Familj och vänner – Sida 3

Det blev mycket skratt

Publicerat den 14 februari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Samla ihop ett gäng gränner (grannar som är vänner), tillför god mat och vin och du får en fantastiskt rolig tillställning där samtalsämnen spretar åt alla olika håll. Så här dagen efter har jag träningsvärk i både kinder och mage av allt skrattande.

Jösses…

Sen får jag försöka döda ryktet om att vi håller barn inlåsta… En av grannarnas dotter var hemma hos oss och tittade på film när en annan granne knackade på (vi var alltså inte hemma hos oss) och berättade att hon hade hört någon som knackade på ett fönster och som behövde hjälp. Grannens dotter berättade att hon var inlåst… Hm…

Det visade sig att hon hade tryckt på dörren samtidigt som hon försökte låsa upp och det gick inte så bra.

Nej – vi har aldrig och kommer aldrig hålla barn inlåsta.

Idag ska vi träffa Gnistas kullbror Jaspis. De fyller ju ett år på tisdag så det blir lite kalas med kenneln. Tänk att det har gått ett helt år..,

När helgen liksom bara går

Publicerat den 24 januari, 201624 januari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också.

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade gärna behållt den ett tag till.

Ett tack och farväl

Publicerat den 14 januari, 2016 av en lisa i livet2 kommentarer

Januari har de senaste åren inte riktigt varit snäll. Min mormor, farmor och nu senast döttrarna farmor, har alla gått bort när året varit alldeles nytt. Januari blev alltså även i år en tung månad.

Både min mormor och farmor hade passerat 90-årsstrecket med råge medan makens mor och döttrarnas farmor inte ens hunnit fylla 80. Det var ett tungt, hastigt och oväntat dödsfall och vi blev alla tagna på sängen.

Idag fick vi ta farväl. Ute sken solen och luften var kall och klar. Det var sådär konstigt när man liksom märker att allt flyter på medan man själv liksom är i en bubbla. Vi var bara de närmaste och det var vackert. Och sorgligt. Men ändå bra. Så bra det nu kunde bli.

Det var svårt att ta farväl. Det hände ju så plötsligt men farväl tog vi och minnas dig kommer vi. Mycket. Ofta. Alltid.

Du lämnar efter dig ett tomrum.

Inget farväl

inga medvetna ord

Så fort och tyst gick Du

bort från vår jord

Här går vi i rester ur Din

svunna värld

Bland tankar och minnen

som färgat Din härd

Allt som Du älskat

Oss bilder nu ger

Du talar och skrattar

Vi minns Dig och ser

Ett slut och en början

Publicerat den 2 januari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Efter att ha haft hemmaboende barn i lite mer än 25 år flyttade idag yngsta dottern hemifrån. Det är stort. För både henne och oss.

Sista ungen ut ur boet liksom…

Stort för både henne och oss.

Ja, och Gnista förstås. Men hon verkade rätt nöjd.

För så är det. De är två som flyttat idag och huset blev plötsligt väldigt stort. Men fint får hon det och bra kommer det att bli.

Nu väntar vi på inbjudan till inflyttningsmiddag.

Tre vuxna barn! När hände det liksom?

God fortsättning

Publicerat den 26 december, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Så har då julafton kommit och gått. Som sig bör har huset fyllts med släkt och alla gamla traditioner har dammats av och nya har skapats. Precis som det ska helt enkelt.

Det nya bestod av träning på gymmet med systeryster och äldsta dottern. Riktigt skönt var det faktiskt…

En riktigt gammal tradition står landgången (julsmörgåsen) som vi äter till lunch på julafton. Det som min farmor och farfar hittade på när det firade sin första jul i Sydamerika 1945. 70-årsjubileum i år alltså.

En annan tradition är att jag och äldsta dottern går på julbön kl 17. I år kunde vi till och med promenera till kyrkan i närområdet och behövde inte ta bilen till kyrkan lite längre bort.

Efter det blev det fullt julbord med ALLT.