Ekg’t är gjort och nu väntar vi bara på att en läkare ska titta på det för en bedömning. Om allt är som det ska får vi permission över natten. Då kan yngsta dottern få vakna hemma på sin födelsedag.
Hoppas!
Kategori: en lisa i livet
Det var också en natt
Ärligt talat sov jag ganska bra ändå. Trots plastöverklädd madrass, knölig kudde och tung filt. Jag är nog ganska bortskämd när det gäller mitt sovande. Vill ha två kuddar (även om jag bara sover på en), ett lätt täcke och mjuka lakan. Dessutom vill jag ha det svalt i rummet jag sover i och det var lite svårt att få till här på sjukhuset. Blev bara väckt en gång inatt och det var när nattpersonalen var inne och bytte batterier i dotterns telemetridosa.
Yngsta dotterna har precis fått frukost, min fick jag gå ner och köpa i entrécaféet, och om två och en halv timma är det dags för ett nytt EKG. Hittills verkar dottern inte ha haft några känningar av medicinerna och jag fortsätter hålla tummarna för att det förblir så. Hoppas även att hon klarar sig från biverkningar som ångest och depression. Har tyvärr höstens minnen med de biverkningar hon hade då allt för nära. Har en hel del frågor att ställa till läkaren när han kommer.
Jag (vi alla) hoppas mycket på den här medicinen och imorgon får hon testa den ordentligt. Då ska hon göra ett cykeltest.
Följ den spännande fortsättningen…
På avdelning 323 på Östra
Fast Östra heter det ju inte längre. Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus ska det vara. Men jag (och säkert många fler) kommer nog att fortsätta kalla det Östra även framöver.
Kl 9 imorse kom vi hit, yngsta dottern och jag. Under tre dagar ska hennes nya mediciner ställas in och vi är många som håller alla tummar för att de kommer att fungera klockrent. Vet framförallt en tjej som längtar efter handboll.
Vilken skillnad det är på den här avdelningen jämfört med avd 91 (vuxenavdelning) på Sahlgrenska där vi var sist. Här är allt barnanpassat och även om dottern inte tillhör de yngre på avdelningen så tror jag att hon trivs bättre här än på vuxenavdelningen. När hon hade stuckits fick hon till och med titta i presentlådan – och där valde hon en rosa penna :-). Det skulle nämligen tas prover, blodtryck och ekg och innan hon kunde få sin första tablett skulle provsvaren komma tillbaka. Första tabletten fick hon sedan vid 12-tiden.
Vid ett fick hon (vi) ett enkelrum och kunde lämna dagrummet. Då hade jag hunnit flytta på bilen till en parkering där jag kunde stå med ett p-tillstånd istället för på en av de vanliga besöksparkeringarna. Man är tacksam för det lilla. På rummet finns tv, dvd och playstation och hon har även med sig sin dator så nu är hon både uppkopplad och inkopplad (hon har en ekg-apparat på och med sig hela tiden – telemetri).
Dottern tillhör nog definitivt en av de äldre patienterna på avdelningen, här är fullt med småbarn i alla åldrar. Man slås av en enormt positiv energi här, trots att man kan se att många som är här är jättesjuka. Hela förmiddagen blev vi underhållna av en pappa som ligger här med sitt barn. Pappan håller tydligen på och lär sig spela ukulele och tränade gärna genom att sjunga och spela barnvisor för allt som ville höra. Det märktes att det var mycket uppskattat, av både barn, föräldrar och personal på avdelningen.
I tjugofyra timmar ska dottern nu övervakas innan vi får åka hem, för att sen komma tillbaka på onsdag för bl a ett fystest. Allt har hittills gått enligt plan om än väldigt långsamt. Tiden verkar nästan stå still… men vad gör väl det – bara allt blir bra…. Det är bara att hålla ut i 21 timmar till 🙂
Dottern tittar just nu på Beverly Hills på tv, chattar med kompisarna på msn, facebookar och äter choklad – henne verkar det inte gå någon nöd på.
