Jobbigt men oerhört bra

Ibland får jag förmånen att lyssna på spännande föredrag men det jag fick ta del av igår slog det mesta. Under två timmar pendlade jag mellan alla olika känslor man kan namnge.

Redan när jag kom in i salen blev jag nyfiken och den känslan följdes sedan av glädje, ilska och en stor sorg. Så stor att tårarna på både mig och flera andra runt omkring mig lyssnade medan tårarna trillade på våra kinder. När jag log var jag genuint glad, när jag grät var det för att jag oerhört illa berörd och var ledsen och ilskan jag kände var riktigt stark. Föredragshållaren var Mikael Andersson.

Mikaels mamma utsattes tidigt under sin graviditet av det hemska giftet hormoslyr och som en konsekvens av de föddes Mikael utan armar och ben. Budskapet från sjukvården var att föräldrarna skulle glömma bort sin son och skaffa ett nytt barn. Pojken skulle ju inte ens kunna sitta själv. Det tog ett helt år för dem att få lov att ta hem honom. De hade nämligen inga planer på att glömma sin son. Därefter följde 14 år då sjukvården vill göra honom normal med arm- och benproteser. Till slut slog han näven i bordet och gick sin egen väg.

Idag klarar han sig helt själv. Allt från att raka sig till att köra bil och stå på händer. Han gör nämligen det han vill och vill lyckas. Han vill veta att han kan göra det han vill. Snacka om att i och med det både behöva vara viljestark, lite på tankens kraft, inte vara rädd för att skada sig medan han försöker och göra saker på ett helt annat sätt. Det som fastnade mest hos mig var när han frågade oss om hur han tog på sig bilbältet…. När han berättade var det rätt självklart men det var inte alls lätt att själv komma på det.

Dränerad men på ett positivt sätt. Så skulle jag nog vilja beskriva hur jag kände mig efteråt. Dränerad på ett positivt sätt och rätt medveten om att de utmaningar jag brottas med i  min vardag är rätt små – i alla fall sett i det stora hela.

Får du möjlighet att lyssna på honom – gör det! Du kommer inte att ångra det.

Som en komprimerad semester

Det är inte alltid som vi är duktiga på att faktiskt utnyttja den värdefulla tid vi har. Ofta är vi inriktade på den där ”stora” grejen som är inplanerad för helgen och övrig tid blir mer eller mindre transportsträckor på väg till eller från händelsen.

Efter den här helgen har vi fått oss lite av en tankeställare. Vi har utnyttjat ALL tid och hunnit med otroligt mycket och det utan att jäkta. Helgen blev en komprimerad semester vackert väder, på olika ställen och vi har träffat otroligt många roliga människor. Om en helg kan kallas för kindeägg så är detta en sån här helg…

Den stora händelsen för helgen var så klart 100-årskalaset i Strömstad.

Med ett startskott på festen satt till kl 17 checkade vi in på Laholmen i god tid. Tur var kanske det eftersom makens bokning inte verkade finnas. Efter lite avstämningar med bekräftelsemail och annat hittades felet (den mänskliga faktorn) och som kompensation fick vi ett lite bättre rum med havsutsikt.

20130825-222930.jpg
Över hundra kalassugna människor samlades för transport till Furholmen där det blev fullt ös långt in på småtimmarna. Glada gäster, god mat och dryck och ett värdpar som själva bjöd på underhållning (förstärkta med Jessica Andersson) tillsammans med ett härligt sommarväder i en mysig miljö kunde inte innebära annat än succé.

20130825-223621.jpg
Efter mumsig hotellfrukost utomhus i fantastiskt sommarväder styrde vi hemåt. Vi pratade om att vi borde ha tagit båten. Med det väder som var hade en 12-timmars transportdag söderut definitivt funkat men med sämre väder hade det inte varit lika roligt.

20130825-224416.jpg
Vid lunchtid hämtade vi Sintra och åkte ut till båten för en eftermiddag med massor av sol och bad samt en och annan liten ”powernap” 🙂 Lite trött är man allt dagen efter ett kalas…

Att sen avsluta helgen med att grilla innan man med nya fräknar på näsan kryper ner i sängen inför kommande måndag blev pricken över i och vi är lite lätt förundrade men mycket nöjda över hur mycket man kan hinna med lite planering och väl utnyttjad tid. Varje helg ska man nog inte göra så men när alla parametrar finns går det uppenbarligen att få till det. Då kan det bli en minisemester på en helg.

Så mycket bonus det kan bli

Helgen är egentligen fullbokad men med den väderprognos som utlovades och genom att räkna baklänges kände vi att vi nog absolut skulle kunna klämma in lite båtliv också. Och hur bra blev det inte.

Mollösunds gästhamn inklusive bad och grillning vid fyren. En riktig bonuskväll när den svenska sommaren levererar.

20130823-232111.jpg

20130823-232125.jpg

20130823-232136.jpg

20130823-232142.jpg

20130823-232153.jpg
Precis så här vill vi att eftersäsongshelgerna ska vara! Åtminstone september ut…

Var kan den vara?

Att jag emellanåt (läs ofta) är lite tankspridd och inte vet var jag har gjort av mina grejer (läs kaffemuggar) är inget som jag på något sätt förnekar men igår nådde jag någon slags ”all-time-low” skulle jag tro.

Efter middagen och efter ett halvt glas rosévin började jag leta efter min telefon. Den fanns ingenstans. Rätt ofta har jag den på ljudlöst (jag vet – den hörs inte då) så att ringa till den gjorde varken till eller från. Efter mycket letande och funderande var det bara att inse att den inte fanns hemma.

Då kom appen ”hitta min iPhone” till stor glädje. Bara att öppna appen från Ipad’en och konstatera att telefonen var på Tjörn (!). Plötsligt mindes jag att jag hade lagt ifrån mig den när jag skulle ta på mig skorna efter träningen.

hitta

 

Maken ställde upp och körde mig dit. Kanske att den låg kvar även om jag egentligen mest hoppades att den skulle ligga inlåst i receptionen. Väl där kunde maken ringa på den och höra att det vibrerade bakom den låsta receptionen så det var bara att åka hem och sedan ta vägen om på väg till jobbet i morse.

Jag inser att jag har haft tur och att någon vänlig själ hade lämnat in den i receptionen. Annars hade jag fått använda mig av funktionen i appen ”radera iPhone”

Att få vara lite VIP och det lugna Smögen

När vi lämnade Ramsö hade vi bestämt oss för att gå långt söderut. Det var obefintligt med vind och vädret var grått. Varmt var de fortfarande och självklart var shortsen på. Hasselösund var vår plan och vi hade till och med bokat plats för att vara säkra på att få plats. Det skulle ju blåsa rätt mycket dagen därpå.

Väl framme möttes vi av detta och vi kändes oss lite viktiga en stund.

20130802-104102.jpg
Att maken ramlade i när vi lade till nämner vi inte men minen på honom när han insåg vad som skulle hända var fullkomligt obetalbar.

Det lugna Smögen kallar hamnen sig och bortsett från iandet i riggarna och blåsten en av dagarna är det just det. Med gångavstånd till Smögenbryggan ligger man riktigt bra där. Dessutom har hamnen en egen kryddträdgård där man är välkommen att plocka kryddor till sin mat.

20130802-104544.jpg
Och fint är det där. Riktigt fint!

20130802-104746.jpg