Premiärturen 

Med foten i paket och begränsad möjlighet att hjälpa till/vara delaktig var det med lite pirr i magen som vi bestämdes oss för att ta årets premiärtur med båten. 

Sintra visade som vanligt vägen dit och verkade uppriktigt glad över utflykten. Kanske lite beroende på att Gnista inte skulle följa med.  Maken hjälpte mig ombord och sedan fick jag sätta mig i ett hörn med foten i högläge medan han bar ombord och fixade med allt. 

Trots sol och värme (i solen) visste jag att det skulle bli kallt så det var på med tjocka byxor, täckjacka och vantar. Maken som inte kunde kura i lä hade även mössa och eluppvärmda (!) skidhandskar. Sintra och jag, vi mös i solen tills det blev kallt även där.  Framme på Marstrand fick vi hjälp att lägga till av vännerna på kompisbåten Alinde.  Enda plumpen i protokollet hittills var att vibrationerna från motorn och som fortplantar sig i skrovet även kändes i foten. Aningen oskönt men förhoppningsvis har det att göra med stiftet och försvinner efter att stiftet plockats bort. 

Marstrand, så här års, har en väldigt speciell blå färg. Helt klart en av mina favvofärger.   Det blev en kort promenad på kajen (med kryckor) och sedan var foten rätt färdig så resten av dagen tillbringades i solen, i lä, i sittbrunnen odlandes fräknar på näsan. 

Efter lite ost och kex i kompisbåten Alinde (inget vin för mig, jag har piller…) somnade vi gott i varsin kabin. Vår vanliga kabin vågade jag inte sova i då den smalnar av nedåt. Det känns inte lockande att krocka med vare sig en annan fot eller med en vägg. Istället sov jag i förpiken (längst fram i båten) men tvärtom. Med huvudet åt fel håll så att säga. Då fick jag gott om plats för foten, utan krockrisk. 

Idag tar vi det lugnt och äter nog lunch här innan vi styr hemåt. Kanske går det att hitta ett varvtal på motorn som gör att det blir mindre vibrationer.   

Lite annorlunda duschrutiner

Just nu är det inte bara att ta en dusch hur som helst. Foten ska paketeras i plast och får sedan inte bli blöt. 

Efter lite funderande på hur det hela skulle gå till åkte maken och köpte en pall. Den ställer jag sedan i duschen. 

  

Efter att ha plastat in foten sätter jag mig på pallen och drar en bänk, som står i badrummet, närmare duschöppningen. Bänken har jag draperat med handdukar innan jag lägger upp foten på den och drar för duschdraperiet så gott det går. 

 

Foten ligger på handduken som jag ska torka mig med så att jag når den när jag är klar. Det allra mest nervösa momentet är att inte halka av pallen. Tvål + plast = superhalt. 

Jag torkar mig sittande så att inget vatten kan rinna längs benet för det vet ju alla. Vatten kan ta sig in överallt!! 

Har jag tur har jag sedan inte förvandlat badrummet till en swimmingpool. Hittills har det gått sådär men snälla maken torkar och ser glad ut. Det hade helt klart varit krångligare utan hans hjälp, med rätt mycket just nu.  

Och vad ska jag ha för skor sen då

Jag ska ha min fina sko i minst fyra veckor till innan jag får ha vanliga igen. 

  

Skor med klack kan jag glömma ett tag och jag har även fått veta att foten kommer att vara svullen över framdelen i flera månader nu. Mina vanliga skor kommer jag kunna glömma. Så nu har jag funderat lite. Och googlat. Tänker att en sko där man kan reglera vidden är det bästa och mest troliga alternativet. Inte riktigt vad jag brukar gå igång på i normala fall. 

De här har jag hittat och nu försöker jag vänja mig vid tanken på att de är ”jag”. Två har jag tänkt mig. Frågan är bara vilka två. Tips någon? Hjälp mig! 😃

  

Varning för sötchock

Igår flyttade den här lilla sötisen hem till oss.

  

Hon har nu fullt upp med att hitta rutiner och finna sig tillrätta i sitt nya hem. Till sin hjälp har hon sin mamma, vår Sintra, som verkar försöka hjälpa henne. 

  

Ja, inte bara genom att visa utan även genom att få henne att känna sig som hemma genom att busa med henne. Och mysa. Och pausa. Det är riktigt roligt att se dem tillsammans. 

   

   

Jag är helt övertygad om att familjens senaste medlem kommer att trivas här.