En underbar dag med döttrarna
Jösses – hemma igen efter en underbar dag på Bluewater. Dagspa är inte att leka med, framförallt inte med det väder vi hade idag.
Vi kom dit vid halv elva och togs emot, fick nycklar, handduk, badrock och tofflor. Tjejerna svidade om till badkläder och jag till träningskläder. Hade nämligen fått ett infall att boka mig på Flow-passet kl 11. Jag blev jätteglad när det visade sig att det var Mark som skulle leda passet men lite mer nervös när det visade sig att det inte var någon mer som skulle vara med. I o f s förstår jag det, så fint väder som det var idag men de gick miste om något.
I beskrivningen av passet står det: Lugnt pass med rörlighetsövningar, andningsövningar samt stretching. Visst – det var lugnt men otroligt tufft. Säkert extra tufft eftersom jag fick extra hjälp så att jag verkligen gjorde varenda rörelse rätt. Det var ett otroligt häftigt pass och jag gick därifrån med en mycket go’ känsla i kroppen. Nu är frågan bara om jag kommer att ha träningsvärk imorgon? Har hittills aldrig varit på ett pass med Mark där jag inte fått träningvärk…
Efter att ha bytt om till badkläder anslöt jag mig till döttrarna som hade ”ockuperat” den södra delen av den övre altanen. De låg i varsin solstol och bara mös. De hade bastat en stund men sedan bestämt sig för att det var utomhus som gällde. Och så blev det också – hela dagen. Visserligen med avbrott för att bada i de olika poolerna men ingen kände att bastu tillförde något extra idag. Solen gassade från en klarblå himmel, temperaturen låg runt 20 grader och det fläktade lite lagom. Helt underbart alltså!
Frukt, lunch (sallad till tjejerna och räksmörgås till mig), vatten och ännu mer frukt. Oss gick det verkligen ingen nöd på. Inte ens när yngsta dottern råkade få världens största flis i foten. Nej, då trollades det fram både pincett och nål så att jag kunde operera henne 🙂
Väl hemma kunde vi konstatera att solen hade tagit. Mellandottern och jag bränner oss mycket sällan men äldsta och yngsta dottern var lite lätt rosafärgade. På yngsta dottern har det redan börjat lägga sig och blir nog en klädsam solbränna vad det lider. Hon har redan nu mer färg än hon haft de senaste året då hon gömt sig för solen 🙂
Jag har haft en underbar dag tillsammans med mina döttrar – det får nog bli en tradition det här – att åka på spa med dem en gång om året. Vilka fantastiskt underbara tjejer jag har!
Liseberg två gånger samma vecka
I måndags var jag med maken och döttrarna och såg på Stefan Andersson när han spelade på Liseberg. Idag åkte jag dit med min lillebror och hans familj. Äldsta och yngsta dottern följde också med medan mellandottern vilade upp sig efter gårdagens studentfirande (Maken är på väg till Australien).
Vädret kunde inte ha varit bättre. Det var varmt och skönt men samtidigt fläktade det lite. Sådär lagom så att det inte blev stekhett.
Det var första gången på Liseberg för mina brorsdöttrar och medan yngsta brorsdottern var nöjd med att få känna på Virre-kanins öron så skulle storasyster åka lite. Det blev Kaninresan, Farfars bilar, Sagoslottet, Ponnykarusellen och Småbåtarna. Självklart toppat med glass! Svägerskan tog med sin min yngsta dotter och åkte Balder medan Lillebror och jag åkte Hanghigh. Jätteroligt var det. De sista biljetterna åkte döttrarna upp på Kållerado och Flumeride så när jag mötte dem vid utgången för att åka hem var det båda blöta, glada och nöjda.
Eftersom jag inte var där för att åka massa saker själv passade jag på att njuta av hur vackert det är på Liseberg. Helt fantastiskt. Mitt inne i Göteborg finns denna oas där man emellanåt till och med glömmer bort att det finns fullt med andra runtomkring.
en lisa i livet 