Influensavaccination = frustration

sprutaIdag var det en annons i ST-tidningen om influensavaccinationsstart (långt ord…) för riskgrupperna. Eftersom jag har barn som tillhör riskgruppen läste jag annonsen noga. Jag uppfattade det som att de skulle vaccineras på måndag eftersom de är under 30 år. Däremot stod det inget om ifall det är drop-in eller tidsbokning som gäller. Har de tänkt sig att alla ska komma ner och sätta sig och vänta?

I och med att barnen är inskrivna på Barnmottagningen ringde jag dit men där svarade de inte i telefon idag. De höll på med förberedelser inför vaccinationerna. Alltså ringde jag Vårdcentralens telefontjänst för att bli uppringd.

De ringde upp mig och jag frågade hur det hela skulle gå till. ”Eh, är de inskrivna på Barnmottagningen? Undra om det inte är så att de ska vaccineras där då? Tyckte jag hörde något i korridoren om det. Vänta ett tag så ska jag fråga.” Det dröjde ett bra tag men sen kom hon tillbaka. ”Förlåt att det tog sån tid men de visste inte själva. De ringer upp dig istället. Ska de ringa på det här telefonnumret?”

…jag blir så trött! Jag vet fortfarande inte hur det ska gå till och nu väntar jag på att Barnmottagningen ska ringa. Får väl vara tacksam för att det ändå börjar hända saker. Vaccinet har ju dröjt ett tag.

Hoppas äldsta dottern kom ihåg att ringa sin Vårdcentral och fråga hur det fungerar där…

En höstlördag

Hade laddat för att hänga på låset på gymmet kl 9 imorse men snoozade i 40 minuter. Vid 20 över nio var maken och jag ändå där och gav oss på lite styrketräning för att sen åka hem och köra yngsta dottern och ytterligar två lagmedlemmar till handbollsmatch. Vi hade sen lite pussel med att hinna med allt innan det var dags även för oss att åka till Stora Höga och titta på matchen. Duscha, lägga på förstärkningslinor på båten och helst även hinna äta. Mitt i allt ringde en kompis som skulle hämta ett överblivet skrivbord som stod i vårt garage. Han fick hänga med i tempot och fick hastigt och lustigt lite lunch hos oss. Sånt gillar jag – när det går att skapa tid för allt man vill!

Väl framme i Stora Höga (jag var lite sen) hade matchen inte börjat, domaren hade inte dykt upp. Vilken tur att det satt en i publiken som kunde ställa upp så att tjejerna kunde spela matchen – och vinna! Yngsta dottern storspelade i mål. Är så stolt över henne. Men även hela laget har blivit så mycket bättre på sista tiden. Det är ingen som är solospelare utan man involverar alla och när de nu även börjar läsa spelet utvecklas de som lag hela tiden.

bootsLite småspontant åkte vi sen in till stan. Ja, jag hittade ett par skor den här gången också… Vi hade tänkt oss att gå på bio men det var inte lätt att göra det spontant. Det fanns ju inga biljetter förrän 21.30 och så länge ville vi inte vänta. Det fick bli en matbit och sen hemfärd. Lite skönt att det inte blev så sent.

Håll i hatten – i natt ska det storma (säger de)

Hm – ett vardagsrum…

Vid 18-tiden började huset fyllas på med 14-åriga tjejer. Det skulle kollas på film och badas tunna. Yngsta dottern hade arrangerat kvällen och bett alla att ta med sig något att äta och dricka.

Just nu är det periodpaus i vardagsrummet. Tjejerna är ute och badar tunna. En film är kvar – Skräckfilmen!

Det finns även massor med tuggbart och dricka kvar.

dsc01032

Nu kommer det inte bli så jättesent ikväll. Mer än hälften av tjejerna, inkl yngsta dottern, spelar match imorgon.

Maken och jag håller oss till sov- och arbetsrummet. Till nästa tjejkväll ska vi ha fixat iordning tv och dvd på andra våningen. I tjejernas allrum

Alla har vi varit små

När jag var liten fanns inte digitalkameran. Ja, jag vet, konstigt – eller hur? Det jag kommer ihåg var att det filmades rätt mycket och de filmerna (utan ljud ) har jag sett vid ett antal tillfällen. Nu har det dock dykt upp diabilder också. Dessa diabilder kopieras just nu över till digital media och det är något jag verkligen är glad över.

Helt plötsligt får jag se bilder från när jag var liten. Bilder där jag kan se detaljer från min barndom och på nära och kära. Det är lustigt hur minnet fungerar, tack vare bilderna minns jag nu massor av detaljer och kommer på mig själv med att vilja visa och berätta allt möjligt om min barndom för mina barn.

Stort tack (du vet vem du är) för att du gör detta mastodontjobb! Jag ser fram emot att få se resten av bilderna också – och det gör min barn också!

20090928232136

Jag gissar att bilden är tagen 1973

Snart ett färdigt ungdomsrum

Den senaste veckan har vi fixat och grejat med yngsta dotterns rum. Det börjar bli färdigt nu. Kvar är att sätt upp den stora runda spegeln över bänken, men den tar vi imorgon.

Vi har:

  • målat tak
  • rivit tapet
  • spacklat och slipat
  • målat och tapetserat
  • köpt nytt skrivbord på Jysk
  • handlat ”resten” på Ikea
  • Skruvat Ikeagrejer
  • Piffat
  • Städat

Det börjar bli bra – riktigt bra.