en lisa i livet

Efter att gårdagen gått över förväntan blev jag ganska förvånad över att vakna vid fem och ha duktigt ont. På något sätt är medicineringen så klockren att jag glömmer att tån sågats av och ben har filats bort, sånt som faktiskt borde göra ont ett tag. 

Det fick bli en långsam start på dagen men tro inte att jag hade lärt mig något för det. Nej, med mediciner i kroppen tyckte jag att det var en riktigt bra idé att bädda sängen. Det var det inte! Utrymmet under sängen var inte tillräckligt högt för att fot med specialsko inte skulle slå i kanten och då hjälpte ingen medicin i världen. 

Det ÄR lätt att glömma sig men jag SKA försöka ta det lite lugnare. Jag har ju laddat upp med massor av böcker och hittills har jag bara tittat på dåliga serier på tv’n och sovit. Böckerna köpte jag ju för att läsa och det är nog vettigare än att typ dammsuga eller så (jo, den tanken slog mig i eftermiddags…). 

Jag måste skärpa mig! 

Maken fyller år idag och borde blivit uppvaktad med skönsång, paket och frukost. Men inte idag inte. 

Nej, idag serverade han mig kaffe vid sängen, hjälpte mig på med kläder, dukade fram frukost och annat jag kunde överleva på matmässigt under en dag vid soffan innan han åkte till jobbet. Jag kunde inte ens ge honom hans present… Den fick jag be honom hämta själv. 

  

När han sedan kom hem från jobbet baxade han ut mig på altanen för en dos sol innan jag återigen hamnade liggandes i soffan och vännerna som skulle kommit och ätit tårta fick besked om att komma en annan gång. 

Som grädde på moset behöver han hjälpa mig med nästan allt. Inte ens duscha klarade jag helt själv. Trots nyinköpt pall i duschen och plastpåse på foten. 

Nej! Han är helt klart värd en mycket bättre födelsedag. Nästa år får jag se till att inte opereras dagen innan. 

Imorgon ska en läkare såga av benet i min stortå. Jag har duschat med Descutan och får inte äta eller dricka efter midnatt. 

Imorgon ska en läkare såga av min tå och jag ska vara vaken när han gör det. 

Jag är nervös!