Internetworld har utsett Sveriges bästa intenetsajt 2009. Vann gjorde Omvard.se och motiveringen lyder:
Omvård.se sammanfattar det mesta av det bästa just nu på nätet. En sajt som lyfter fram information för medborgarna, hämtat från offentliga datakällor på ett snyggt och informativt sätt. En förebild för väldigt många
Jag hade inte sett sajten tidigare men studsade runt lite och tittade och gillade vad jag såg. Ska testa att använda den skarpt också vid tillfälle.
Onsdagsmorgnar är den morgon då jag, om jag kan, går upp lite extra tidigt. Då är det nämligen träning på Bluewater med deras amerikanske instruktör Mark. Förra veckan var jag inte helt frisk och var tvungen att hoppa över det så jag såg verkligen fram emot denna gång.
Inte blev jag besviken heller. Det vankades vattenjympa ”the Mark way”. Eftersom jag var lite tidig passade jag på att krypa ner i en av de varma poolerna först. Den som finns i deras VIP-rum. Där låg jag en stund och filosoferade och bara var. Jag hade en strålande utsikt över Hakefjorden och kände hur kroppen vaknade av värmen i vattnet.
Sen kom Mark!
Vi skulle ha med oss gummiband och gröna vikter till poolen. Vet ni hur jobbigt det kan vara med vattenjympa? Tillsätter man vikter eller gummiband blir det inte direkt lättare. Både vattnets motstånd och redskapen på det… Det var superjobbigt men också jätteroligt. Jag är nu helt slut i kroppen, på ett skönt sätt, och känner att jag fått en påfyllning av energi som kommer att räcka länge. Misstänker dock att träningsvärken kommer att dyka upp under morgondagen.
En roligt händelse – Det var dags för övningar med de gröna vikterna och jag tog tag i en i varje hand och lyfte ner i poolen. Armarna bara sjönk… Av någon anledning trodde hjärnan att vikterna skulle flyta. Fråga mig inte varför men flera andra deltagare hade samma upplevelse. Kanske har det och göra med att när man badar eller i är i vattnet så är man van att ha saker som flyter med sig, gummibåt, luftmadrass, bollar, flytspagettisar… Säger bara en sak – vikter sjunker 🙂
Miljön vi tränade var det verkligen inget fel på. Tyvärr är bilden lite suddig. Jag undrar om det beror på att armarna skakade så efter träningen att jag inte kunde hålla kameran stilla?
Visst är kroppen finurlig. Den talar om så många saker för oss – om vi vill lyssna på den, och det gör vi väl? Framförallt lyssnar vi på den när vi mår bra. Ni vet den där goa känslan i kroppen som bara vill ha mer. Vi riktigt njuter av den (även om vi inte gärna vill ”skryta” med den. För inte är det ofta som någon, när jag frågor någon hur de mår, svarar:
Tack – jag mår så otroligt bra. Jag är glad för ditten och lycklig för datten för att inte tala om ….
Nej – istället är svaret tillbaka ett kort
Bara fint – själv då?
Utan att reflektera över det. Nej, oftast inte heller jag. Och det är inte bara när vi mår superbra som vi svarar utan att reflektera utan oftast.
För några år sedan, i samband med yngsta dotterns första ablation (hjärtoperation) mådde jag inte särskilt bra av förklarliga skäl. Ändå svarade jag glatt att jag mådde fint när någon frågade (med tillhörande leende). Till slut kom jag på mig själv och rättade mig och svarade att jag inte alls mådde bra. Då blev det konstigt. Vi vet liksom inte hur vi ska bemöta någon som svarar att de inte mår bra. Det blir lätt lite krystat.
Nu var det inte det här jag hade tänkt skriva om när jag började med inlägget utan när kroppen talar om olika saker för oss. Som när vi har mycket, eller åtminstone lite för mycket runt omkring oss. Då vill kroppen få oss att ta det lite lugnare. Huvudvärken dyker upp – vi tar en tablett, vi blir hungriga oftare – vi äter mer, trötthet – mer kaffe osv. På mig sätter det sig oftast i ryggen (har en skada där) därav rubriken. Ryggen är min svagaste länk och där min stress sätter sig. Det intressanta är att det inte bara är den negativa stressen som sätter sig där utan även den positiva. Där är kroppen inte så smart. Den känner nämligen inte skillnad på kul och jobbigt.
Under veckan har jag haft ont i huvudet – tagit huvudvärkstablett, varit trött – ökat kaffeintaget och nu fått duktigt ont i ryggen. Fick det mig att hajja till? Inte då. Jag skyllde på influensavaccinet. Det var lättare än att sänka tempot. När jag väl kom på det föll alla pusselbitar på plats. Då blev det lättare att ta tag i det också och av någon anledning kunde jag även prioritera bättre då.
