Började laga mat direkt jag kom hem från jobbet. Stekt lax, klyftpotatis, stekta champinjoner och romsås. Och pasta….
Ja, pastan var ju fel men jag hade på fullaste allvar glömt att klyftpotatisen var i ugnen så när maten nästan var klar och jag trodde att jag missat potatisen och inte hittade någon tänkte jag att pasta är bättre än inget.
Nu finns det färdigkokt pasta till imorgon… Och klyftpotatisen gjorde sig faktiskt bättre till fisken än pastan hade gjort.
Just nu radas fredagar med guldkant upp. Förra veckan långt hemifrån och nu på hemmaplan. Egengjord pizza, rödvin som väckte doftminne från mina morföräldrars matkällare i Sandared, glass med hallon och Fia i 3D.
Vi fick ju inte ta med oss de skålar vi blåste eftersom de skulle svalna under kontrollerade former. Med hjälp av de fotografier vi tog under aktiviteten har vi ändå försökt att förstå hur de skulle se ut. Eller snarare hur sneda de skulle vara. Vi hade våra olika teorier. Allt ifrån makens skål med sk ”muffintop” till att min skulle luta väldigt mycket.
Idag hämtade äldsta dottern dem och vi fick äntligen se dem. Ok – bara på foto men ändå. Våra gissningar visade sig stämma alldeles perfekt. Makens skål har en ”muffintop”, min skål lutar ikapp med lutande tornet i Pisa och äldsta dotterns var mest symmetrisk.
Vi är nog ändå alla överens om att vackrare skålar har vi aldrig skådat och de kommer att pryda sin plats på bordet.
Nu återstår att se om Kosta eller Orrefors hör av sig och vill massproducera dem.
Fyra dagar har hon varit där. Fyra morgnar har jag lämnat och fyra eftermiddagar har jag hämtat. Idag var det femte dagen som Sintra skulle till sitt hundagis.
Att hon har det bra tvivlar jag inte en sekund på och hon är helt slut när hon kommer därifrån. Oftast somnar hon mitt ibland oss och det tar typ två sekunder från det att hon har lagt sig tillrätta.
Ändå var det väldigt roligt (och skönt) att se hur hon ville dit i morse. Redan när yngsta dottern sade ordet ”dagis” reagerade hon. Hon rusade ut i hallen och började snurra vid ytterdörren. Några små korta gnäll kom också och väl framme vid dagiset hade hon bråttom in. Så bråttom att hon nästan blev lite frustrerad på mig när jag inte fick av henne halsbandet fort nog.
Måste säga att det känns bra. Lika bra som när döttrarna trivdes på sina dagis, förlåt, förskolor, när de var små. Man vill ju att de små ska ha det bra och trivas och trivas och har det bra verkar stämma även med Sintra.
Det har sina fördelar att dottern känner kantorn så även om kyrkan egentligen var stängd och låst med stora nyckeln kunde vi besöka den. Dannemora kyrka är en medeltidsskyrka från slutet av 1400-talet som bl a har fantastiska målningar. Skrönan säger att målarmästaren hade flera kyrkor att måla i så Dannemoras utsmyckning fick göras av en lärling. När den väl var klar sägs det att mäster slog ihjäl lärlingen. Han hade liksom lite svårt för konkurrensen…
Kyrkan har funnits under både katolska och protestantiska perioder och väldigt mycket finns sparat. Bl a ett gammalt rökelsekar. Predikstolen är dessutom flyttad. I sakristian finns lite lustigt nog även spår efter björn. Det kommer sig av att golvteglet brändes på plats och en dag när man kom till bygget hade en björn klivit i det mjuka bruket.
Bland det vackraste jag fick se var nog brudkronan från slutet av 1600-talet. Den krävde mycket hår för att kunna bäras och redan på den tiden användes löshår. Så tung som den dessutom är misstänker jag att den som bar kronan fick gå väldigt rak i ryggen för att inte tippa. Otroligt vacker var den i alla fall.
Tänk vad mycket vacker historia det finns i våra gamla kyrkor i Sverige.
en lisa i livet 