Kategori: Personligt

Många koppar kaffe senare

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Det blev operation för maken. Inte imorgon eller på torsdag, som var budet före ultraljudet, utan direkt och helt klart utan att passera gå. Väck skulle den, både gallan, gallstenarna och gallgångarna. 

Titthålsoperationen slutade i en lite mer omfattande operation men nu är den gjord och nu ska han väl inte ha mer ont av den i alla fall. Budskapet när jag pratade med honom var i alla fall att han mådde oförskämt bra. Tycker att vi går på det framåt också. 

Och som jag längtar efter det där dubbelkopplet… Och att lilla Gnista ska komma på att hon kan det där med att vara rumsren. Men det är klart – mest längtar jag efter att maken får komma hem igen. Frisk. Förhoppningsvis redan till helgen. 

En stökig natt 

Publicerat den av en lisa i livet3 kommentarer

Makens onda gick inte över så han åkte till läkaren och kom hem vid två-tiden inatt. Tyvärr höll inte den smärtlindring han fått så vid halv fyra åkte han in igen. 

Där och då tyckte hundarna att det var morgon….

Jag lyckades ändå hålla dem någorlunda halvsovande men sexochtjugo var det bara att knata upp och utfodra dem. Då var de så hungriga att de ville ha maten INNAN de gick ut…

Nu är ju det värdsliga problem jämfört med makens smärta men det lär gå många koppar kaffe idag. 

Nervösa timmar

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

För ett år sedan påbörjade äldsta dottern sitt livs äventyr, en resa med stort R.  Idag kulminerar den och strax efter 06.00 ringde hon. Då var hon framme på Akademiska  sjukhuset i Uppsala för sin DS-operation (duodenal switch). En överviktsoperation med allt vad det innebär. 

Jag skriver resa för att det är just det det är och hon har verkligen fått jobba hårt. Förra vecka var hon på inskrivningssamtal och när läkaren skriver i hennes journal att hon verkligen är redo och att de är mycket imponerade över vad hon har åstadkommit inför operationen var det ett välförtjänt kvitto. 

Vi har hittills följt henne på håll, det blir så i och med att hon bor så långt bort, men när hon skrivs ut efter helgen hämtar vi hem henne för att kunna finnas där och hjälpa henne. 

Nu följer några timmars nervositet hos oss men om några timmar är operationen över och då får vi följa med på nästa etapp av hennes resa.

Vill du följa henne hittar du henne här. 

Nu håller vi tummarna! 

Nu kan jag berätta

Publicerat den av en lisa i livet7 kommentarer

Att vi skulle ha en hund efter Sintra visste vi men att det skulle bli så snart visste vi inte. Men nu är han här. 

Möt vår nya familjemedlem Philip. 


En 6-årig älskad welshkille som behövde en familj som hade mer tid för honom än det fanns i hans nuvarande. Så mycket älskad var han att de vill det för hans skull. Så stort av dem. 
Tänk att det sammanföll så i tiden, nästan som om någon regisserat det. Jag har nog en liten aning om vem som har en tass med i det hela. 

  • Philip kommer från Kenneln Clumbrolds i Österbybruk där också vår äldsta dotter bor
  • Han bodde i Skanör där Sintras syster finns
  • Och sist men inte minst – Bless my soul är hans kennelnamn

Jag kan liksom inte känna annat än att Sintra ligger bakom. Där från andra sidan Regnbågsbron. För det är jag henne väldigt tacksam och ingen kan ta hennes plats i våra hjärtan. Däremot har vi väldigt mycket mer kärlek att dela med en Welsh och nu är han här. 

Nu håller vi tummar, tår och tassar för att allt går bra. (Gnista är förresten redan kär…)

Sov gott Sintra

Publicerat den av en lisa i livet16 kommentarer

Det är så ofattbart. Svårt att ta in. Förstå. 

Idag vid lunchtid lade vi till med båten i hemmahamnen och bara några timmar senare var vi tvungna att ta beslutet om att låta vår fina Sintra få somna in. Cancer gör sånt. Fuckdjävlacancer. Snabbt och hårt slog den. Utan hänsyn. 

Vi låg runt henne när hon somnade. Alldeles lugnt och fint. 

Sov gott fina älskade tös. Och tack för allt du gjort för oss och lärt oss. Nu får du leva vidare i dina valpar Gnista och Jaspis.