Ikväll tänker jag prioritera träning. Det vet jag att jag mår bra av! Framöver tänker jag försöka (tänker inte lura mig själv) att faktiskt vara mer uppmärksam på vad kroppen talar om för mig och då agera på rätt saker.
Så tänker jag idag – kanske tänker jag annorlunda imorgon men då får det bli så 🙂
Jag har alltså tagit den första av två sprutor mot svininfluensan. Som astmatiker tillhör jag riskgruppen precis som mina barn. De blev vaccinerade för två veckor sedan och då skrev jag detta.
Idag var det så dags för mig att bege mig till Vårdcentralen för att för egen del också ta mitt ansvar. Det var kö i trappan upp till mottagningen som administrerade den och jag fick en nummerlapp. 20 läste jag att det stod på lappen samtidigt som jag hörde nummer 72 ropas upp. Nästan 50 personer före mig i kön alltså. Det som var lite intressant var att se sig omkring och inse att jag drog ner medelåldern ordentligt. Runt omkring mig satt medlemmar av den äldre generationen i kommunen.
När jag lyssnade på vad de pratade om (jag vet att man inte ska tjuvlyssna men jag hade inget bättre för mig – f’låt J) fick jag klart för mig att många var där på chans. Dvs de tillhörde inte någon riskgrupp mer än mina barns kompisar eller mina vänner. Skälet till att de chansade var att ”de var ju gamla”. Att de sen haft både Asiaten och Hong Kong-flunsan som gör att de faktiskt har ett bättre försvar även mot Svininfluensan hade de nog blundat med både öron och ögon för.
Personalen på VC var dock strikta. De som inte tillhörde riskgruppen fick inte heller vaccin mot Svininfluensan. Istället föreslog sköterskorna att de kunde passa på att vaccinera sig mot den vanliga säsongsinfluensan (smart drag). Några var dock påstridiga och det var inte roligt att höra dem beklaga sig och gå på. (Av de 50 före mig i kön föll ungefär 20 bort från vaccination mot den nya influensan.)
Om tre veckor ska jag tillbaka och få spruta nummer två och just nu är jag nyfiken på vilka biverkningar jag kommer att få av den första sprutan. Döttrarna fick ju i princip alla J Undra hur långt tid det tar innan jag märker av något?
En salig blandning – eller hur?
Yngsta dottern ska spela i Broccoli-cup i helgen. Vad är då Broccoli-cup? Jo – en handbollscup i Tuve. Det blir alltså handboll även den här helgen. (Måste ta reda på varför den heter just Broccoli-cup)
Maken åkte till Australien idag och blir borta i två veckor (jobb). Jag hade egentligen planerat att åka och hälsa på min bror med familj. Av olika anledningar blir det så att jag åker nästa helg istället. Det blir egentligen bättre eftersom hans äldsta dotter fyller 2 år den 10 nov och ska ha kalas på söndagen. Nu får jag både en chans att vara med på min guddotters två-årskalas OCH umgås med dem. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara att maken hade följt med då.
Mellandottern är i Uppsala och hälsar på äldsta dottern. Får hintar om mycket mys 🙂 och det gillar jag. Vet att de saknar varandra… På söndag kommer hon hem igen och sen dröjer det inte länge tills vi ses alla igen. Längtar.
Nu blir det handboll igen i för hela slanten. Trodde aldrig att jag skulle bli så engagerad i den sporten. Tycker det är jätteroligt att följa med tjejerna och se deras matcher och en cup är alltid en cup. Får nog räkna med träningsvärk i nerverna igen. Oavsett hur det går är det en nyttig erfarenhet för tjejerna och den här cupen är nästan hemikring så det blir inga långa transportsträckor att köra. Kanske hinner jag till och med inom på Ikea på hemvägen.
Har precis skickat handbollstjejerna i säng (yngsta dottern och en kompis), laddat bakmaskinen så att det blir nybakt bröd till frukost, pluggat bilen så att den är varm och go när vi ska åka och ska nu bädda rent och krypa ner i sängen. Har haft ont i huvudet hela dagen så det ska bli skönt.
Råkade ut för ett litet missöde idag. Först petade jag mig i ögat med min kajalpenna (klantigt och aj) och sen måste jag ha satt in linserna i fel ögon. Höger i vänster och tvärtom. När jag kom till jobbet kändes det bara inte bra. Såg suddigt på ena ögat och ok på det andra och sen kom huvudvärken. Hade dock två möten så det var bara att bita ihop… Av olika anledningar dröjde det innan jag kom hem och då hade jag hunnit blir snurrig också. Det blev mycket bättre när jag plockade ur linserna men huvudvärken har hängt kvar. Hoppas den försvinner inatt.
Imorgon ska jag dubbel- och trippelkolla så att jag sätter rätt lins i rätt öga. Sov gott.
ps – du har väl inte glömt att ladda upp med godis – Halloween imorgon – lär nog bli en del barn som ringer på och säger Godis eller Bus – ds
en lisa i livet 