Idag är det ett år sedan du gick för att möta din Edi och inte en dag har gått utan att jag saknar dig. Tacksam är jag för all tid vi fick tillsammans och för den förebild du var. Både för mig och mina döttrar.
Ta hand om er, både du och morfar!
Kategori: Familj och vänner
Spår och grill den fjärde dagen i januari
Maken och Sintras bror Rufus husse åkte till skogen lite tidigare för att lägga blodspår. En timme senare anslöt vi andra och det var två förväntansfulla hundar som anade att dagens skogspromenad skulle bli lite mer spännande än de brukar. Regnet hängde i luften men det var inget som störde luktsinnet det minsta på hundarna. Båda har ju testat en gång tidigare men i och med att det var första gången som vi gjorde det själva blev det korta spår som nog egentligen var i kortaste laget. Men vad gör väl det? Huvudsaken är ju att de tycker att det är kul.
Tänk att jag skulle börja gilla natur och friluftsliv så mycket som jag gör. Flera som har känt mig länge är uppriktigt förvånade 🙂 och det är nog jag egentligen också. En förutsättning för att jag ska gilla det dock är att jag inte fryser eller blir för varm och jag börjar få till det med kläderna nu.
Inne i skogen blåste det inte och det luktade nästan lite vår. Men än har jag inte gett upp hoppet om snö och vinter. Några fina vinterveckor skulle jag uppskatta. Det är lite väl grönt i skogen just nu.
Precis som på nyårsafton tände vi en eld för att grilla lunch och precis som på nyårsafton var glöden som bäst när vi skulle gå därifrån. Ja ja, mysigt var det i alla fall och varmt och skönt runt brasan. Det var bara tårna som blev lite kalla mot slutet. Så kan det gå när man tar gummistövlar och inte goretexkängor. Alltid lär man sig något.
Nu blir det att ladda inför MyDog imorgon. Vi ska stå i rasmontern för Welshar mellan 14 och 17 och det ska bli riktigt spännande. Hoppas det kommer många som är nyfikna på rasen. Det var ju precis där för tre år sedan som vi bestämde oss för just Welsh Springer Spaniel och ett halvår senare hade vi vår Sintra.
Nyårslunch i skogen
Vi lastade bilarna fulla och körde rätt ut i skogen. Rätt och rätt ut vet jag i och för sig inte. Lite slingrigt var det allt. Tur med vädret hade vi och regnet var som bortblåst. Mellan trädtopparna kunde vi se blå himmel och plötsligt sprack det upp och blev soligt en stund. Mycket bättre än så kan det inte bli på en nyårsafton när snön lyser med sin frånvaro.
Maken och jag hade rekat lite och visste att det skulle bli en lagom promenad till grillplatsen längs Bohusleden. Vagnvänligt var det också. För de lite yngre promenerarna blev det också väldigt spännande. Efter att vi kämpat oss upp för den brantaste av backarna stod det en påse på en stubbe. En påse med kex och Festis. Konstigt 🙂 . Sintra hittade en pinne istället och var helt nöjd med det.
Det är något speciellt med att laga mat över öppen eld. Speciellt och fascinerande. Och varmt 🙂 Med elden blev till kol hanns det lekas ordentligt i skogen och jag blir alltid lika förundrad över vilken fantasi barn har. Medan vi vuxna smuttade på varm glögg blev en stock till en häst, en sten blev till en diamant och vattenglitter fick barn med spring i benen att stå stilla och försöka räkna stjärnorna som ramlat ner. Häftigt är det!
Sen smakade den grillade korven och marshmallowsen supergott!
Tiden flög iväg och när glöden var som bäst var det dags att promenera tillbaka till bilarna igen. Det var då det hände. Ungefär halvvägs tillbaka dök det upp. Då när benen på de lite yngre började bli trötta och vagnen som redan var upptagen lockade. Då var det bara där. Chipsträdet. Ett lagom stort träd fullt med chipspåsar. Konstigt nog verkade det plötsligt finnas massor med ork kvar.
Väl hemma igen sjönk tempot och sofforna fylldes snabbt. Lite som efter en dag i skidbacken. Även om vi inte frusit var det skönt att låta kroppen värmas upp igen och till och med att för en kort stund sluta ögonen i uppladdning inför det riktiga nyårsfirandet på kvällen.
Dubbelt så högt
När man firar Nyårsafton och har en hund i huset är det vissa saker man INTE vill. Man vill inte att hunden ska bli rädd för alla smällare och raketer och man vill inte att hunden ska springa bort, skrämd av raketer. Samtidigt vill man att det egna firande ska pågå så att hunden märker att ingen annan blir rädd för ljuden och ljusen.
Med facit i hand gick det bra. Bullermattan vi lade, i form av stereo och tv-ljud, samt att vi hade tänt massor av lampor inne var nog en bidragande faktor. Lite fnissig blev jag när jag tittade på klockan vid tjugo i midnatt och insåg att vi både tittade på Dora the explorer och lyssnade på ABBA. Då satt jag med hunden i knäet och ryggen mot fönstret. Visst andades hon lite hastigt men hon kände sig uppenbarligen trygg och kände inget behov av att gömma sig under en säng eller så.
Slutet gott – allting gott och nu stundar ett helt fräscht 2014. Gott nytt år!
Fart och fläkt och lite lugn däremellan
Julledighetens ekvation pågår och har reviderats några gånger under tiden. Från 3+3+2+2-1-4+1-2+4+5-1+3+1-12-1=3 har det ändrats till 3+3+2+2-1+1+1-1-1-4+1-2+1-1+4+5-9-1=3 och än finns det tid för ytterligare justeringar. Diskmaskinen har verkligen fått bekänna färg och ”peaken” är precis framför oss. Klarar den det klarar den allt 🙂
Lika roligt som det är med huset full, lika skönt är det med de korta stunder av lugn. Eller för den delen den stund då jag åker iväg till gymmet för ett träningspass. Just sådana stunder grundladdar mina batterier så att de sedan kan toppfyllas när huset återigen fylls med nära och kära.
Idag blev det gymmet och lite egen träning men jag är glad att jag även har hunnit med några Indoor- och CX-pass under ledigheten. Det gör ju att de där resterna med julgodis som plockas fram under kvällen smakar lite extra gott.
en lisa i livet 