På andra sidan Åsunden

Vi lämnade av Sintra i Stora Höga hos brorsan (Rufus) med familj. Det var första gången vi lämnade bort henne över dagen och  det var lite som att gå tillbaka i tiden när barnvakter skulle instrueras. ”Här är hennes mat, det ska vara lite vatten på den och den blöta maten ska mosas med torrfodret”… Som om de inte vet hur man ska göra liksom… Klart att det skulle gå bra!

Operation hämta upp barn på olika ställen inleddes. En i Kungälv och en i Göteborg men sedan var vi på väg. På väg mot Ulricehamn och mormors 93-årsfirande.

Vi var lite tidiga så vi åkte till ”andra sidan” Åsunden för att jag skulle kunna fotografera lite. Sjön låg frusen och det var fullt med folk, hundar, mopeder, crosscyklar och bilar (!) på isen och allt var sådär vackert som det blir en vinterdag när det är ett par minusgrader, vindstilla och solen strålar från en klarblå himmel. Det slutade med att maken och döttrarna fick köra vidare utan mig. Jag promenerade över sjön istället.

Mormor älskar att äta på ”Kinesen” i Ulricehamn så där blev det snabbt fullt stort bord med barn, syskon, syskonbarn, ingifta och så mamma och mormor förstås. Tårtan och bubblet tog vi hemma hos mamma i lugn och ro efteråt.

2,3 km på tre timmar

Tänk att det kan ta tre timmar att gå 2,3 km. Det gjorde det idag.

Maken och jag tog med oss Sintras kullbror Rufus och hans familj på utflykt till Stora Dyrön. Vi packade kamera, grill, hamburgare och tillbehör och tog färjan från Åstol halv ett. Vi var rätt ensamma på färjan och definitivt de enda som hade stora utflyktsryggor med oss. Lite synd faktiskt för det krävs rätt lite för att få till en bra utflykt på nära håll.

Eftersom det blåste från sydväst valde vi att gå norrut istället och snart kom vi in i lä i skogen. Det märktes att det hade regnat mycket innan det frös på för det var duktigt isigt nästan överallt. Säkraste vägen att välja var ofta inte stigen utan att helt enkelt kliva ut i spenaten, förlåt ljungen, där det inte var ett dugg halt.

Vi fick en härlig promenad som känns i hela kroppen och de röda kinderna har nog precis återfått en mer normal färg. Jag misstänker att vi kommer att sova supergott i natt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tv-torsdag

Tv-tittandet har minskat mycket hemma. Om jag försöker hitta orsaker till det kan jag nog hitta ett antal olika faktorer. Bla hundvalpsperioden och kass tv-soffa.

Med hundvalpsperioden menar jag att vi när Sintra flyttade hem till oss på försommaren inte hann landa i soffan på kvällarna. Istället lekte vi och mös med henne.

Med kass tv-soffa menar jag att en soffa som inte är bekväm eller ens har rätt storlek för mig (jag når inte ryggstödet om jag ska sitta på ett bra sätt) bjuder inte in till mysiga kvällar.

Istället blir vi ofta sittande i vardagrummet, där vi inte har någon tv (än) med varsin iPad. Socialt? Ja, lika socialt som att sitta bredvid varandra och titta på ”dumburken”.

Tv-program som tidigare var favoriter var CSI i olika former och Criminal Minds.

Nu har jag hittat tillbaka till tv-soffan. Åtminstone fastnar jag i soffan en dag i veckan – även om jag får träsmak. Torsdagar har blivit tvtittartorsdag. Ok då, lite tv blir det på söndagen också… Då sänds ju Firman. Torsdagar är det ”Once upon a time” och ”Revenge” som lockar.

Once upon a time blandar nutid med sagornas tid och är så  där lagom crazy. Hoppas nu bara inte att den spårar ur på samma sätt som Lost gjorde. Det är jag samma skapare bakom båda serierna.

Direkt efter, i en annan kanal, sänds Revenge. En serie om en ung kvinna som är helt inställd på att hämnas de som förstörde hennes pappas liv. Här snackar vi raffinerad vedergällning.

Så – ikväll kryper jag upp i soffan, låtsas att jag sitter/halvligger mycket bekvämt och försvinner in i fantasins värld. Vi ses imorgon igen!