Nästan som julafton ju

Det var en lång väntan idag. Först vid halv nio på kvällen var de hemma igen och vi var fler än planerat som tog emot Sintra och hennes valp Gnista när de äntligen kom hem. 

Fullt ös och röj är bara förnamnet av det som sedan följde. Allt skulle undersökas av dem båda. För Gnista var allt nytt och för Sintra gällde att kolla in vad som hade hänt de senaste elva veckorna. Periodvis somnades det och vi vanliga tvåbeningar fann oss väl tillrätta på golvet. 

   

   

Det här med att vi blev fler än planerat.. 

Jo, på hemväg från stora staden stannade Fitterbittan till och som vanligt när vi ses flög tiden iväg. Plötsligt var klockan mycket och hundarna hemma. Klockan fortsatte flyga och då så mycket att det var lika bra att duka fram kvällsmacka och preppa för nattgäst. Det är ju nästan så att man skulle kunna tro att det var planerat 😃 Vad gör man inte för lite valpmys liksom? 

  

Sover man över blir det ju lite mys även imorgon. Jag hade definitivt gjort precis samma sak och ja, jag tänker räkna in alla hundar innan hon får lämna huset imorgon. 

Nu sover snart alla och min värkmedicin börjar kicka in. Har nog tyvärr varit aningen för aktiv idag och det lär jag få sota för imorgon. Mera fot i högläge lär vara det som gäller. Och mysa med vovvarna. 

Det går upp och det går ner

Idag har det varit mest ner tyvärr. Ja, bortsett från när en kompis kom förbi på en kopp kaffe. Den där stunden i solen på altanen var guld värd. 

Redan när jag vaknade kände jag att det var något som inte var som igår och det var inget som blev bättre under dagen heller. Mer ont och mindre rörlighet i tån känns inte som ett steg framåt direkt. Mera som att det går åt fel håll men vad vet jag. Kanske och förhoppningsvis är det bättre imorgon. 

Lite laddning fick jag ändå när jag kunde sitta ute en stund och njuta av solen. Dessutom kom vännerna/grannarna med hemgjord ärtsoppa och pannkakor till mig. Det blir perfekt till lunch imorgon. 

  

Dagens lärdom

Man blir visst trött av smärta. Och smärta döljer smärta. 

Har minskat på dunderpillren till tre gånger om dagen och det går rätt ok. Sista timmarna innan jag tar nästa dos känns i foten och gör mig väldigt trött. Dessutom undrar jag vart min ryggvärk tagit vägen. Den som jag alltid har. På något sätt har den försvunnit. Enda rimliga slutsatsen kring den är att smärtan i foten är starkare och därför kamouflerar min vanliga värk. 

Dagens höjdpunkt var annars besöket som tog med sig sin hund när hon kom hit. Ja, hon hade med sig både bullar och tulpaner också men Sintras bror smäller helt klart aningen högre 🙂

 

Imorgon är en annan dag…  

Sådan mor sådan dotter

Lilla Gnista är nu åtta veckor och på onsdag flyttar hon hem till oss. Ja, Sintra kommer också hem. 

Redan när Gnista var en vecka tyckte jag att det gick att se stora likheter mellan mor och dotter och nu är det nog ingen som inte kan se hur lika de är. 

  

Översta bilden är på Sintra och den undre på Gnista och de är båda åtta veckor på bilderna.