Bara att bryta ihop och komma igen

Tennisarmbåge är verkligen inte kul.

Egentligen skulle jag nog vilja lägga min ner på golvet och, som en treåring, sparka och slå i golvet. Men det gör jag inte, även om jag tycker att min kropp är orättvis mot mig för tillfället.

Nu när foten är bra efter Hallux Valgusoperationen och jag kunde börja träna på riktigt. Nu när det onda jag haft i knäet inte dyker upp vid träning och alltså verkar ha varit en effekt av knölen på foten. Nu när jag verkligen var på g med stort G. Då slår kroppen tillbaka med en tennisarmbåge.

Plötsligt gör det ont att vrida om nyckeln när jag ska starta bilen. Jag har ingen kraft (och det gör ont) när jag ska greppa och lyfta tex ett mjölkpaket. Att borsta tänker och tvätta håret är en utmaning, för att inte tala om att lyfta ut en tallrik ur skåpet. Det gör lite olika ont olika dagar men det värker hela tiden. Sedan igår har jag tom ont på den där knölen, på undersidan armbågen, som ligger mot bordet och det är liksom lite svårt att inte ha den där med det jobb jag har. Och givetvis är det högerarmen som spökar. Sade jag att jag är högerhänt?

Både kiropraktor och fysioterapeut är överens att besväret kommer från axeln och det är ju bra. Att de är överens alltså. Inte att det kommer från axeln men på ett sätt är det bra att det inte är ”musarm”. Det kan det inte vara eftersom jag använder musen med vänster hand.

Nu har jag fått övningar jag ska göra 3-5 gånger varje dag och även införskaffat en liten söt rosa enkiloshantel (de fanns bara i rosa) som ska användas till en av övningarna. 8-12 veckor kommer det att ta. Å T T A till T O L V veckor!!! Då är vi inne i mitten av februari nästa år. Dessutom berättade sjukgymnasten att övningarna som jag nu gör kommer att göra att jag får mer ont en period…

Men – det är bara att bryta ihop och komma igen med vetskapen att det ändå kommer att gå över. Det finns så mycket andra värre saker att drabbas av och som inte går över… Dessutom ska jag testa akupunktur. Det ska visst kunna hjälpa somliga så jag hoppas att det hjälper mig.

Vintrig vackerhet

Innan det slog om och blev plusgrader fick vi några väldigt vackra timmar. Timmar som jag gärna hade tillbringat utomhus men bara att kunna se det var good enough idag. Det kommer ju fler fina dagar. Och gärna lite snö också. 

Färgen på himlen när jag kom till jobbet idag var inte att leka med.    
Och färgerna som mötte mig efter lunch med en fin vän var rätt fin den också. 

 Lite snö på det bara…

Försöker att lägga fokus på annat

Det där med att råka ut för tennisarmbåge hade kunnat vara droppen och den ultimata ursäkten för att bara lägga mig på soffan och så hade det varit bra ned det. Nu är inte det riktigt min ”cup of Tea” men ont har jag och begränsad är jag.

Allt är svårt utan att använda högerarmen för mycket. Tvätta håret, klä på mig, äta, skriva på ett tangentbord, laga mat, hänga tvätt, hålla koppel, tömma diskmaskinen, klippa med sax osv osv… Dessutom kan jag inte träna och har till och med svårt att vrida om nyckeln för att starta bilen.

Men – det där är världsliga saker och det kommer att gå över. Håller bara tummarna för att det inte ska ta för lång tid.

Fokus lägger jag istället på roliga saker. Som att Fitterbittan hälsade på. Och en trevlig middag hos vänner vi inte träffat på hundra år. Och hundbus på Orust där Philip plötsligt verkade ha förstått det där med att leka och rasa med de andra hundarna.


  
Och en middag ute med fina kompisen och ett träningspass som jag kommer att få grym träningsvärk av imorgon (hälften av övningarna, som på något sätt involverade armar, byttes mot benövningar) och fika på torget och nya blommor.


Och en långpromenad i minusgrader och en mumsig söndagsmiddag med maken som varit med och arrangerat RC-segling hela helgen och haft svinkul.  

Det handlar om att fokusera på rätt saker. Så därför fick maken tömma diskmaskinen, hänga tvätten och stryka nytvättade gardiner.