Efter anvisningar från hotellet gav vi oss ut på stan för att äta lunch. Plötsligt stannade vi och tittade på varandra. Båda hade vi kommit på att just här hade vi nog varit tidigare. Vi såg oss omkring och mycket riktigt – där låg det. Huset som tidigare tillhört en släkting och dit jag 26 år tidigare hade tagit med maken (som då inte var make utan nybliven pojkvän sedan två veckor).
Vi åkte dit för att hjälpa till att röja i dödsboet och alla hjälp var verkligen välkommen och mest spännande den helgen var nog att ta sig in, eller snarare ut från innergården. In var inga problem att ta sig – även om det var lite trångt och man fick fälla in de yttre backspeglarna. Ut däremot var man tvungen att backa. Att makens bil var sprillans ny tillförde onekligen lite spänning till övningen. Vi var tre personer som stod på utsidan och dirigerade medan maken med lätt svettig panna gjorde små små försiktiga manövreranden efter våra anvisningar.
Varken infarten eller innergården finns längre men kan ana var infarten var. Alldeles under skylten REDGREEN, längst ner till vänster i bild.
en lisa i livet 