Jag är ingen stor fan av katter. Mest beror det nog på att jag är superallergisk mot dem och att jag tycker att de är lite ”egna” av sig.
I gårkväll kom jag på mig själv med att ompröva det där. Jag blev nämligen störtkär. I Sigge.
En katt som till stor del beter sig som en hund och som är bland det sötaste jag sett.
Måste bara komma ihåg att inte klia mig i ögonen efter att jag har kelat med honom…
Helt klart en kattfot… 🙂
Så fort vi kommer hem från jobbet gör vi det, fortsätter att träna på att ha semester, och det redan innan den har börjat på riktigt. Att sätta sig på altanen, under parasollet, i solen funkar ypperligt och lägger man till en middagsinbjudan som både innehåller champagne, den godaste paj jag någonsin ätit och jordgubbar ja då känns jobbet väldigt avlägset.
Det finns bara ett krux. Ett inte allt för litet krux… Att gå hem och lägga sig i tid.
Kvart i midnatt måste nog ändå räknas som hyfsat i det avseendet. Åtminstone den här gången.
Hon har varit hemma igen i en vecka och av det värdiga drottningmoderbeteende hon hade efter parningen finns inget kvar. Istället är det full fart i kubik som gäller. Det springs, busas, leks och skojas. Nästan som under valptiden. Och precis som hon gjorde då somnar hon på stört när hon slappnar av för en stund.
Måste säga att hon är väldigt rolig just nu. Utom runt 23-tiden när hon fortfarande leker med pipbollen.
När jag kom till jobbet och hade parkerat bilen såg jag att havet låg helt stilla. Inte en endaste krusning var det. Dagens tavla var riktigt fin. Lite så känner jag det. Jag får se en ny tavla varje dag för ingen dag är den andra lik. Lyckligt lottad är jag, som har den utsikten från mitt jobb..
en lisa i livet 