2014 i sammanfattning (del 1 av 4)

Flera bloggare som jag följer har skrivit en årskrönika. Det fick mig att börja titta tillbaka på året som gått för att se vad som hände. Det har varit ett relativt lugnt år men guldkornen finns där och mycket båt och hund. Just båten handlade det dock inte så mycket om under årets första tre månader.

Januari: Vi bemannade Welshmontern på My Dog och hoppas att vi lyckas sälja in rasen som vi själva kommit att älska. Det var faktiskt just på My Dog (2011) som vi bestämde oss för att vår hund skulle vara en Welsh Springer Spaniel. För att hjälpa yngsta dottern med hennes gymnasiearbete bilade vi till Berlin över en helg och besökte två koncentrationsläger, Sachsenhausen och Ravensbrück. En hemskt värdefull resa på många sätt.

Februari: Båtmässan så klart, även om jag denna gång var lite besviken. Vad hade hänt med alla segelbåtar liksom? Februari var annars en rätt grå månad men med många och långa hundpromenader i skogarna med andra Welshägare och deras hundar. Tänk att jag skulle bli en skogsmulle!? Det hade jag aldrig kunnat tro.

Mars: Båtjobbarmånaden med stort B och starten gick tidigt. Så tidigt att vi sedan kunde sjösätta rekordtidigt. Hade det inte varit för en högtidsdag i familjen hade nog premiärhelgen ute med båten varit sista helgen i mars redan. Jag vet – vi är lite knäppa, men det bjuder vi på.

Ok då. Hund i två av tre månader och båt i två av tre månader. Nästa full pott alltså.

Det är bara att krypa till korset

Som mamma till tre musikalnördar (sagt med massor av kärlek) har det varit som att svära i kyrkan när jag sagt att jag INTE är en av Helen Sjöholms allra största fans. Visst har jag tyckt att hon kan sjunga och så men jag har inte riktigt hållit med om ”storheten”. Om och som jag har pikats för detta utan att ändra mig.

Men plötsligt händer det!

I ett fullsatt Cirkus hör jag det. I föreställningen Livet är schlager hör jag det som jag inte hört förut. Det som inte fångat mig tidigare gör mig nu nästan lite kär. Ja, i hennes röst alltså. 🙂

Härmed tillkännager jag alltså att jag tycker att Helen Sjöholm har en fantastisk röst och att jag tyckt fel förut.

Får du möjlighet att se föreställningen så gör det! Den var riktigt bra även om jag nu också har insett att Jöback alltid kommer att ha snyggare kvinnokropp än jag… Så förbenat orättvist. Räcker det liksom inte att han sjunger som en gud?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2015/01/img_0959.jpg

Som en tunna typ

Vi börjar hoppas för nu ser hon snart ut som en tunna. Midjan är borta och magen är svullen.

Ja på hunden alltså…

Hon ser helt klart mer svullen ut och över ryggen är hon nästan lite bred.

Håll tummarna att parningen har tagit sig.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2015/01/img_9305.jpg

Snart är jag nog människa igen

Oj oj oj! Det måste klassas som riktigt nyårskalas när de sista gästerna går hem först halv sju (på morgonen). Tandborstning kvart i sju brukar höra till morgontoaletten men inte så på årets första dag. Men – vid elva var vi uppe igen, för en kort förflyttning från säng till soffa där vi sedan tillbringade resten av dagen med att titta på dåliga filmer.

Snart har jag nog tagit mig igenom jetlagen från nyår…

Vilken rivstart på året!

Och tiden bara rusar…

Vad jag gör med den har jag dock ingen aning om. En ynka bok har jag läst under ledigheterna hittills och inte mycket till mellandagsshopping har jag lyckats med heller.

En annandagsmiddag med kalkon har ändå hunnits med.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2014/12/img_9235.jpg
Och några spelkvällar…

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2014/12/img_9239.jpg
En promenad har jag också fått till, trots hälsporre.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2014/12/img_9228.jpg
Men mer då? Och då räknar jag inte in dammsugningen, tvätten, matlagningen och diskmaskinstömningen.

Det känns lite som att jag vill sakta ner tiden lite. Pausa mer. Hinna annat. Men redan där spricker det lite. Hinna mer är ju inte att ta det lugnare, det är att göra ännu mer ju.

Njut av livet – det går inte i repris! SÅ vill jag leva… Bara jag orkar ta tag i det. Det får nog bli min nyårsutmaning. Någon mer som hänger på?