Fast Östra heter det ju inte längre. Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus ska det vara. Men jag (och säkert många fler) kommer nog att fortsätta kalla det Östra även framöver.
Kl 9 imorse kom vi hit, yngsta dottern och jag. Under tre dagar ska hennes nya mediciner ställas in och vi är många som håller alla tummar för att de kommer att fungera klockrent. Vet framförallt en tjej som längtar efter handboll.
Vilken skillnad det är på den här avdelningen jämfört med avd 91 (vuxenavdelning) på Sahlgrenska där vi var sist. Här är allt barnanpassat och även om dottern inte tillhör de yngre på avdelningen så tror jag att hon trivs bättre här än på vuxenavdelningen. När hon hade stuckits fick hon till och med titta i presentlådan – och där valde hon en rosa penna :-). Det skulle nämligen tas prover, blodtryck och ekg och innan hon kunde få sin första tablett skulle provsvaren komma tillbaka. Första tabletten fick hon sedan vid 12-tiden.
Vid ett fick hon (vi) ett enkelrum och kunde lämna dagrummet. Då hade jag hunnit flytta på bilen till en parkering där jag kunde stå med ett p-tillstånd istället för på en av de vanliga besöksparkeringarna. Man är tacksam för det lilla. På rummet finns tv, dvd och playstation och hon har även med sig sin dator så nu är hon både uppkopplad och inkopplad (hon har en ekg-apparat på och med sig hela tiden – telemetri).
Dottern tillhör nog definitivt en av de äldre patienterna på avdelningen, här är fullt med småbarn i alla åldrar. Man slås av en enormt positiv energi här, trots att man kan se att många som är här är jättesjuka. Hela förmiddagen blev vi underhållna av en pappa som ligger här med sitt barn. Pappan håller tydligen på och lär sig spela ukulele och tränade gärna genom att sjunga och spela barnvisor för allt som ville höra. Det märktes att det var mycket uppskattat, av både barn, föräldrar och personal på avdelningen.
I tjugofyra timmar ska dottern nu övervakas innan vi får åka hem, för att sen komma tillbaka på onsdag för bl a ett fystest. Allt har hittills gått enligt plan om än väldigt långsamt. Tiden verkar nästan stå still… men vad gör väl det – bara allt blir bra…. Det är bara att hålla ut i 21 timmar till 🙂
Dottern tittar just nu på Beverly Hills på tv, chattar med kompisarna på msn, facebookar och äter choklad – henne verkar det inte gå någon nöd på.
en lisa i livet 