Klappar mig själv på axeln.
Hade ställt väckarklockan på 06.10 (i min värld nästan omänskligt tidigt) och packat träningsväskan. Planen var ett tidigt träningspass före jobbet. För ett tag sedan lyckades jag till och med göra det till en vana men det var nästan ett år sedan nu och orken har liksom inte riktigt funnits där. Dags för ett krafttag alltså…
Så ringde klockan och jag kände efter. Orkade jag? Nej det kändes inte så – alltså ställde jag fram klockan en timma och vände på mig för att somna om. Då hände det – jag blev förbannad på mig själv…. Allt var ju för tusan förberett. Så vad händer? Jo, jag tar mig upp och iväg och kommer till jobbet vid åttatiden färdigtränad, nyduschad och hungrig, men även supernöjd med mig själv.
Ibland kan jag till och med förvåna mig själv.



