Koll och dubbelkoll

Jag ska bara kolla till båten säger han och innan jag har hunnit blinka är han borta.

Av någon anledning har jag förträngt den där biten. Den där biten som innebär att när båten ligger i vattnet och det blåser så vill maken gärna kolla och dubbelkolla den. Missförstå mig rätt, jag förstår honom. Det finns mycket som kan hända. Framförallt när det gäller vindriktningen nordost som är den sämsta för vår hamn. Och när det började vinda rejält från det hållet under kvällen, för att nu ligga på runt 20 m/s utan att vi varit förberedda på det, förstår jag att han vill ut och lägga på några extra tampar och kolla till den.

Jag, jag har gått och lagt mig och lyssnar på hur områdets alla sopkärl blåser omkring på gatorna…

Uppdatering: allt var ok med båten och den har nu fått några fler linor på sig. På väg ut ur området hade maken fått flytta på ett antal sopkärl för att komma fram med bilen för att sedan göra samma sak på vägen hem…

Jo men det är rätt fint

Jag fortsätter att försöka suga ut det mesta av för-våren och även om det var lite kallt och jag hade glömt handskarna i bilen var det ändå skönt att vara utomhus istället för att vara inomhus på gymmet.

Att som extra krydda ha fyra rödvita snurrskallar (makens benämning på Welsh Springer Spaniel) och en flat runt benen, glada och ivriga, kan ju få vem som helst att le från öra till öra och stå ut med nästan vilket väder som helst. Nästan…

Jag har sagt det förut och säger det igen, vi är verkligen lyckligt lottade med den allemansrätt vi har i vårt land. Att kunna vara ute i naturen, nästan överallt är inte något självklart i andra länder. Mer och mer inser jag detta och det är kanske lite tant- eller skogsmullevarning på det men naturen gör mig lycklig. All natur. Skog som hav. Har men sedan lyckan att bo vid havet och kan kombinera de två blir det nästan som att vinna högsta vinsten. Så känner jag (och tänker att jösses vad präktig jag låter :-))

1798659_10151852984876116_1316174963_n

10003464_10151853188661116_208314491_n

Njuter av lite för-vår

Läser på SMHI’s hemsida:

Snöfall i söder.
Natten till lördag når ett regnområde Svealand och Götaland, i Svealand och norra Götaland övergår det i snöfall som kan vara ymnigt med friska nordostvindar. Fram till lördag eftermiddag har nederbörden dragit bort och större delen av landet får växlande molnighet med i söder 2-6 plusgrader, i norr -7 till +1 grad.

Istället för att gräma mig över det  och gnälla över eventuell snö, tänker jag njuta av solen och värmen vi har nu. Den ser jag lite som en bonus. Varför bli på dåligt humör av något jag inte kan påverka? Det ser jag ingen nytta med.

Mitt i krysset!

Att man alltid ska bli så förvånad. Efter en dag med ösregn och snålblåst från alla håll kändes det mer som att solen aldrig skulle visa sig igen.

Då händer det. Plötsligt spricker det upp. Himlen blir klarblå och solen ler från öra till öra. Nej – solen ler inte men jag kommer på mig själv med att le löjligt med jag tar den åttiotolfte bilden på en solnedgång. Men – jag kan bara inte låta bli. Att föreviga den. Solen.

Åh vad jag gillar solen!

Photo 2014-03-10 17 24 31

Snart är det dags för fotoredigeringskurs. Sen ska jag hem och leka med Lightroom 5. Massor.

Tanka energi

Den där möjligheten jag har. Att kommer ner till havet när jag känner för det. Få se det i alla olika väder och färger och varje gång fascineras av hur mycket energi jag kan tanka av det.

Det behöver inte var någon lång stund och det behöver inte heller kombineras med en promenad utan kan som idag bara innebära att kasta lite pinnar i vattnet åt Sintra att hämta. Plötsligt kan det då dyka upp lite fler welshar (Saga och Kajsa) med sina hussar och mattar och plötsligt har en timme gått och energimätaren är på topp igen.

Sintra gjorde nog mer åt sin energi för när vi kom hem fick hon duscha och sedan somnade hon gott.

10003931_10151846507396116_124158598_n

988389_10151846507466116_1195112997_n