och ett halvt år och det där med hur det hade blivit en bäbis i min mage var väldigt spännande (jag väntade yngsta dottern).

I lördags gifte vi oss igen. Eller som det heter, förnyade våra löften. Tillsammans med nära och kära och på klipporna vid havet. Det var starkt. Det var fint!

Det var nästan starkare och finare än då, 1990. Jo. Faktiskt! Mycket tack vare makens ord till mig, döttrarnas sång (Sonja Aldéns – Du är allt) och ord till oss under ceremonin och alla som var med. Jo – jag grät en skvätt och jag vet att fler än jag gjorde det.

Efteråt blev det kalas för självklart ska sånt firas. Det var tal och det var sång och massor med härliga människor. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad och rik. Enda missödet var när vi skulle sätta oss till bords. Två personer saknade platser. Jag hade haft sådan fokus på alla gästernas bordsplacering att jag hade missat mig och maken. Hoppsan liksom. Vårt värdpar löste det galant. Ja – de löste allt precis hur bra som helst. Världens bästa värdpar om du frågar mig.

Värdens bästa gäster hade vi såklar också. Inte nog med att de är dem de är, de delade in sig i lag och tog hand om allt. Maken och jag fick inte komma i närheten av köket. Sade jag världens bästa gäster? Vid två låste och larmade vi lokalen lagom möra och lyckliga efter en helt fantastisk fest.

Måste bara visa en skymt av tårtan från en bild som yngsta dottern tog. En av vännerna, tillika granne, gör helt magiska tårtor. Den här var inget undantag! Och den var fantastisk god!!!

Hela alltet är nu ett mycket fint minne som jag för alltid kommer att se tillbaka på med ett varmt hjärta och stort leende. En av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt! Jo! Så är det.