Mellan de olika hagarna längs vattnet fanns en ”övergång”. Lite tricky var det att få hundarna att välja den vägen och inte hoppa över gärdesgården och taggtråden… Usch, vill inte ens tänka vad som kunde ha hänt. Lyckligtvis verkade hundarna förstå att det även de skulle välja övergången, både på dit- och hemvägen.
Sedan i onsdags var det bestämt att vi skulle ses och allt eftersom veckan gick blev vi fler. Till slut var det åtta welshar med tillhörande ägare som skulle promenera en sväng under lördagen. Givetvis med fika på vägen.
De ursprungliga planerna fick ändras. Stället vinkade tänkt oss först var lite för riskabelt. Riskabelt på så sätt att någon riskerade att köra fast i snön. Istället valde vi en promenad längs vattnet med utgångspunkt Getskär.
Två timmar senare kom vi hem och ställde hunden i duschen. Inte för att hon var smutsig utan mer för att smälta all snö som hade fastnat i hennes päls. Kramsnö och plusgrader är inte alltid bra. Men – en härlig promenad fick vi och återigen slås vi av hur lika welshägare är. Vi är nog ett lite speciellt släkte…
Hade lite svårt att bestämma mig för vilket av temat eufori eller ikapp som jag tyckte passade bäst till fotografiet. Efter att ha velat fram och tillbaka kom jag till slut fram till att Polly helt klart försöker springa ”ikapp” en mycket glad Sintra. Eller hur?
Visst syns det att Polly och Sintra har stämt ”träff” i det vackra vintervädret. Det blev massor av bus och lek och jag tror att båda var lika trötta efteråt. Jag blir alltid lika glad när jag ser hur roligt hundarna har tillsammans.
Äntligen lite snö och även om det är med betoning på lite så blev det tillsammans med sol en bra trigger för en söndagspromenad i skogen. Idag åkte understället på men jag missade det vindtäta lagret nertill så jag frös lite om benen ändå tyvärr. Och om fingrarna. Men det har nog mer att göra med att jag hade handskar och inte vantar för att kunna fotografera 🙂
Sintra och Rufus verkade också få lite extra energi av solen och var glada och busiga.
När vi efter nästan två timmar kom tillbaka till bilarna igen var det med rosor på våra kinder och iskristaller i hundarnas pälsar.
en lisa i livet 