en lisa i livet

Vi skojade om det. Hur mycket tur vi hade haft med vädret under helgen. En regnskur när vi lade till på fredagen, ösregn under natten till söndagen och en skur precis när vi skulle gå förbi Bergs så att vi fick en fikaursäkt. Resten av helgen hade bjudit på sol, sol och ännu lite mer sol.

Sen blev det dags att gå hemåt. Vi skulle bara diska först. Då kom regnet.

Det var bara att vänta ut det och passa på att koka kaffe under tiden. När det hade slutat lade vi loss men bjöds på ett stort urval av alla olika väderläget under hemfärden. Vi som hade sett fram emot fin segling hem vågade inte segla. Det blixtrade, regnade och blåste i alla olika väderstreck. Ja, där solen inge sken.

Väl framme i hemmahamnen sprack det upp och stillnade av.

Lite som att det var det vi skulle minnas för att längta ut igen.

Undra förresten hur det gick med norrmannen som vi såg gå på grund i Albrektsunds kanal? Tänk vad en kort stunds ouppmärksamhet kan leda till. Vi vet att han fick kontakt med Sjöräddningssällskapet och att han skämdes… Hoppas allt gick bra!

Lite knäppt kändes det. När jag lämnade jobbet åkte jag mot båten. I regn. Men vi lade loss och det sprack upp. Till och med lite blå himmel blev det.

Givetvis rak motvind så det fick bli maskingång. Söderut gick vi med ett lite odefinierat mål. Till slut bestämde vi oss. Marstrand fick det bli.

Vi duckade en regnskur. Vi duckande en till. Sen lite skumpigt över Marstrandsfjorden och plötsligt var vi framme. Lade till och då kom regnet. Ändrade oss lite och lade oss långsides istället. Hur bra som helst.

Nu smattrar det mot rufftaket och ljusen är tända. Höstmys till 100% och jag gillar’t