En fredakväll och en hallonpaj

Fredagkvällen tillbringades med våra vänner med kompisbåten Alinde. Män och barn träffades hemma hos oss och vi hurtiga åkte till Friskis för att börja kvällen  med ett träningspass. Väl hemma fick jag ändå vända tillbaka – jag hade glömt handväskan. Alla tankar som for genom huvudet på vägen för att hämta den var inte allt för trevliga. Tänk om den hade varit borta…

Tacos är en behändig och social maträtt – dessutom kan många vara med och hjälpa till att förbereda den. Sen fick vi ändå vänta med att äta tills handbollen var slut. Alla samlades runt tv’n och såg de sista tio minuterna (yngsta dotterna såg så klart hela matchen) men sen var alla riktigt hungriga så det blev taberas i alla skålar. Till och med 5 dl burken med Creme Fraiche tog slut. Ändå fanns det plats för efterrätt. En hallonpaj med kokos serverad med lättvispad grädde. Vissa strödde över socker, andra inte 🙂

image

Mat, tunnbad och Oogachakka sen var klockan helt plötsligt ett. Familjen från Alinde packade ihop sina blöta badkläder och åkte hem för att sova vidare (någon hade redan sovit gott en stund på ryamattan…) och vi stuvade in allt vi kunde i diskmaskinen. Det var rätt diskintenisv mat om man säger så.

En härlig kväll och så en härlig sovmorgon på lördagen. Kan helgen börja bättre?

Plankan ”The Mark way”

Tidig träning idag på Bluewater. Det känns riktigt roligt att vara igång och det var jättekul att träffa gänget igen. Vi har blivit fler sedan förra terminen så återigen kommer jag att få lära känna nya intressanta människor och sånt gillar ju jag. 

Förutom att Mark, som vanligt, körde skiten ur oss och fick oss att prestera mer än vi trodde var möjligt – precis som vanligt! 

Tuffaste övningen idag var nog plankan. Och då menar jag plankan ”the Mark way”. Liggande på mage men raka armar utsträckta framåt och hållande runt träningspartnerns vrister. Därifrån skulle vi upp i plankan. Alltså UTAN att ha i armbågarna. Det gick bara inte och trots peppning fick han till slut ge med sig och låta oss ha i armbågarna. Jag misstänker starkt att den övningen kommer att komma tillbaka. Gång på gång på gång – tills vi kan den. Det brukar vara så.

Nöjda med oss själva njöt vi sen av frukosten innan det var dags att bege sig till jobbet. Det fanns andra i frukostmatsalen som nog inte alls var lika nöjda (efter gårdagens match) men jag hoppas att de ändå njöt av frukosten och laddar om inför morgondagens match. En match som de bara måste vinna och jag kommer att vara där och heja fram dem. Så det så!

På spa med Sveriges handbollslandslag

Idag träffades träningstjejerna för ett söndagspass på Bluewater. Body Ball Blast – med tränaren med djävulshorn, Mark Anthony. Idag hade han till och med försökt gömma dem under kepsen men vi såg dem allt. Framförallt kommer vi att att känna av effekten av hornen imorgon. Det stavas TRÄNINGSVÄRK.

Men – jag tänker inte klaga, för när vi kom ner till spa:et efter träningen var det vi och Sveriges superduktiga handbollslandslag som var där. Tröttheten och den framtida träningsvärken var inte längre något vi tänkte på 🙂 Det är ju inte varje dag man är i samma sällskap.

Plötsligt får vi reda på att det ska vara direktsändning och vi ”flyr” in bakom den öppna spisen i VIP-avdelningen. Tanken på ett antal tjejer mitt i livet (läs runt 40) i sina badkläder i live-TV kändes inte riktigt tilltalande. Jag trodde ju minst att man skulle bli erbjuden att sminkas innan… Bakom brasan blev vi sen kvar tills vi såg att de bröt… Vi hade det rätt bra under tiden. Annat var det för en av träningstjejernas bror som gömde sig i bastun. Där blev det rätt varmt tillslut och frågan är om han inte tittade ut snabbt någon gång då och då för att få luft :-). Undrar om det finns på film? Hade Filip & Fredrik varit där hade hans ansikte då ringats in och man hade skrivit dit något om den mystiske Bastumannen på Bluewater på Stenungsbaden Yacht Club.

En kul söndag, mitt i mitt liv!

Mycket träning har det blivit

I eftermiddags frågade yngsta dottern om jag hade tänkt träna idag. Det hade jag inte tänkt men när hon sen ville spinna hängde jag ju på såklart.

Nu är dottern dessutom utrustad med eget träningskort så att hon kan träna när hon själv vill och utan att mamma följer med. Men – tydligen är det ok att träna med mig för vi ska visst spinna igen på lördag.

Jo, hjärtat rusade på henne flera gånger men hon kämpar på. Stark är hon!